Lär å
behagligå, modererade rörelsen af en RH sydask le I
ouett förmår miasta delen af de nu lefvar Se Mn
kerna föredraga. Fransoserne ansägo at p ö vt
den längsamma drillen vacker, hvilken förefall tjära .
skolgossaktig och löjlig, under det att sannolikt va.l1
bästa sängerskors hastiga driller tycktes dem enrös
— Att i det harmoniska mycket, som öfverraskad. :
vära förfäder, förefaller oss trivialt, är icke att för-
undra sig öfver. . Men att harmoniförbindelser, som fc
för en tidsälders öra klingade skönt och naturligt,ho
förefalla en annan tids öra fullkomligt falska ochföl
oförnuftiga, det är dock ett gäåtlikt faktum. Disso-
nanser, som förekomma oss anslående, gällde för hun-
dra är tillbaka för sönderslitande att åhöra, Ochre
sedan de rysliga qvartföljderna i Guidos af Arezzono
diaphonier från 11:te ärhundradet, hvilka hänrycktelof:
medeltidens öron! Den mest öfvade sängare kan en-fö
dast med yttersta sjelfförsakelse bringa dessa för-
skräckliga - harmoniförbindelser ur strupen. — Con-
certmusiken i förra hälften af 18:de ärhundradet varlm
qvickheten. Den älskade .derföre. korta stycken, jaf
knappa perioder, små takter, täta upprepningar. af -
samme tanke. Detta allt fattar det förständiga örat
lätt, och njuter af jemförelsen af det i liknande och
i förändrad form återkommande temat. Vi lyss-
na deremöt nästan - alltid med ett-drömmande, säl-
lan med ett förständigt jemförande. öra till mu-
siken. . Derföre är den moderna. musiken. vida
mer inflytelserik, men ocksä vida farligare, än
den gamla. Musikstyckena växa är för är mera i
längden, på det man mätte ha tid att drömma ut.
Periodbyggnaden har blifvit oändligt mycket mer in-
vecklad. Fordom förslogo SR takter för en enkel
melodisk fras; sedan 6, sedan 8, nu knapt 12 och
16. Den gamla hederliga Schicht kallade den unga l i
Beethoven, dä han först uti hans komposition lärdela
känna periodbyggnadens vidsträcktare, arkitektonik,
ett musikaliskt vidunder. Han hörde framtidens man8g
med sitt öra från en förfluten tid, fych hade sä till-
vida ganska rätt. För folk från f;rra delen af 18:de
århundradet skulle Bethowens kor apositioner alltid fö-
refalla outsägligt konfysa och Sw alstiga, ja, som pro-
dukter af musikaliskt vansinne, och dessutom vimlan-47
hö de gröfsta stylistiska och grammatikaliska ,
är.
— EN LITTERÄR MÅNADS! sKRIFT FRÅN ÅMERIKA.
Den 15 sistl. Maj utkom i Ni :wyork första häftet af
Nortoms Literary Gazette an d Publishers Circular,
hvaraf ett nummer utgifves I i medlet af hvarje mä-l,
nad. Inledningen innehäller fyra berättelser öfver!
Nordamerikas lärda och litterå ra instituter, nemligen;
öfver Atheneum i Boston, de historiska sällskapernal:
i staterna Maine och Massacbt sets, samt det Smith-l:
sonska institutet; derefter följe :r em kort bibliografisk:
öfversigt öfver pressens först 2 alster frän 1450 till
1500; vidare en berättelse: 0 m de -engelska förläg-
garnes och sortimentshandlarni :s tvister, och slutligen
följer Notes on Books korta! anmälanden af 80 sär-
skilda böcker (bland hvilka Di niel Websters skrifter), .
som utkommit i Amerika och England. Derpäs föl-
jer det egentliga Publishers : Circular, (bokhandels-:
veckoblad), hvari upptagas förändringar i bokban-js
deln, -priskatalog öfver alla nys s utkomna böcker från
Förenta Staterna, England, Ty skland, Frankrike åc.
Man finner häraf, att icke miindre än 14 Quärter-!
lys utgifras i Förenta State na. Preoumerationen
för äret upptages endast till ex. dollar.
— FÖRENTA STATERNAS HISTORIA AF HILDRETH.
Så länge icke Baricroft fulländat sitt päbörjade verk, l:
torde Hildreths v;History of the. united states of Ame-l:
rica, hvaraf sjette och sista badet nyligen utkom-:
mit, vara den; tillförlitligaste källan för den- stora lf
transatlantiska republikens historia. De båda: första!
banden innebälla de nordamerikanska koloniernas !
grundläggning och deras öden under brittiskt välde; i ;
det tredje hsskrifves revolutionen från the-emöten i ;
Boston till federalförfattningens åfslutande är 1788:1;
tjerde och femte skildra de inre stridigheterna mel-
lan federal isterna och demokraterna under Washing-s
ton, Adaro s och Jefferson; det sjette omfattar nyareld
tiden till, presidenten Monroes omväljande och anta-
gandet af missourikompromissen. Verket utmärker1
sig mändre för glänsande stil än för opartiskhet och h
samwaniträngd framställning. :
— Miorninge CHRÖNICLES REDAKTION. Sedan
ungefär ett års tid har hufvudredaktionen af detta
blad, som hittills var anförtrodd ät den äldre Delaine
(fader till Times nuvarande hufvudredaktör) öfvergätt 2
till ex herr Cook, som dervid utvecklar en betydande r
verksar ahet. De ledande artiklarne skrifvas mest af
en äldiee medarbetare, herr Haarwood; de stä dock i
form och uttryck nägot efter Times, som i detta hän-
seende; intaga första platsen. Föreningsbandet med !b
Peeliterna upprätthälles genom herr Beresford Hope,
som gjort sig bekant genom sina bref om de kyrk-!t
ligå angelägenbeterna. Underredaktör och bearbetare
af parlamentsöfversigterna är herr Shirley Brookes, dra-
matisk skriftställare. Till Peeliter, som lemna bidrag
till bladet, höra bland andra herr Hayward, öfver-7
:sättare af Goethes Faust, herr Venables, en utmärktå
vetenskapsman, förut anställd vid universitet i Cam-
bridge, och professor Maine, soma vid samma universi-
tet varit professor i civilrätten. g
— NORDAMERIKANSKA TIDNINGAR OCH DERAS
CIREULATION. Efter den sista officiella beräk-
ningen af Förenta Staternas periodiska skrifter uppgå
de inalles till 2800 och fördelas på följande sätt:
Antal: Cirkula- p!
: tion:
Dagliga tidningar . . . . . . 350. 750,000.N
Tidningar som utges hvarannan dag 150. 75,000.b
2:ne gänger i veckan . . . . . 125. 80,000.P!
Veckotidningar . . . . . . 2000. 2,875,000.
Utkommande hvar 14:de dag . . 51. 300;000.
Månadsskrifter. 0 ocgelv 00 9,000.
Qvartalsskrifter: ss. 200: 5031 25 29,000.
Summa 2800. 5,000,000. HM
424 journaler utgifvas i det brittiska Nordamerika,
876 i de mellersta unionsstaterna, 716 i södra sta-
terna och 784 i de vestra. Medelcirkulationen för en
tidning i Nordamerika är 1765 exemplar. Det kom-4
mer en tidning pä hvar 7161 fria invänare.
— EN SÄLLSAM FIX 1Df. När en riktigt ex-
centrisk engelsman ändtligen blifver galen, nöjer han
sig naturligtvis icke med det stilla vanvett, som na-
tionerna på fasta landet, utan blir galen med besked ls
ochfår fixa ideer, som ingen förnuftig vanvettingo.
skulle fella på. Man erinrar sig ur Marryats muntra Nc
romaner mannen, som ömsevis ansäg sig för en sip Cb
bubbla, en krutkammare, en hafvande. qvinna, enjre
äsra Oo. 8. v.; men alla dessa förunderligheter öfver. )(å
träffas af en viss Mr Pundybridge, som efter mänga !
års spleen och excentricitet, i slutet af förra äret föll 59
på den iden att han var — kristallpalatset. Med ja
en obeskriflig ångest följde han debatterna, buruvida 4,
kristallpalatset, det vill säga han sjelf; skulle nedrif. !3,
vas eller blifva stäende, och en gång ungrep hän lin
mycket häftigt på öppen gata den bekante öfverste lstc
Sibthorp, som alltid satt sis emot byggnadens qvar-j:ar
blifvarde på sin stolta plats i Hydepark, så att den Pl
tappre öfversten endäst med möda och ett blätt öga
slapp undan sin hetsiga motständare. Under palatsets
nedtifvande kände sig br Pundybridge mycket olyck- In
lig, och. varnade alla som kommo nära hans säng ue
frön att gå in i byggnaden, då det lätt kunde hände!sy
Gem -att- stycken af taket — hvarvid han pekade -på l jo
Bitt eget hufvud.— red: på demi.- Patientenalten
k
.
j
en person, som aldrig ena vågat smickra sigka
med tanken att för: er vara :bekant. tel
sFörolämpning? upptepads Amalia med ett!kr
högdraget lugn. Jag förstår er-icke. Denjlak
stackars Celinda har, till allas vår sorg, måstro
5 a NNE PSNERE SE IVA OS mrs VR a ARR RR a GR