slen hade en hast att tacka 1IOr sm krona.
Vår tids potentater säga sig regera med
Guds nåde,; likväl synes en Pariserkorrespon-
lent i Svenska Tidningen ej vara emot om
nästen sättes i första rummet. Ehuru nämnde
förlikneliga korrespondent tagit nil admirari
ill sitt valspråk för dagen (den 15 Augusti),
olef han likväl vid åsynen af presidenten på
in Rosinante, hvilken så vackert kastade sina
små hofvar, till den grad ultraförtjust, att
han vmed stentorsstämma ropade vive Vempereur!n
Litet fägnar Voggur, heter det i sagan; och
om Vempereur i likhet med kejsar Caligula ut-
nämner sin häst till konsul, bör man hoppas,
att han icke kan vara nog grym atticke i nå-
der uppdraga åt korrespondenten att med den
dagliga vården om de små söta hofvarne i
underdånighet uppvakta samt derom afgifval-a
rapporter till Svenska Tidningens hästvänner.
—M
bLondon är icke mer en stad, det är en med hus
betäckt provins ! har en berömd fransman yttrat, och
han har rätt. På en yta af 16 engelska qvadratmill:
resa sig inemot 300,000 hus med en befolkning at
öfver 2 millioner menniskor. Af dessa äro 30,000
skomakare, 24,000 skräddare, 4000 läkare och apo-
tekare, samt 170,000 tjenstehjon. Den största de-
len af de engelska byggnaderna äro små och bebos i
medeltal af 7 personer, vanligen en familj, och flera
gator i City nyttjas väl, men bebos ej. i Man kommer
kl. 9 och gär kl. 6, och ett sådant bus bebos vanli-l:
gen endast af en gammal qvinna, som mottager bref,
piskar mattor och sopar trapporaa. Derföre stä kyr-
korna i City tomma, derföre predikas t. ex. i S:t
Paul för tomma bänkar. 350,000 af Londons befolk-
ning bo söder om Themsen i Southwark och Lam-
beth; men det egentliga London, som är fem gänger
större än denna del, ligger norr om Themsen. För-
bindelsen mellan dessa tvenne delar af staden under-
hälles, tunneln oberäknadt, genom 7 broar, hvilkas
uppförande kostat mellan 5 och 6 millioner f. Fan-
deln är Londons själ och banken är ett barn af denna
handel. Dess fond stiger till mer än 42 millioner ,
d. v. s. tre gånger så mycket som stormakten Preus-
sens statsinkomster. Dess förbindelser (Liabilities)
uppgå icke till fullt 39 millioner 2, deribland 20
millioner banknoter. 30,000 skepp inlöpa i me-
deltal ärligen i Londons hamn, deribland 8000 frän
främmande hamnar och 23,000 engelska kustfartyg.
Af nämnde 8000 fartyg, som föra Englands verlds-
handel, segla 5000 under brittisk flagg, sä att de
fremmande skeppens antal endast belöper sig till 3000.
Tullintraderna i London gå till öfver 11 millioner ,
d. v. s. nästan hälften af hela Englands tullinkomst,
(22, mill. ). Häraf får man icke sluta, att hälf-
ten af hela den engelska importen gär öfver Lon-
don, men London importerar mest de högst beskat-
tade artiklarne, såsom tobak, socker, kafte, thå och
vin, medan andra hapimar, säsom Liverpool, Hull och
Dundee, öfvervägande införa tullfria artiklar, säsom
homull, ull och lin. I exporthandeln är London öf-
verflygladt, ty Hul exporterar lika så mycket, när
man tar värdeberäkningen till mättstock, och Liver
pool inemot trermbbelt. — Af de 84 millioner pap-
persblad (ark), som ärligen afstämplas i London för
tidningarnes sehof, komma inemot 50 millioner en
samt på Loadon, och af de 163,000 , som annons-
skatten ir öringar, betalar London allena 70,000 f. —
Inkomste,n af brefporton är utomordentlig; den stiger
till 880 ;000 . — London förbrukar i kök, kakel-
ugnar, verkstäder och fabriker 3!, millioner tons kol;
årligen förtäras 240,000 oxar, 1,700,000 fär, 28,000
xalfvar, 35,000 svin förutom ett obestämbart qvantum
fläsk och skinkor; vildt och tamt fjäderfä, harar ochj:
kaniner 4,024,000. Ensamt af kaniner förtäras
680,000 stycken. Förutom de ägg, som frambringas
ä England, förbrukas ytterligare 75,000,000, som an-
komma frän Frankrike och Tyskland. Med hvilka
känslor skulle icke sir John Fallstaff hafva genom-
:gått denna ofullständiga lista, och trots sin förkärlek
för sådana saker, skulle han helt visst hafva studsat
vid att höra talas om att 17 millioner qvart(cirka !,
kanna) porter och öl, ärligen drickes i London
Vi vilja nu ett ögonblick betrakta bildens skuggsidor:
förbrytelser, sjukdomar och död; förbrytarelistan är
gammal, nemligen från 1838, och bristfällig: 220
röfvare och inbrottstjufvar, 5000 vanliga tjufvar och
136 ,tiggarebrefsbedragare. Till följd af 1850 ärs
räkning äro 50,000 hemfallna till prostitutionen, deri-
bland 5000 barn under 15 är. Samma är utbröto
853 eldsvädor. Sundhetstillständet har tillförene varit
tröstlöst. Under pestäret 1665 dogo af Londons in-
:vänare 69,000 personer. Befolkningen utgjorde
då 400,000 personer. Intill begynnelsen af detta
århundrade dogo är ut och år in 1 af 20, alltså 5
procent af befolkningen, och först på de sednaste de
cennierna har detta förhällande förändrat sig, nemli-
gen till 25 af 1000, eller 2!, procent, och visar sig
för närvarande fördelaktigare än i mänga andra stora
städer, t. ex. i Paris, der 33 af tusende eller 3!,
proc. af befolkningen ärligen dör. Icke destomindre
bäras alltså i London ärligen 50,000 menniskor till
grafren.
— Macauuar Tomas Babington Macaulay,
den bekante historieskrifvaren och statsmannen, är
född i London är 1800. Hans fader Zachary Macau-
lay hade förvärfvat sig ett aktadt namn genom siti
deltagande i filantropiska företag. År 1818 blef Tho-
mas Macaulay insatt vid Trinity-Collegei Cambridge,
der han egnade sig ät lagfarenheten, och 1824 ingick
han i advokatkåren. Redan 1825 lemnade han tili
Edinburgh Review sin första afhandliog, hvilken var
om Milton. Säsom representant för Calne erhöll han
plats i underhuset 1830, och efter reformbillen valde
staden Leeds honom 1832 till en af sina representan-
ter. Kort derpä erhöll han en plats vid ministeren
såsom sekreterare vid Board of Control, hvilken plats
han sedermera utbytte mot ett ledamotskap uti indi-
ska rädet. År 1838 återvände han frän Ostiodier
och inträdde i underhuset säsom representant för Edin-
hburgh, hvars valmän dock 1847 undandrogo honom
sitt förtroende i anseende till bans frisinnade tänke-
sätt i den religiösa lagstiftoingen, hvilka han visat i
Maynootbfrögan. Frän September 1839 och till dess
sir Robert Peel blef premierminister 1841 var Ma-
eaulay understatssekreterare i krigsdepartementet och
från Juli 1846 till Maj 1848 beklädde han en krigs-
skattmästareplats. Efter sistnämnde år har han dra-
git sig tillbaka trån all politisk och tjenstemannaverk-
samhet, till dess ban nu vid de sista valen äter blef
representant för Edinburgh. Beklagligtvis skall han
för närvarande vara så sjuklig, att man fruktar det
ban ej blir fullkomligt äterstalld.
Macaulay har utgifvit följande arbeten: Pompeii, a
Poem. Cambridge 1819 och Evening, a Poem. Cam-
bridge 1821, bäda prisskrifter vid universitetet. Cri-
tical and Miscellaneous Essays. Philadelphia 1846.
Lays of Ancient Rome. London 1842 (i flera nya upp-
lagor). Critical and Historical Essays. Contributed to
the Edinburgh Review. 3 vols. London 1843. The
History of England, from the Accession of James II.
Vols I, II, London 1848. Inaugural Address as Re-
ctor of the University of Glasgow. London 1849.
— EN MODIG HANDLING, krönt med en för-
vänande framgäng, verkställdes för nägra dagar se-
dan på Boulevard Montparnasse i Paris. En yster
häst, på hvilken red en beslöjad dame, åtföljd af en
betjent, hade börjat skena och störtade sig med fruk-
tansvärd hastighet fram i alleen. Damen, som fat-
tat tag i sadeln, utstötte genomträngande rop, dä en
ung, elegant klädd man störtade sig emot hästen,
fattade tyglarne och hängde sig fast vid hästens huf-
vud med hela sin tyngd, på detta sätt bortsläpad öf-
ver trettio steg. Hästen närmade sig stundom så
nära intill husen, att äskådarne trodde det den unga
mannen skulle få hufvudet krossadt och kroppen sön-