ej statsstrecket kommit emellan. Detta ville med andra ord säga, att Girardin menade att statskuppen var onödig och att Frankrike alldeles icke behöfde räddas, Härigenom var sjelfva den nuvarande regeringens grundprincip angripen, och presidenten i fara att förlora egenskapen af Frankrikes frälsare. En varning blef således en naturlig följd häraf. Men denna motbevisning tog la Presse icke till godo, utan skref en talangfull diatrib mot den nuvarande regeringen, i hvilken han ädagalade, att ställningen nu är mera äfventyrlig och dödande för landets framtid, än den var före räddaingem. Ibland annat fioner man der aftryckta flera citater, dels ur Monitören, dels ur ett yttrande af Louis Napoleon, i afseende på allmänna rösträtten i och för representantva!en, och hvaruti denne hade sagt. att valen ganska visst skulle, äfven med allmän rösträtt, gå för sig i allt lugn. Genom framdragande af dessa yttranden just nu är hela det officiella Frankrike likasom ställd: på hufvudet, och la Presses förfarande är så mycket mer besvärligt, som de framlagda yttrandena förekomma nyss före presidentens tilltänkta resa töl södern. För öfrigt kan man göra sig en föreställning om den politiska diskussionens belägenhet i Frankrike för närvarande, af följande uttryck i la Presse: Jurnalerna, säger den. realisera nu precist det ideal af tryckfrihet. som Debats, Constitutionnel, Le Pays, La pa: trie, VAssemblee nationale och VPUnion velai hafva. Tidningsläsarne hafva nu det skönaste tillfälle, att göra sig begrepp om en väl reglerad och väl putsad tryckfrihet, uti den grad af intresse, som tidningarna erbjuda, och den nytta de åstadkomma. Vi hafva gjort några ansträngningar, i den förhoppning att pressen. som icke mer äger rätt att sofra handlingarna, kunde bemäktiga sig idderna. Onyttiga möda! fåfänga villa! Aldrig har pressen varit ytligare. Den knappt vidrör ämnena; om deras utömmande kan icke blifva fråga. Då den ej kunde uppgräfva det förflutna, så hade man bordt hoppas, att den skulle upplöja framtidens mark. Nej, med korslagda armar och benen öfver hvarandra, sitter den och tilltror sig hvarken att skåda framät eller tillbaka. Intet, alldeles intet finnes denna morgon i tidningarna, icke ett ord, som man kunde utsöka, to!ka och kommentera. Öfverallt tomhet. O, du det tomas makt, hvad skall Du väl föda af Dig? Denna föga smickrande målning, gjord af er bland de tatangfullaste skriftställare i landet torde ej sakna sitt inflytande, likaväl somde mes: stränga granskningar af regerings-systemet. Man vet, att der tryckfriheten är inskränkt, förstår allmänheten väl att läsa mellan raderna, som man säger, och särdeles lära Fransmännen, förut vana vid en raångårig daglig offentlig behandling af statssaker, icke underlåta att djupt känna det förnedrings-tillstånd hvari deras frihet nedsjunkit; ty pressers frihet utgör i sjelfva verket icke annat än hvars och ens frihet att kunna tänka och yttra sig om hvad som sker i det allmänna. Möjligt, att detta slutligen, oaktadt det mest konseqvent genomförda och hårda polissystem. verkar att återgifva allmänna tänkesätte sin spinstighet hos en så stor del af folket, att hela den Louis-Napoleonska apparaten ej förmår emotstå d:nsamma. ara