ej statsstrecket kommit emellan. Detta ville
med andra ord säga, att Girardin menade att
statskuppen var onödig och att Frankrike all-
deles icke behöfde räddas, Härigenom var
sjelfva den nuvarande regeringens grundprin-
cip angripen, och presidenten i fara att för-
lora egenskapen af Frankrikes frälsare. En
varning blef således en naturlig följd häraf.
Men denna motbevisning tog la Presse icke
till godo, utan skref en talangfull diatrib mot
den nuvarande regeringen, i hvilken han äda-
galade, att ställningen nu är mera äfventyrlig
och dödande för landets framtid, än den var
före räddaingem. Ibland annat fioner man
der aftryckta flera citater, dels ur Monitören,
dels ur ett yttrande af Louis Napoleon, i af-
seende på allmänna rösträtten i och för re-
presentantva!en, och hvaruti denne hade sagt.
att valen ganska visst skulle, äfven med all-
män rösträtt, gå för sig i allt lugn. Genom
framdragande af dessa yttranden just nu är
hela det officiella Frankrike likasom ställd:
på hufvudet, och la Presses förfarande är så
mycket mer besvärligt, som de framlagda
yttrandena förekomma nyss före presidentens
tilltänkta resa töl södern.
För öfrigt kan man göra sig en föreställ-
ning om den politiska diskussionens belägen-
het i Frankrike för närvarande, af följande
uttryck i la Presse: Jurnalerna, säger den.
realisera nu precist det ideal af tryckfrihet.
som Debats, Constitutionnel, Le Pays, La pa:
trie, VAssemblee nationale och VPUnion velai
hafva. - Tidningsläsarne hafva nu det sköna-
ste tillfälle, att göra sig begrepp om en väl re-
glerad och väl putsad tryckfrihet, uti den grad
af intresse, som tidningarna erbjuda, och den
nytta de åstadkomma. Vi hafva gjort några
ansträngningar, i den förhoppning att pressen.
som icke mer äger rätt att sofra handlingar-
na, kunde bemäktiga sig idderna. Onyttiga
möda! fåfänga villa! Aldrig har pressen va-
rit ytligare. Den knappt vidrör ämnena; om
deras utömmande kan icke blifva fråga. Då
den ej kunde uppgräfva det förflutna, så hade
man bordt hoppas, att den skulle upplöja
framtidens mark. Nej, med korslagda armar
och benen öfver hvarandra, sitter den och till-
tror sig hvarken att skåda framät eller till-
baka. Intet, alldeles intet finnes denna mor-
gon i tidningarna, icke ett ord, som man kun-
de utsöka, to!ka och kommentera. Öfverallt
tomhet. O, du det tomas makt, hvad skall
Du väl föda af Dig?
Denna föga smickrande målning, gjord af er
bland de tatangfullaste skriftställare i landet
torde ej sakna sitt inflytande, likaväl somde mes:
stränga granskningar af regerings-systemet.
Man vet, att der tryckfriheten är inskränkt,
förstår allmänheten väl att läsa mellan ra-
derna, som man säger, och särdeles lära Frans-
männen, förut vana vid en raångårig daglig
offentlig behandling af statssaker, icke under-
låta att djupt känna det förnedrings-tillstånd
hvari deras frihet nedsjunkit; ty pressers fri-
het utgör i sjelfva verket icke annat än hvars
och ens frihet att kunna tänka och yttra sig
om hvad som sker i det allmänna. Möjligt,
att detta slutligen, oaktadt det mest konse-
qvent genomförda och hårda polissystem.
verkar att återgifva allmänna tänkesätte
sin spinstighet hos en så stor del af fol-
ket, att hela den Louis-Napoleonska appara-
ten ej förmår emotstå d:nsamma. ara