och de förbjödos äfven att besöka kapellet. Men då detta flerfaldiga gånger öfverträddes, straffades de med tvångsarbete. De katolska presterna ålades att inom 3 månader lemna ön; men då flera under tiden yppade tillfällen att afresa ändå icke af dem begagnades, företog sig omsider regeringen att på egen bekostnad skicka dem till Californien, dit de hade blifvit inbjudne. Man kan icke: neka, att regeringen härvid gick oklokt till väga, och att de protestantiska missionärerne uppförde sig ofördragsamt och okristligt. Till någon ursäkt torde det dock lända för båda, att de ville undvika de anstöt gifvande oenigheter, som skulle uppkomma genom konflikter mellan tvenne kristna religionsbekännelser bland ett så nyss hedniskt folk, och att styrelsen, då den utfärdat lagen, måste vara betänkt på att bereda den lydnad och aktning. Vid denna tid — ötfvergångens, halfhetens period, utmärkt af Kauhumanus död och Kinaus entledigande — framställa öarne ett märkeligt förfall i alla hänseenden. Kungen förleddes, i likhet med sin äldre broder förut, till de gröfsta utsväfningar. Dryckenskap och laglöshet. af alla slag grep omkring sig, och de gräsligaste orgier begingos offentligt af alla. Men plötsligen vaknade kungen upp ur sitt förnedringstillstånd, Kinau fick ånyo inflytelse, och flera förnuftiga förordningar vidtogos att stäfja lastbarhetens — Rättigheten att sälja spirituösa drycker ställdes till styrelsens förfogande; en lag mot okyskhet utfärdades, och men sände en af de förnämsta missionärerna Ri. chards till Nordamerika att anskaffa en erfa ren politisk rådgifvare åt de vid de nya för hållanderna ovane kungen och cheferna, Har återkora likväl utan att medföra någon sådan antingen att ingen stod att erhålla, eller at missionens eget intresse och sträfvande efte