Nyss uppfanna maschiner, som tjena konstens, industriens och vetenskapens syften. Under intet tidehvarf har menniskan i besegrandet af naturen, i användningen af hennes krafter för sina ändaraål, i afseende på industri, konst och vetenskap, gjort så öf verraskande framsteg som i det närvarande. En lärd fransman, mr Victor Meunier, ger i en Pariser-tidskrift en högst intressant öfversigt af de i sednare tid uppfunna maschiner och mekanismer. Vi meddela här det väsentligaste af denna öfversigt. För meteorologien eller läran om luften, väderleken och dess förändringar, är aktgifvandet på vindarne icke mindre vigtigt än observationerna öfver temperaturförändringarne och graderna af luftens tryckning och fuktighet. Hvad dessa förändringar angår, så innes det redan sedan en tid tillbaka ett instrument, som deröfver förer den noggrannaste bok och räkning, nemligen den af Wheatstone uppfunna elektromagnetiska registerföraren. Nägot dylikt behöfves ocksä i afseende på vindarae. En fransman, mr du Moncel, har nyligen lyckligt löst detta problem. Den af honom uppfunna anemografen — vindbeskrifvaren, ir en bättre vindobservator än menniskan sjelf. Utan att sälta en fot utom rummet, utan att ens se ut ger aom fönstret, erfar man genom denna bokkällare öfver vinden dess minsta förändringar, och icke blott le som derute föregå i det innevarande ögonblicket, 1tan äfven dem som redan föregätt under en tid, dä nan icke kunnat taga nägon notis om vinden. Huru letta är möjligt, inhemtas af följande beskrifning. MonceYs instrument bestär af två delar, vindmätacen och vindupptecknaren. Den första upphemtar alla de i afseende på vinden förekommande fenomener och förändringar; den andra nedskrifver dem på ett pappersblad. Vindmätaren är en utpost, som gör sina observationer på nägot högt ställe, naturligtvis i fria luften; anteckningsraasehinen, som har skrif. arbetet, har sitt naturliga rum i meteorologens kammare. Vindmätaren har tvä beständsdelar, hvaraf den ene angifver vindens riktning och uthällighet, den andra dess hastighet. Den annoterande maschinen bestär af två systemer af elektromagneter, hvilka hvardera stå i rapport med de bäda delarne hos vindmätaren. Det system som stär i förbindelse med instrumentet för angifvande af vindens riktning, utgöres af 8 elektromagneter, en för hvardera af de ätta hufvudvindarne. Det system, som har afseende på vindens hastighet, innehäller deremot endast en elektromagnet. Allt eftersom den ena eller den andra vinden blåser, verkar den på endera af de 8 elektromagneterna och trycker på samma gäng det deruppå anbragta blyertsstiftet ned mot ett pappersblad. Dä papperet rörer .sig under stiftet, uppstär ett längre eller kor tare streck alltefter som vinden längre eller kortare tid fortfar att blåsa. Papperets rörelse ästadkommes derigenom, att det viras omkring en cylinder, som sättes i rörelse af en urfjeder, så att den en gäng på tolf timmar vänder sig omkring sin axel. En ändlös skruf, som är anbragt i cylinderns axel, ästadkommer att cylindern under sin rörelse flyttar sig vilare i axelns riktning; det mot eylinderns yta tryckta stiftet mäste följaktligen teckna en spirallinia, och antalet af spiraler mäste vara lika med antalet af sängor på skrufrven. Bläser nu en bestämd vind af le 8, ty till en af dem mäste alla hänföras, så sät er sig den för densamma bestämda elektromagneten