mälet. Dir. har likväl i detta hänseende trott sig
icke handla i öfverensstämmelse hvarken med rättvisa
och billighet eller med sina principalers vid alla till-
iållen ädagalagda tänkesätt och framställda äsigter,
om, enligt förslaget af 1849 ärs revisorer, dir. hos
her fullmäktige tillstyrkte en sä hård utväg som att
fråntaga enke- och pupillfonden allt bidrag från tjen-
stemannafonden, och derigenom tvinga, antingen till
pensionernas betydliga nedsättning, eller till pensio-
aeringens upphörande, så framt icke fondens delegare
å sin sida skulle nödgas ätaga sig afgifter, hvilka
blefve till den grad oskäligt betungande, att de, för
att endast för det närvarande fylla pensioneringen,
mäste nära femdubblas, d. v. s. utgå med omkring
15 procent af pensionsbeloppet Samt, om afgifterna,
på sätt bemälde revisorer tillika hemställt, inskränk-
tes ensamt till ogifte delegare, nära sexdubblas, eller
uppgå till 18 procent; hvarförutan, med anlitande ab-
solute af denna utväg, det blefve erforderligt att år-
ligen öka afgifterna i samma måa pensioneringen pro-
gredierade. På dessa skäl har dir. icke funnit 1849
ärs revisorers ifrågavarande förslag ur nägon syn-
punkt antagligt. Beträffande äter den af 1850 ärs
revisorer gjorda framställning, sä utgär den, enligt
dir:s tanka, från en riktig och sann äsigt i afseende
på inrättningens icke ensamt politiska ändamål, sä-
som en institution för att vid tidigare ålder bereda
tillfälle för embets- och tjehstemäns afskedstagande;
hvarvid det i öfrigt icke bör undgå uppmärksamhet,
att, efter de i sednare tider å statens sida förhöjda
löner, ett alltför tidigt afskedstagande icke ändä torde
begagnas, utan en så ansenlig förhöjning af pensio-
aerna till likhet med lönerna, att en sådan i allt fall
icke gerna kan förutses, äfven genom en vida större
accumulering af tjenstemannafondens kapital, än för
oärvarande. Dir. föreställer sig säledes att ett, äf-
ven för det allmänna vigtigt sedligt ändamäl mäste
vara med denna anstalt äsyftadt genom att dermed
förena pensioneringen af embets- och tjenstemäns ef-
terlemnade enkor och barn. Utan tvifvel inser och
värderar pluraliteten af inrättningens delegare detta
lika högt som sin egen pensionsrätt; likasom ej eller
Rikets Ständer visat sig derför likgiltiga, då de vid
riksdagen 1844 på riksstaten öfverflyttat det anslag
af 5000 rdr, som dittills frän civila pensionsinrättnin-
gens tjenstemannafond utgätt till allmänna enke- och
pupillfonden samt derigenom föranledt ett motsvaran-
de förhöjdt anslag från förstberörde fond till enskilda
enkefonden.
På grund af alla dessa omständigheter har dir. an-
sett enskilda enke- och pupillfonden fortfarande böra
understödjas genom årliga bidrag från. tjenstemannå-
fonden.
För att bedöma beloppet af samma bidrag samt de
åtgärder som i öfrigt må erfordras, har dir., som icke
;rott sig böra framlägga nägra ytterligare in i en
längre framtid sträckta kalkyler, hvilka städse hitin:
tills befunnits mer eller mindre felaktiga och ofull-
ständiga, ansett det förslag, som nu framställes, böra
inskränkas inom nästföljande femärsperiod och beräk-
ningarne för behofvet under densamma stödjas på er:
farenheten af hvad redan förekommit. I sädant Byf:
temål har dir. lätit uppgöra en kalkyl, som utvisar
det belopp, hvartill pensioner ä enskilda enke- och
pupilifonden uppgått för hvartdera af de förflutna åren
sedan pensioneringens början, äfvensom den ärliga
progressionen dervid. Med ledning af denna temli-
gen långa erfarenhet torde pensionsbeloppet ä nämn:
de fond i allmänhet kuona antagas till en ärlig för:
böjning af omkring 3000 rår bko, så att detsamma
för innevarande är komme att utgöra 72,000 rår, !
för 1853 .- . . ss 75,000--
FB 78,000
r 21855 -. oc cc 0 0 0: 81,000
1856 . . . . : . 84,000
81857 00 ven RRST)000
Fondens nuvarande ordinarie inkomster utgöras af:
Afgifter omkring —15,600 rår i
Räntor — d:o 9,400 b I