ISRAELITEN)
13 Kar.
Det sista slaget.
Den förtrytelse :och smärta, som intog Jo-
sua vid underrättelsen att baronen undkom-
mit, öfversteg verkligen all beskrifning. Han
tillät sig de bittraste smädeord emot Heinzes
försigtighet och påstod att ankan på räfgropen
var skickligare taktiker än han.
Hvad återstod hHohom nu af det mål, för
hvilket han offrat sig ?- Med: hvilken balsam
skulle han väl nu lindra den. oläkliga faders-
smärtans alltid blödande sår? Hvilken gåfva
hade hen nu, sedan hämnden var honom ryckt
ur händerna, att-nedlögga på minnets altare
åt en dotter, som han tillbedt och — begrät?
Hans enda bopp hade slocknät. - Utan hopp
kan ingen lefva. Hoppet är oljan, som närer
lifvets låga. :
Dag och natt grubbladeshan på, hvad han
kallade, det sista slagetn: Han -tyckte gig nu
icke kunna hafva något mera att uthärda; han
kände sig vid slutet, vid slutet af allt gom
lifvade och gaf ändamål åt hans tillvaro.
Denna sinnesstämning åstadkom en förslåpp-
ning, som snart gjorde -hönom till en skugga
af sig sjelf. :Somien automat skötte han väl
ännu den mekariska: delen af sin befattning,
men spännkrafteti af -hans väsende var bru-
ten. Han hade icke- velat återse Nathanael
alltsedan den händelsen;-som: förorsakat ho-
nom denna sorg. Liksom: förlusten af ett
älskadt föremål gör menniskan skygg för um-
gänget med andra, och åsynen af de -fordna
vittnena till hennes sällhet låter henne dju-
pare känna hvad hon förlorat, så. verkade
) Se A.B. N;o 197—109, 201, 202, 204, 205; 207—211