likgiltighet skall upptaga att man antastar gref-
vinnan Hessensteins oöfverträfflige ögonläkare.,
Grefvinnan Hessensteins ögonläkare ?, upp-
repade Josua, som, ehuru han , af skäl dem
vi redan anfört, icke träffat sin soi sedan han
inträdt i denna befattning, likväl kände att
han egde den.
Ja, just han, en viss herr Nathanael ben
Rieti, som genom det beskydd, hvari han ve-
tat innästla sig.hos en märkvärdig man, samt
den förblindelse hvarmed hans charlatäneri
håller på att slå den förut nog förblindade
och hos konungen allsmäktiga riksgrefvinnan,
är på god väg att göra. sig ett namn ... Men
hvad fattas er? Ni är blek, ni darrar.o
Ingenting, alldeles ingenting!s sade Josua
och samlade sing sista krafter för att icke för-
råda hvad som föregick inom honom. Från
fruktan att förlora enliten förmögenhet, som
skulle betrygga min nära förestående ålder-
dom har det hopp ni väckt . . . Ni förstår, man
är svag vid mina år.) . sa
sOch med:ert-begär efter vinning — tillade
Heinze vid sig sjelf. — ,Emellertido — åter-
tog han — ybör ni. inse att gaken: har sina
betänkligheter, hvad mig angår; för er är det
annorlunda. : Som en trosförvandt i ett främ-
mande land, skulle ni lätt finna.en anledning
att söka denne Nathanaels bekantskap och
sedermera på något sätt snärja honom så, att
han funne rådligast återvända dit, hvarifrån
han är kommen, . Men allt måste tillgå fnt
och med hasty innan baronen hinner återvända.
Låtom 0ss utkasta en plan!
Men om ni misstar er? invände Josua med
bäfvande röst. :
Om jag misstar mig,, upprepade Heinze.
Har ni funnit att jag plägsr misstaga mig?
Af försigtighet möjligen. AA
Der hafva vi åter den f—de försigtigheten.
Ni gör mig rasande! Nej, för alla dj—r, nej!
Jag misstar mig icke, jag kan icke mMisstaga
mig.
Och nu berättade Han omständligen af hvem
och under hvilka förhållanden han erhållit sina
upplysningar. M .
Hvarje ord af hans berättelse gick som ett