och förkrossad af de känslor som Hedvigs ömma ängslan uppväckte förmådde han endast genom en stum ömhetsbevisning besvara hennes oro. Då väcktes hans uppmärksamhet på en ny personage, som helt obekant och lika oväntad framträdde. Det var en liten, undersättsig man, som kom ridande på en liten grå klippare. Sjelf var mannen gråklädd från hufvud till fot och tycktes hafva något af klippare, i sin fysionomi, som saknade allt annat intelligent uttryck och visade anletsdrag af den simplaste bildning. Skulle en viss baron Schaumbach vara att träffa här? sade han och sköt den bredbrättiga hatten något tillbaka, hvarvid den sjelfbelåtna, trotsiga anletsminen tydligare visade Big. Hvad skulle ni vilja honom? frågade baronen. Hvad jag skulle vilja honom? upprepade den gråe mannen. Säg mig ni hvar han är, så skall jag nog säga konom hvad jag vill., Ni ser honom här,, sade baronen, som icke ville väcka sin fistmös och systers misstankar, genom att antaga ett omotiveradt inkognito. I sällskap med sådana små fäntor! Och han betraktade Hedvig och Guiselda med oförsynt djerfhet. Ni har god smak, det vill jag tillstå.n Baronens ögon blixtrade vid detta plumpa skämt, hvilket skyndsamt dref Hedvig och Guiselda att aflägsna sig och upphinna Letort, som stannat på afstånd. Det var skada för er att jag kom att afbryta en treflig stund; men affärer gå framför allt. Hur är det, min baron, ämnar ni att resa bort denna morgon? ;Hvad berättigar er till ett sådant spörjsmål? xJo ser ni, jag har mina skäl. Då det gäller affärer, så tar man sig den friheten.