gräfningarne efter guld företagits, och det är också
der man påträffat de största guldstycken, hvaribland
ett och annat till och med uppnätt 3 skålpunds vigt.
Under loppet af Juni mänad 1851 fortsatte man ar-
letet ända ned i dalen uti sjelfva flödbädden: Det
var för öfrigt isynnerhet i de vinklar och knän floden
bildade, som man anträffade guld i största myckea-
bet, och hvilket framför allt var fallet då den andra
stranden erbjöd: nägon utskjutande Klippspets, hvilken
utgjorde ett oöfverstigligt hinder för strömfäran att
följa samma riktning, som förut, och hvarigenom den
midtemot belägna bugten i egentlig mening blef en
depöt för alla de ämnen, som vattnet släpade med
sig. ; Man har på en sträcka af flera mil anställt
gräfningar i denna guldförande flod, deruader man
indelat åbräddairne i skiljda lotter, från 20—40 fots
längd, allt efter arbetirnes antal i de särskilda bo-
lagen. Hr Hardy anser, att denna dal ensamt bör
kunna förse 5000 man med arbete samt skänka hvar
och en af dem en daglig inkomst af 1 sterling.
Den at styrelsen engagerade geologen, hr :Stuth-
bury, har likaledes med rastlös ifver anställt under-
sökningar i dessa trakter. Det dröjde icke heller
länge förrän han tillkännagaf, att han i Macquarrie-
flodens. bassäng upptäckt de rikaste guldläger, isyn-
nerhet vid stränderna af en af dess bifloder, Turon-
strömmen, hvilken liksom hufvädfloden sjelf leder sitt
ursprung frän den stora östäustraliska bergskedjan
samt flyter, i riktning från öster till vester, på om-
kring 30 mils afständ norr om Bathurst.
(Forts. följer).