hafva levererat 26 millioner kannor bränvin årligen. Att påstå det husbehofsbränningen skulle medföra minskning i bränvinsproduktionen är också ett tomt och sanningslöst iöregifvande; men det skulle medföra en större konsumtion af varan, ty då folket har den af egen tillverkning samt utan att derför utgifva penningar, förtäres den i mycket större skala, och här torde man böra uppsöka en af de hufvudsakligaste orsakerna dertill, att bränvinsproduktionen nu synes vilja öfverstiga konsumtionen. Sedan så många små brännerier blifvit nedlagda, supes nemligen mindre på landet, och i följd deraf komma från nuvarande brännerier större qvantiteter bränvin i den allmänna marknaden. Den tillökade tillverkningen på ångbrännerierna kan eljest icke anses hafva öfverstigit de 26 millioner kannor, som med lätthet blifvit på de nedlagda små brännerierna tillverkade. Jemte det vi nu ansett oss böra fästa uppmärksamheten på förenämnde omständigheter, torde det kanske icke heller vara ur vägen att erinra derom, att om regeringen tilläte bränvinstillverkarne att få anmäla sig till bränvinsbränning på månad i stället för termin om två månader, synes det vara sannolikt att ett sådant förfogande skulle snarare minska än öka bränvinsproduktionen. Af sådan anledring utfärdades en dylik tillåtelse genom kungörelsen den 13 Mars innevarande är i afseende på sista bränvinsbränningsterminen på våren. Man bör nemligen ej förbise, att med anledning åf de här gällande åsigter om drankens nödvändighet vid kreaturens utfodring, torde månger landthushållare, som har mindre bränneri, finna sig föranlåten att anmäla gig till bränvinsbränning för alla tre bränningsterminerna samt derefter äfven under heja tiden utöfva tillverkningen, ehuru han, ora han egde tillstånd att anmäla sig för en månads bränning i hvarje termin, möjligtvis skulle kunna vara belåten med denna kortare afverkningstid för att förskaffa sig understöd för kreaturens utfodring. Det är åtminstone troligare att en dylik tilllåtelse skulle minska bränvinstillverkningstiden för en mängd mindre bränvinstillverkare, särdeles bland allmogen, än att åtgärden skulle öka tillvetivaingstiden, och i så fall synes oss itgärdeR. vara att rekommendera, helst den lessutom lemmnar större frihet åt jordbrukarne tt gråna denna deras angelägenhet efter sin 2 qvämlighet, utan att derifrån vara förhindrade af föreskrifterna om bränvinsskattens erläggande.