arne Johannes och Jacobus, missnöjda öfver de Sa-
mariter, som icke ville undfå deras mästare, frågade
honom: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden
mätte komma ned af himmelen och förtära dem, sä-
som ock Elias gjorde?, så näpste Jesus dem och
sade: J veten icke hvars. andas barn J ären;
Menniskones Son är icke kommen till att förderfva
menniskornas själar, utan till att frälsa dem (Luc.
9: 52—56 v.). Var det Christi Anda, som uttalade
sig i Johannes och Jacobs fråga? Och hvem stär
på evangelii grund, den, som i brist på elden frän
himmelen läter det jordiska svärdet; straffmakten,
rasa mot vaffallingar och villfarande, eller den, som
protesterar mot allt slags menskligt väld i religionens,
i christendomens sak?! Men christendomen vill ock
blifva bekant, emedan den är ämnad att vara hela
mmensklighetens religion. Den vill derföre hafva rum
och fotfäste på jorden; den vill vara fritt förkunnad;
hvarföre hvarje folk, som tillsluter sina gränser för
evangelii budbärare, försöker omintetgöra den alls-
mäktiges bud: går ut i hela verlden och predi-
ker evangelium allom kreaturom! Vill nu christen-
demen intränga i alla länder, fordrar den för sina
bekännare frihet att uttala sig, skulle den icke unna
samma frihet åt andra religioners bekännare? Eller
gäller Herrans ord: ,hvad J viljen att menniskorna
skola göra Eder, det gören I ock dem, icke de
christna, icke i religiösa mål? Hvarje christlig mis-
sionsverksamhet i hedna länderna predikar religions-
frihet. Missionärens uppträdande i ett hedniskt land,
hvars gudalära han förkastar, uppmanande sina åhö-
rare att aftalla ifrån sina fäders tro., är ju i verk-
ligheten en tillämpning at religionsfrihetens grund-
sats. Man vill, man fordrar för sina missionärer i
China religionsfrihet; men om chinesarne skicka hit
missionärer, så vilja icke vi unna dem religionsfrihet.
Hvilken därskap! Man fordrar att hedningar och
nahomedaner skola gä längre i fördragsamhet, i tä-
amod, i tro på sin religions segrande kraft, än de
hristna ! ls — — —
EL