Visserligen kan det till en början tyckas
att vederbörande i Dagbladet, för att ej gå allt;
för långt, uti det här citerade stycket endast
gjort ett sådant antagande för ett ögonblicks.
Alltsammans skulle, så förstådt, således blott
innefatta ett om, ett: ifall så hände, så skulle
följden blifva den och der; hvaremot då vis-
serligen intet vore att invända. Men att me-
ningen icke varit att framlägga blott en
:supposition eller den allmänna satsen derom, att
der ingen lag eller ordning finnes, der finnes
också ingen säkerhet, det inhemtar man ge-
nast af det påföljande uttrycket: Så har det
gått vid alla sådana tillfällen o. 8. v. Häri
ligger, såsom läsaren torde se, artikelns egent-
liga kärneffekt; gatuuppträdena om lördags-
söndags- och måndagsaftnarna i förra veckan
voro, att döma efter detta yttrande, af den
art, att ingenting mindre än hela den lagly-
diga delen af hufvudstadens befolkning der-
vid äfventyrade lif och egendom.
Det är mot en sådan uppfattning af tilldra-
gelsen, som vi anse oss böra protestera, och
detta på grund af många skäl. För det för-
sta anse vi, på grund af inhemtade underrät-
telser från flera håll bland dem som voro vit-
nen till tilldragelserna, kunna med full visshet
påstås, att ehuru otäckt och förhatligt hvarje
sådant uppträde är, genom hvilket friden nat-
tetid störes och en eller annan fredlig med-
borgare kan ofredas genom rutors utslående;
ehuru det verkligen tycktes visa sig såsom klart,
att det förstnämnda skändliga försöket i skan-
daltidningen att upphetsa fanatismen hos den
okunnigaste eller räaste delen bland hufvud-
stadens lägsta befolkning mot judarna, utgjor-
:de en anledning till det väld som begicks å
judiska kyrkan och mot en köpmans at judi-
ska nationen hus medelst fönsters inslående,
och ehuru vi fullkomligt instämma deruti att
ett sådant laglöst okynne både mäste qväfvas
och lagligen beifras, så utgjorde dock de son
egentligen deltogo i detta fridsförstörande,
jemförelsevis en ganska ringa hop, hvars för-
farande på det högsta ogillas af den vida stör-
sta delen af arbetsklassen.
Redan häraf är det en följd, att det anförda
nantagandet, i Dagbladet ingalunda är på sin
plats, utan genom sin öfverdrift snarare må-
:ste betraktas såsom ett försök i miniatur, att
äfven framställa ett srödt spöke till helsosam
förskräckelse för de godtrogne; ty icke är det,
oaktadt påståendet, att det så tillgått vid alla
sädana tillfällen,, gerna möjligt, att de som
inspirera Dagbladet inom sig verkligen kunna
hafva sådana begrepp om tänkesätten hos hela
-eller ens större delen af den arbetande klas-
sen i hufvudstaden, att densamma skulle vara
en fiende till lugnet, ja ända derhän att in-
gen myndighet mera funnes som kunde göra
sig åilydd och att intet skulle tillfredsställa
:.den utan en allmän förstörelse. Man kan åt-
minstone ej annat än djupt beklaga, om de,
i hvilkas händer ordningsmaktens handhaf-
vande är anförtrodd, äro boagne af en sädan
politisk förskräckelse, som alltid visar sig ut-
göra källan till en mängd förvända åtgärder.
Men för det andra bevisas öfverdriften i Dag-
bladets skildring äfven deraf, att om densam-
ma hade varit tillämplig på förhållandet här-
städes, så hade otvitvelaktigt en liten tropp
af polisbetjening icke varit tillräcklig att inom
en timma göra slut på hela oväsendet, hvil-
ket, just derigenom att det med så mycken
lätthet skingrades, visade sig ej utgöra annat
än ett simpelt okynne af ett mindre antal, till-
räckligt nog att kunna genom skrik och oljud
störa nattron och derföre straftvärdt, men lik-
väl ingalunda at någon v,allmänt förstörandes
art.
Slutligen kan detvid detta tillfälle vara skäl
att påminna om, att för några år sedan ett
ganska betydligt antal af Stockholms borger-
skap jemte en del tjenstemän, imgingo till re-
germgen med anbud och begäran, att just
till förekommande eller stäöfjande af sådana
oordningar, som kunde hota gatufriden eller
lugnet i staden, på egen bekostnad bilda ett
medborgaregarde, hvilket skulle utgöra ett
upplifvande af den redan förut befintliga,
men genom en föråldrad och opassande or-
ganisation numera nutlefvade inrättningen af
borgerskapets militärkår. Hade denna begä-
ran icke då emottagits med ovilja och, såsom
det nästan ville synas, med en sorts politisk
farhåga, så hade här nu funnits ett ganska
tillräckligt och tillförlitligt medel att möta och
tillintetgöra utbrott äfven at en helt annorlunda
vidtutseende art än det, hvilka utgjort före-
målet för Dagbladets dithyrambiska hänförelse.
KRK
HARPER