ISRAELITEN) Liksom hela Heinzeg plan med resan hit varit en ingifvelse af hans fåfänga, för alt såsom egendomsbörre Kunna för baronen visa sig ffrån en ståndpunkt, värdig att delas af den, hvars hand han eftersträfvade, och genom detta medel kasta ett nytt lod i sina önsknoingars vågskål, var det ej heller utan en jäsande högmodskänsla, som han vid baronens sida rullade fram under det susande hvaifvet af dessa höga, majestätiska träd, som hvart för sig tycktes vara en aristokrat, upphöjd öfver skogarnes allmänna population. Gärden som man kom till 1åg på en hög, terrasslik plan, omgifven af ett bastant jernstaket med ett par väldiga portar af samma metall. Nedahför denna låg en annan gård, en så kallad stallgård, omgifven af de för ställets yttre ekonomi nödvändiga byggnader, och jarättad för den trafik som dermed hade sammanhang. På denna, men utmed muren till den öfre, högt liggande gärden och tätt intill de störa portarne till densamma, låg en liten stuga, hvars röda tegeltak nästan försvabn i grönskab af tvenne väldiga björkars slokandekronor. Den låg med sin gafvel i vinkel med portarne och öfver dess dörr stod att läsa: Gårdvaktarestuga. Då vagben stannade, dröjde det några ögonblick innan någon syntes komma ut för att öppna portarne. i Hör hit! ropade Heinze med dundrande stämma. Vid detta rop kom en gamnral qvinna u! stud Tennes hår var kritbvitt och låg uppgfuket öfver hennes panna. Ansigtet, fastär RA t) Se A.B. Nio 197—199, 201, 202, 204, 205, 207—211, 213, 214, 216 och 217, ;