ISRAELITEN)
Liksom hela Heinzeg plan med resan hit
varit en ingifvelse af hans fåfänga, för alt så-
som egendomsbörre Kunna för baronen visa
sig ffrån en ståndpunkt, värdig att delas af
den, hvars hand han eftersträfvade, och ge-
nom detta medel kasta ett nytt lod i sina
önsknoingars vågskål, var det ej heller utan
en jäsande högmodskänsla, som han vid ba-
ronens sida rullade fram under det susande
hvaifvet af dessa höga, majestätiska träd, som
hvart för sig tycktes vara en aristokrat, upp-
höjd öfver skogarnes allmänna population.
Gärden som man kom till 1åg på en hög,
terrasslik plan, omgifven af ett bastant jern-
staket med ett par väldiga portar af samma
metall. Nedahför denna låg en annan gård,
en så kallad stallgård, omgifven af de för stäl-
lets yttre ekonomi nödvändiga byggnader, och
jarättad för den trafik som dermed hade sam-
manhang.
På denna, men utmed muren till den öfre,
högt liggande gärden och tätt intill de störa
portarne till densamma, låg en liten stuga,
hvars röda tegeltak nästan försvabn i grön-
skab af tvenne väldiga björkars slokandekro-
nor. Den låg med sin gafvel i vinkel med
portarne och öfver dess dörr stod att läsa:
Gårdvaktarestuga.
Då vagben stannade, dröjde det några ögon-
blick innan någon syntes komma ut för att
öppna portarne. i
Hör hit! ropade Heinze med dundrande
stämma.
Vid detta rop kom en gamnral qvinna u!
stud Tennes hår var kritbvitt och låg upp-
gfuket öfver hennes panna. Ansigtet, fastär
RA
t) Se A.B. Nio 197—199, 201, 202, 204, 205, 207—211,
213, 214, 216 och 217, ;