sidig uppbyggelse: På synnerlig belefvenRet fick man ej göra några öfverdrifna anspråk, ihågkommande att! naturalia non sunt turpias. Man tog ur sitt eller ut grannens hår vissa mycket små husdjur, som sedan med smak förtärdes, : och mer än en gång presenterade. de Hakna figurernä: sådana ställ. ningar och yttringar, som alltför stärkt åter NT tanken .på naturtillståndets menlösa tier. De voro öfverallt tatuerade, eller, som. sjömännen säga, xutstucknaär — ej sällan til Och med på tungan — men mest på benen armarna och bröstet med de grannaste färger van igen. blått, och i de underligaste krum: milurer, mest i form af långa band, stundör ned årtal och namh i latinsk skrift, och dess: ärger på den mörka svartbruna kroppegrunden-gjorde ett högst eget intryck.. Tatueringen verkställes på ett ohyggligt sätt genom hudens upprispande medelst ett hvässt instrument. Perlband voro mycket begärliga och burös af. båda könen. När man undfägnade dem med desså och sandra dylika granniåter, gyntes de alltid ytterst chatmerade, men -yttrade aldrig ett ord till tack, utan höllo tystlätet till gödo; eå attrde tider ärd åtminstone bärstädes ohjelpligen förbi, då man mot. en glasperla kunde tillbyta sig allraminst en-aj deras gudar, för att icke, tala om. verldsliga skatter. I saknad af ändrå perlband afekal man frökter af paridahus och ttädde tr p dem på en tråd, som hängdes omkring halsen. Aj deras gamla lekar sig jag endast den, det nan i en hög af dem på et förundransv? vigt sätt — liksom kspela gömde små KE i döm härstädes! så allm bör tillägga, att vi un ir samtnänlefnad. caktadt allt detta, bievo goda vänner. bam ksiljdes slutligen i den förtroligaete sinnes