hykspr ag föga Aids Ir brad I Rory - RE rr RR, - VA I Så
litärstyrka icke erfordras för den inre ordnin- -
gen, kunna vi utan betänkande afskaffa stör-
sta delen af armåeen, helst vi för vår del ejlt
böra frukta anfall ifrån de eröfringssjuka!!
nordamerikanarne. Men sannolikt vill ej Sven-:
ska Tidningen gå in på denna konseqvens afl:
dess yttranden.
Såsom en egenhet hos vår publicistiske mot-
ståndare torde äfven böra omnämnas, att han
som sjelf så föga öfverväger sina- yttranden,
deremot fordrar den mest diplomatiska nog-
granhet i uttrycken å vår sida.
Då vi talat om den fred som de flesta af:
Europas länder ätnjutit sedan Napoleons fall,
har nemligen Svenska Tidningen häraf funnit
sig nödgadp till en hel historisk föreläsning,
för att visa, att det under berörde tid icke
stått så särdeles väl till med freden i Europa. ;
Till den ändan uppräknas åtskilliga uppror
som under tiden stört Europas lugn, Ryss-
lands krig med Turkiet, Piemonts med Öster-
rike, de blodigt rasande partierna i Portugal.l.
Spanien, c. c.; men då vi omnämnde dep
Europeiska freden efter Napoleon, tänkte vi
naturligtvis på den fred som herrskat mellan
de rustade stora armåeerna, och icke på de inre
revolutionära rörelserna. Hvad Rysslands krig
mot Furkiet angår, borde det knappt hafva
framhållits af vår motpart, medan det i alla
fall antyder, att eröfringslystnaden finnes äf-l.
ven hos andra än nordamerikanarne. Dettal
krig kan väl-ej heller tillräknas något pres-
sens förbittrade språks.
Medan vi nu sysselsätta oss med några af
vår publicistiske vedersakares spekulationer rö-
rande militärväsendet, är det så godt att med
detsamma bemöta en annan af honom i dag
meddelad uppsats, med hvilken han synbar-
ligen sjelf anser sig icke endast hafvai grund
kullslagit hvad vi för några dagar sedan ytt-
rat om vederbörandes rädsla för ett medbor-
gargarde i hufvudstaden , utan äfven hafva
ådagalagt dylika garders skadlighet så väl i
Sverige som öfver allt annorstädes.
Nationalgardet i Frankrike har icke hämmat
detta lands revolutioner, och borgargarderna il
Tyskland återställde icke ordningen der år
1848. Se der de argumenter, som anföras
emot ett borgargarde i Stockholm. Man kan
verkligen blifva tvehågsen, om man bör le
eller harmas åt ett sådant med. den naivaste
sjelfbelåtenhet användt argumentationssätt.
Emedan nationalgarden uti länder som sön-
derslitas mellan inbördes stridande revolutio-
nära partier, eller der folket är upptändt afl
hat emot regeringen, eller dynastien, icke all-
tid tagit sig an regeringens eller det segrande
partiets. sak, går det icke heller an att tänka
på upprättande af en dylik borgarbeväpning
uti riken, hvilka, såsom vårt eget, lyckligtvis
icke äro söndrade mellan fiendtliga partier.
och icke heller önska att störta hvarken dy-
nastien eller. den bestående lagliga ordningen.
Då ett folk är revolutionärt, så är det klari
att dess. nationalgarde, som icke är något an-
nat än. folket i vapen, äfven blir revolutionärt.
Vid sådant förhållande kan naturligtvis natio-
nalgardet icke blifva något pålitligt stöd för
ordningen.
Det skulle också aldrig kunna falla oss in.
att råda. czaren att låta polska folket beväpna
sig såsom nationalgarde, eller Österrikes kej-
sare att upprätta en borgarebeväpning i Un-
gern eller Italien. Uti Frankrike, der en del!
af folket vill ha det Napoleonska kejsaredö-
met, en annan Henrik den 5:te, det tredj:
Orleanska grenen och det fjerde republiken
kommer naturligtvis nationalgardet äfven at!
dela sig mellån dessa stridiga partier, och
man kan således icke der af deteamma på-
räkna en sammanhållande styrka mot det enr
eller andra partiet. Men någon dylik -sön-
dring finnes ej hos oss, och de skäl som tale
emot medborgaregarde uti de revolutionärs
länderna finnas icke till i Sverige:
Hela berörde argumentering är derföre falsk.
och vi beklaga att de konservativa skola vare
så blinda att de ej kunna se någon skilnad
emellan svenska och franska förhållanden.
Men när de konservativa höra talas om med
borgaregarde elter andra medborgerliga inrätt-
ningar, rusar blodet åt hufvudet på dem, och
sedan ser deras fantasi icke annat än ena-
handa scener af omstörtning från Cap Finis-
terre till Nordkap.
Svenska Tidningen, som - synes vilja låte
påskina att den är veritabelt svensk och ickt
något eko af utländska toner, borde dock be-
döma svenska institutioner efter svenska tör-
hållanden, och icke efter sådana utländske
mönster som just äro raka motsatsen till hvad
som förefinnes inom våra egna landamären.
Beträffande allt öfrigt som vår publicistiske
vedersakare i sammanhang med berörde frå-
gor uti tvenne längre artiklar emot oss an-
dragit, så förbigås det här med blott den an-
märkning, att Svenska Tidningens under den
polemiska stridgifvern gjorda beskyllning, att
vi mot vår armåe uttalat säckel och afsky, är
en usel och gemen dikt;
Svenska Tidningen söker alltid att ådaga-
lögga att vi skulle vara hätska mot armeen;
men det lönar icke mödan att göra dylika
försök, då vi tvärtom redan flera gånger ut-
talat oss med den största aktning om vår
armå.
Att önska förbättringar i försvarsväsendets
organisation; och indragningar i alla onödige
och luxuriösa omkostnader för densamma är
något helt annat än räckel och afsky för ar-
meen. Dessa känslor ingifvas endast af de kri-
gare, som låta bruka sig till redskap emot lag
och samhällsrätt, och söm stundom nedgöra
fredliga medborgare, qvinnor och barn, endast
för att sätta skräck) i folket, eller för att
nedlägga ett afskyvärdt menniskooffer på des-
potismens altare.
ERSSON
— H. M. Konungen och den kongl. familjer
har den 16 dennes i högönsklig välmåga an-
Jändt till Cbristiania. Klockan half 3 e. m:
tillkännagåfvo tvenne kanonskott, att ångfar-
tyget ,Thors vär i sigte utanför Dröbak och
kl. 5 landstego de kungliga personerna under
salut från fästningen på en för tillfället upp-
förd med favor rikt dekorerad landgångsbro