Visserligen kan det till en början tyckas att vederbörande i Dagbladet, för att ej gå allt; för långt, uti det här citerade stycket endast gjort ett sådant antagande för ett ögonblicks. Alltsammans skulle, så förstådt, således blott innefatta ett om, ett: ifall så hände, så skulle följden blifva den och der; hvaremot då visserligen intet vore att invända. Men att meningen icke varit att framlägga blott en :supposition eller den allmänna satsen derom, att der ingen lag eller ordning finnes, der finnes också ingen säkerhet, det inhemtar man genast af det påföljande uttrycket: Så har det gått vid alla sådana tillfällen o. 8. v. Häri ligger, såsom läsaren torde se, artikelns egentliga kärneffekt; gatuuppträdena om lördagssöndagsoch måndagsaftnarna i förra veckan voro, att döma efter detta yttrande, af den art, att ingenting mindre än hela den laglydiga delen af hufvudstadens befolkning dervid äfventyrade lif och egendom. Det är mot en sådan uppfattning af tilldragelsen, som vi anse oss böra protestera, och detta på grund af många skäl. För det första anse vi, på grund af inhemtade underrättelser från flera håll bland dem som voro vitnen till tilldragelserna, kunna med full visshet påstås, att ehuru otäckt och förhatligt hvarje sådant uppträde är, genom hvilket friden nattetid störes och en eller annan fredlig medborgare kan ofredas genom rutors utslående; ehuru det verkligen tycktes visa sig såsom klart, att det förstnämnda skändliga försöket i skandaltidningen att upphetsa fanatismen hos den okunnigaste eller räaste delen bland hufvudstadens lägsta befolkning mot judarna, utgjor:de en anledning till det väld som begicks å judiska kyrkan och mot en köpmans at judiska nationen hus medelst fönsters inslående, och ehuru vi fullkomligt instämma deruti att ett sådant laglöst okynne både mäste qväfvas och lagligen beifras, så utgjorde dock de son egentligen deltogo i detta fridsförstörande, jemförelsevis en ganska ringa hop, hvars förfarande på det högsta ogillas af den vida största delen af arbetsklassen. Redan häraf är det en följd, att det anförda nantagandet, i Dagbladet ingalunda är på sin plats, utan genom sin öfverdrift snarare må:ste betraktas såsom ett försök i miniatur, att äfven framställa ett srödt spöke till helsosam förskräckelse för de godtrogne; ty icke är det, oaktadt påståendet, att det så tillgått vid alla sädana tillfällen,, gerna möjligt, att de som inspirera Dagbladet inom sig verkligen kunna hafva sådana begrepp om tänkesätten hos hela -eller ens större delen af den arbetande klassen i hufvudstaden, att densamma skulle vara en fiende till lugnet, ja ända derhän att ingen myndighet mera funnes som kunde göra sig åilydd och att intet skulle tillfredsställa :.den utan en allmän förstörelse. Man kan åtminstone ej annat än djupt beklaga, om de, i hvilkas händer ordningsmaktens handhafvande är anförtrodd, äro boagne af en sädan politisk förskräckelse, som alltid visar sig utgöra källan till en mängd förvända åtgärder. Men för det andra bevisas öfverdriften i Dagbladets skildring äfven deraf, att om densamma hade varit tillämplig på förhållandet härstädes, så hade otvitvelaktigt en liten tropp af polisbetjening icke varit tillräcklig att inom en timma göra slut på hela oväsendet, hvilket, just derigenom att det med så mycken lätthet skingrades, visade sig ej utgöra annat än ett simpelt okynne af ett mindre antal, tillräckligt nog att kunna genom skrik och oljud störa nattron och derföre straftvärdt, men likväl ingalunda at någon v,allmänt förstörandes art. Slutligen kan detvid detta tillfälle vara skäl att påminna om, att för några år sedan ett ganska betydligt antal af Stockholms borgerskap jemte en del tjenstemän, imgingo till regermgen med anbud och begäran, att just till förekommande eller stäöfjande af sådana oordningar, som kunde hota gatufriden eller lugnet i staden, på egen bekostnad bilda ett medborgaregarde, hvilket skulle utgöra ett upplifvande af den redan förut befintliga, men genom en föråldrad och opassande organisation numera nutlefvade inrättningen af borgerskapets militärkår. Hade denna begäran icke då emottagits med ovilja och, såsom det nästan ville synas, med en sorts politisk farhåga, så hade här nu funnits ett ganska tillräckligt och tillförlitligt medel att möta och tillintetgöra utbrott äfven at en helt annorlunda vidtutseende art än det, hvilka utgjort föremålet för Dagbladets dithyrambiska hänförelse. KRK HARPER