er NR RR RAA I EE RA AU MIN TES NÄR RR AR ERE
tjenstemannafondens öfverskottsmedel må tillsvidare
ärligen tillskjutas hvad som för pensioneringens upp-
rätthällande ä enskilda enke- och pupillfonden komme
att erfordras, utöfver dess egna inkomster af räntor
och delegares afgifter.
I öfverensstämmelse med högstberörde beslut, har
jemväl, säsom ofvan är nämndt, ett tillskott från
tjenstemannafonden af tillsammans 183,771 rdr under
det förflutna qvingvenniet blifvit lemnadt till enke-
fonden ) hvilket naturligtvis i högst väsendtlig män
inverkat på denna fonds ställning och möjligheten af
dess förkofran till det önskvärda mälet, att kunna för
afskedstagande delegare erbjuda högre pensioner. Af
sädan anledning hafva ock revisorerna af pensions-
inrättningens förvaltning för är 1849 mot en fortsatt
användning af den iträgavarande utvägen för fyllande
af enkekassans ärligen vexande behof anfört betänk-
ligheter, i revisorernas tanka af sådan vigt, att de
ansett sig böra föreslå, att, efter särskiljande af de
båda fondernas sammanblandade angelägenheter,
låta hvardera af dem, utan den andras intrång, verka
för sitt ändamål. - Revisorerna hafva visserligen insett,
att, vid sädant förhällande, den hårda nödvändighe-
ten inträdde att antingen i betydlig mån minska be:
loppet af nuvarande pensioner för enkor och barn, eller
ock att tillsvidare för dem inställa pensioneringen: men
för den händelse att nämnde ätgärd icke ansäges bil-
lig eller lämplig, utan pensioneringen skulle såsom
hittills fortfara, hafva revisorerna hemställt, att till-
gång härtill må sökas i ytterligare bidrag samt ökade
afgifter från delegarnes sida, hvarvid revisorerne till
fullmäktiges rätts- och billighetskänsla öfverlemnat,
huruvida förökade utskylder till en kassa, hvaraf nä-
gon fördel icke är att förvänta för andra än gifte
delegare, med fog må kunna af de öfrige äskas.
Revisorerne af 1850 ärs förvaltniog hafva deremot
icke delat dessa äsigter. Under medgifvande, att de
ogifte delegarne kunde ega rätt till missbelätenhet
öfver så betydliga summors dragande frän deras ur-
sprungliga bestämmelse, hafva sistnämn!e revisorer
rn att då familjelif och giftermäl borde snarare
efrämjas än motarbetas, hvilket sednare kunde in-
träffa, om embetsmannen saknade garanti för hustrus
och barns tarfliga bergning och derföre icke vägade
träda i gifte — då i allt fall, äfven om pensionerne
för embetsmännen sjelfva något höjdes (myöket torde
det väl aldrig kunna blifva) icke särdeles mänga komme
att afgå, helst de fleste torde vänta tills de kunde å allmän-
na indragningsstaten förflyttas — då icivil tjenst, särde-
les i de första klasserna, den högre erfarenheten och det
större skickligheten först vunnes med ären, så att det
vore ganska problematiskt om nägot vigtigt statsända-
mäl genom tidiga afsked uppnäddes, hrr revisorer
ansäge sig icke kunna instämma i deras tanka, som
vilja beröfva enskilda enke- och pupillfonden -allt bi-
stånd af tjenstemannafonden; hvarvid likväl, för billig-
hets skull och till undvikande af missnöje från de
ogifta delegarnes sida, revisorerne framställt den öf-
ver: ygelse, att årsafgiften till den förstnämnde fon-
den borde, från och med är 1853, för gifte delegare
samt enklingar med barn höjas med 33!; procenti alla
grader, samt att någon viss afgift erlades af dem,
som vid 40 års älder och derutöfver inginge gifte;
förmodande revisorerne, att, sedan härmed nägon tid
fortgätt och resultatet deraf sig visat, rikets ständer
möjligen torde finnas benägna att med nögot anslag,
utöfver hvad tjenstemannafonden ändå alltid mäste
lemna, bispringa den enskilda enke- oca pupillfonden,
heldre än att vid riksdagarne besväras med. talrika
pensionsansökningar af enkor efter aflidne emets
och tjenstemän; och äterstode, derest detta hopp skulle
svika, enligt revisorernes tanka, ingen annan utväg,
än att, jemte åtagande af berörde förhöjda afgift,
nedsätta pensionerna för blifvande pensionärer intill-
dess jemnvigt mellan inkomster och utgifter uppstätt
sarst allt blifvit anordnadt på ett sätt, som ingäfve
trygghet och förtroende.
Direktionen har i anledning häraf yttrat:
Att dir. väl icke utan bekymmer sett at erfaren-
heten bekräftadt att pensioneringen för enkor och barn
ärligen stiger och säledes kräfver ökade bidrag, un
der det att pensioneringen för embets- och tjenste-
män är nästan stillastående, samt att dir., lika med
1849 ärs revisorer, derifrån hemtar den slutföljd, att
så länge tjenstemannafondens tillgängar skola uteslu-
tande anlitas för att fylla bristen på enke-och pupill-
fonden, pensionsinrättningens ändamål att, vid en min-
dre framskriden ålder, ät statens embets- och tjenste-
män bereda tillfalle till afskedstagande med en nä-
g orlunda tillräcklig lefoadsbergning, :aflägsnas; men
dir. kan likväl icke dela deras mening, som i detta
hänseende hysa farhågor för inrättningens bestånd med
nu gällande grunder för pensioneringen. Tvärtorö är
dir. öfver:vgad, att, äfven om isgen förändring be-
slutes uti nu existerande förhällanden, tjenstemanna-
fonden icke destomindre ej blott kan uppfylla sin egen
pensioneringsskyldighet, utan ock skall fortfarande vin-
na årlig förkofran. Å
Räkenskaperne upplysa nemligen, att, oaktadt de
Betungsnde bidragen till enkefonden,tjenstemanna-
fonden likväl under qvinqvenniet 1837 —1841 ökat sig
i jemnt tal med 183,000 rår, 1842—1846 med 216,006
och under de sednast förflutna fem ären 1847—1851
med 213,000 rdr bko, äfvensom att dess öfverskott
hitintills ärligen stigit och för 1851 utgjorde icke min-
dre än 40,000 rår. Deremot har pensioneringen ä
enkefonden under nyssberörde tidrymd frän 1837—
1851 stigit endast med omkring. 45,000 rår, som,
fördeladt på 15 år, gör 3000 rår bko ärligen — hvil.
ket fördenskull utgjort det ärligen ökade tillskott; som
drabbat tjenstemannaforden och minskat dess vinst.
Efter all rimlig beräkning mäste följaktligen hvarje
, vekan finnas ogrundad om tjenstemannatondens för-
m ga att, i anseende till dess bidrag ät enkefonden,
kum 8 follgöra sina nu egande förbindelser ).
Oak adt emellertid resultatet af en fortfarande för
kofran Y Njenstemannafonden varit jemväl af föregå.
ende hrr ullmäktige antaget, äfven under förutsätt
ning af der 92 fonds icke begränsade bidrag till upp
Nr nde isneri 5 eh barn
rätthällande Y. pensisneringen för enkor 02 ;
häfva dock des krr fullmäktige fanonit mindre lämp-
ligt att, till unde tstöd- för enkor och barn, i första
rummet använda de medel, hvilka äro afsedde för
pensionering af stateus en bets- och tjenstermän, i äp-
damil att befordra deras av bedstagande, hvilkas ti
digare försvagade helsa och ki Sfter antingen göra dem
mindre användbara för det allm.XOPas tjerst eller be
rättiga dem till en sjelfvaid hvils. . Pir. har likale
des för sin del insett vigten af detta statsnyttiga än-
damäl, som afsägs vid bildandet af civila pensions
inrättningen och för hvilket staten gifver icke obetyd-
J:ga anslag, och dir. finner det fördensiruli vara er
pligt af inrättniogens styrelse att, så vidt möjligt är,
söka befrämja -vämnde ändamäl. genom satt smånin-
gom i vissa klasser böja pensionerna för dem; som
önska lemna statens tjenst vid en tidigare älder är
den, hvilken ofta, med nedsatt arbetskraft och själs-
vigör, eljest mäste afoidas för attå allmänna indrag-
ningsstaten blifva förflyttad. Dir. har derföre, lika
med föregående brr fullmäktige och revisorer, snseti
sig böra vara betänkt på nägon ätgärd; som kunde,
åtminstone med något slags tillförsigt, närma tjenste
-mannafonden. till det sälunda angifoa och önskvärda
) 1 afseende ä dessa betydliga tillskott anmärkes i
öfrigt, alt de utgjort endast ett belopp af 2801
rår utöfver sednaste fullmäktiges kalkyl, hvarvid
deck erinras, att under ären 1847, 1848 och 1849
tillskottet utgjort 901 rår mindre, men deremot, för
:ären 850 och 1831, 3703 rdr mer än Beräknad:
warit. ;
ex) Wektedt as så betydliga ärliga bidragen frön tjen-
senänfatönden till fylande ef bristen ä enkehkas-
yr Jikväl förstvämnde fonds kapitaltihökning
uppgätt till högre belopp, ÄR byad 1847 Ers full
mäktige: ber5bnat, så att dä, enligt samma bersk-
ving, bebällvmisngen vid 1851 Ers slut ansetts bö ;
hafva stigit till va sen. ev PLO Ala
san, De