endast några historiska teckningar af svenska
folkets öden, beräknade att utgöra en inled-
ning till de kommande skildringarne af natio-
nens närvarande ställning och utsigterna för
dess framtida verksarahet, men redan denna
teckning antyder, att författaren vill väcka na-
tionens slumrande krafter, genom att lägga
under dess ögon en tafla, hvari den förfiutna
tidens minnen nästan öfver allt äro en upp-
maning till vår nationela stolthet, att försvara
vår gamla plats bland jordens utmärkta folk.
Detta är den genomgående iden i denna
teckning af nationens historiska lif, och den
hemtar naturligtvis sitt värde mera derifrån
än från någon skarp historisk kritik af de teck-
nade händelserna. Författaren förliknar sjelf
sin teckning af svenska folkets öden med en
hastig resa genom ett land, der den resande
tecknar blott de intryck i stort, som de förbi-
ilande föremålen lemnat på hans omdöme.
Sveriges historia erbjuder också för en dy-
lik teckning många briljanta hufvudpunkter
och den utmärkte författarens penna har för-
stått att deraf begagna sig. Vi skrifva icke
här någon recension af hans arbete, utan blott
en anmälan till den läsande allmänheten, men
vi vilja emedlertid förklara, att genomläsnin-
gen af detta arbete skänkt oss ett stort nöje
och en sann tillfredsställelse, oaktadt vi fun-
nit att författarens åsigter i flera fall icke öf-
verensstämt med våra egna.
I sednare hänseende skola vi nu biott göra
en erinran. Då författaren vid framställnin-
gen om Skandinaviens naturliga sjelfständig-
hetsvilkor omnämner Carlsborgs fästning,
som tillerkännes ett utomordentligt högt värde
för rikets försvar, yttras den åsigt, att det vore
nyttigt att göra denna fästning till vexlings-
ort för hela bankens metalliska kassa, hvilket
skulle till en betydlig grad inskränka expor-
ten af vårt mynt vid hvarje obetydlig kurs-
förändrings
Om. det nu än med rätta skulle anses mere
betryggande för landet, att det större förrå-
det af bankens metalliska fond befunne sig
inom en så säkert belägen plats, som t. ex. Carls-
borg, der också för detta ändamål arbetas på
uppförandet af en särskild byggnad, så kunne
vi dock ej för vår del medgifva, att det skulle
vara en vinst för vår penningecirkulation elle:
för landet, att invexling af bankens sedla
emot metallisk valuta. flyttades från det ställe
der största rörelsen finnes, och der behofvet
af denna vexling är ganska stort, till en plats
som i och för sig saknar all penningecirkula-
tion.
Följden kunde ju icke heller blifva någon
annan än att gilfrets värde ökades i Stock-
holm med ett belopp motsvarande kostnader
för utvexling och transport från Carlsborg, och
det kunde blitva en lönande rörelse att hö
emot. agio hålla ållmänheten tillhanda specier.
Men alla de på detta sätt förorsakade kostna-
der blifva ju icke annat än en ny börda föl
handelsrörelsen och trafiken, som kan ega be:
hof af verkligt mynt. Dessutom vore dett:
ett indirekt sätt att upphäfva realisationen til
128 s. pr rdr specie, emedan specierna :
sjelfva verket: alltid kommo att på rikets stör
sta. marknad; stå till högre pris än som ge.
nom lag blifvit utlofvadt; Man måste ocksi
ihågkomma att till transportkostnaden frår
Carlsborg kommer äfven förlusten iränta un-
der den tid gom åtgår för att nedsända banko-
sedlarne till fästningen och derifrån hitföre
silfret.
I Sverige förlorar man dock redan um
allt för stora summor årligen, derigenom at
de kontanta tillgångarne tvingas att resa på
landsvägarne. eller eljest vissa tider hindras
från verksamhet, för att man än vidare skulle
utbilda detta system. Med författarens åsig-
ter syhes det icke heller öfverensstämma, at
införa några onaturliga band för att på rörel-
sens bekostnad rädda en eller annan fjerding
af specier åt vår metalliska fond; och vi höp-
as derföre, att när han framdeles komme!
att, enligt löfte, närmare behandla detta ämne.
det utkastade förslaget modifieras till den å-
sigt, att riksbanken alltid bör ega en tillräck-
lig vexlingefoönd i Stockholm, äfven om er
större del af dess metalliska kassa för öfrig
förvaras på annat ställe.
Ett utmärkande drag uti förevarande arbete
är den ton af moderation) den anda af för-
sonlighet, som genomgår det; Författaren
söker att ställa sig utom våra politiska par-
tier. Så länge han sysselsätter sig med der
förflutna tiden kan detta väl också Jyckas.
men det torde blifva gvårare när han konome)
till de stora statsekonomiska frågorna för da.
gen. De äro alla på det närmåste samman-
väfda med de omfattande politiska systemerna.
och om man än skulle vilja antaga, att de
konservativa lika Uppriktigt som de liberal
vilja befordra den större delens af nationen,
eller sjelfva folkets santa lycka och förkof:
ran, hvarpå de liberala anse gig ha grundade
skäl att tvifla, så är dock de konservativar
mötod för vinnande af berörde mål så him:
melsvidt skiljd från de liberalas, att någor
jemkning mellan dessa metodör svårligen kan
ega rum på annat sätt, än att de konservative
i viss mån öfvergifva både sitt system och
sin Metod samt åtminstone till en del gilla de
anspråk som göras för friheten och demokra-
tien, såsom t. ex.tories i England i allmän
het funhit sig nödgakade att godkänna det fri
heandelssysterdet, som eljest står i uppenbai
strid med deras egna intressen och åsigter
Att arbeta för förbättringar i vår nuvarande
ekonomiska ställning St doesgnitom detsamma.