slen hade en hast att tacka 1IOr sm krona. Vår tids potentater säga sig regera med Guds nåde,; likväl synes en Pariserkorresponlent i Svenska Tidningen ej vara emot om nästen sättes i första rummet. Ehuru nämnde förlikneliga korrespondent tagit nil admirari ill sitt valspråk för dagen (den 15 Augusti), olef han likväl vid åsynen af presidenten på in Rosinante, hvilken så vackert kastade sina små hofvar, till den grad ultraförtjust, att han vmed stentorsstämma ropade vive Vempereur!n Litet fägnar Voggur, heter det i sagan; och om Vempereur i likhet med kejsar Caligula utnämner sin häst till konsul, bör man hoppas, att han icke kan vara nog grym atticke i nåder uppdraga åt korrespondenten att med den dagliga vården om de små söta hofvarne i underdånighet uppvakta samt derom afgifval-a rapporter till Svenska Tidningens hästvänner. —M bLondon är icke mer en stad, det är en med hus betäckt provins ! har en berömd fransman yttrat, och han har rätt. På en yta af 16 engelska qvadratmill: resa sig inemot 300,000 hus med en befolkning at öfver 2 millioner menniskor. Af dessa äro 30,000 skomakare, 24,000 skräddare, 4000 läkare och apotekare, samt 170,000 tjenstehjon. Den största delen af de engelska byggnaderna äro små och bebos i medeltal af 7 personer, vanligen en familj, och flera gator i City nyttjas väl, men bebos ej. i Man kommer kl. 9 och gär kl. 6, och ett sådant bus bebos vanli-l: gen endast af en gammal qvinna, som mottager bref, piskar mattor och sopar trapporaa. Derföre stä kyrkorna i City tomma, derföre predikas t. ex. i S:t Paul för tomma bänkar. 350,000 af Londons befolkning bo söder om Themsen i Southwark och Lambeth; men det egentliga London, som är fem gänger större än denna del, ligger norr om Themsen. Förbindelsen mellan dessa tvenne delar af staden underhälles, tunneln oberäknadt, genom 7 broar, hvilkas uppförande kostat mellan 5 och 6 millioner f. Fandeln är Londons själ och banken är ett barn af denna handel. Dess fond stiger till mer än 42 millioner , d. v. s. tre gånger så mycket som stormakten Preussens statsinkomster. Dess förbindelser (Liabilities) uppgå icke till fullt 39 millioner 2, deribland 20 millioner banknoter. 30,000 skepp inlöpa i medeltal ärligen i Londons hamn, deribland 8000 frän främmande hamnar och 23,000 engelska kustfartyg. Af nämnde 8000 fartyg, som föra Englands verldshandel, segla 5000 under brittisk flagg, sä att de fremmande skeppens antal endast belöper sig till 3000. Tullintraderna i London gå till öfver 11 millioner , d. v. s. nästan hälften af hela Englands tullinkomst, (22, mill. ). Häraf får man icke sluta, att hälften af hela den engelska importen gär öfver London, men London importerar mest de högst beskattade artiklarne, såsom tobak, socker, kafte, thå och vin, medan andra hapimar, säsom Liverpool, Hull och Dundee, öfvervägande införa tullfria artiklar, säsom homull, ull och lin. I exporthandeln är London öfverflygladt, ty Hul exporterar lika så mycket, när man tar värdeberäkningen till mättstock, och Liver pool inemot trermbbelt. — Af de 84 millioner pappersblad (ark), som ärligen afstämplas i London för tidningarnes sehof, komma inemot 50 millioner en samt på Loadon, och af de 163,000 , som annonsskatten ir öringar, betalar London allena 70,000 f. — Inkomste,n af brefporton är utomordentlig; den stiger till 880 ;000 . — London förbrukar i kök, kakelugnar, verkstäder och fabriker 3!, millioner tons kol; årligen förtäras 240,000 oxar, 1,700,000 fär, 28,000 xalfvar, 35,000 svin förutom ett obestämbart qvantum fläsk och skinkor; vildt och tamt fjäderfä, harar ochj: kaniner 4,024,000. Ensamt af kaniner förtäras 680,000 stycken. Förutom de ägg, som frambringas ä England, förbrukas ytterligare 75,000,000, som ankomma frän Frankrike och Tyskland. Med hvilka känslor skulle icke sir John Fallstaff hafva genom:gått denna ofullständiga lista, och trots sin förkärlek för sådana saker, skulle han helt visst hafva studsat vid att höra talas om att 17 millioner qvart(cirka !, kanna) porter och öl, ärligen drickes i London Vi vilja nu ett ögonblick betrakta bildens skuggsidor: förbrytelser, sjukdomar och död; förbrytarelistan är gammal, nemligen från 1838, och bristfällig: 220 röfvare och inbrottstjufvar, 5000 vanliga tjufvar och 136 ,tiggarebrefsbedragare. Till följd af 1850 ärs räkning äro 50,000 hemfallna till prostitutionen, deribland 5000 barn under 15 är. Samma är utbröto 853 eldsvädor. Sundhetstillständet har tillförene varit tröstlöst. Under pestäret 1665 dogo af Londons in:vänare 69,000 personer. Befolkningen utgjorde då 400,000 personer. Intill begynnelsen af detta århundrade dogo är ut och år in 1 af 20, alltså 5 procent af befolkningen, och först på de sednaste de cennierna har detta förhällande förändrat sig, nemligen till 25 af 1000, eller 2!, procent, och visar sig för närvarande fördelaktigare än i mänga andra stora städer, t. ex. i Paris, der 33 af tusende eller 3!, proc. af befolkningen ärligen dör. Icke destomindre bäras alltså i London ärligen 50,000 menniskor till grafren. — Macauuar Tomas Babington Macaulay, den bekante historieskrifvaren och statsmannen, är född i London är 1800. Hans fader Zachary Macaulay hade förvärfvat sig ett aktadt namn genom siti deltagande i filantropiska företag. År 1818 blef Thomas Macaulay insatt vid Trinity-Collegei Cambridge, der han egnade sig ät lagfarenheten, och 1824 ingick han i advokatkåren. Redan 1825 lemnade han tili Edinburgh Review sin första afhandliog, hvilken var om Milton. Säsom representant för Calne erhöll han plats i underhuset 1830, och efter reformbillen valde staden Leeds honom 1832 till en af sina representanter. Kort derpä erhöll han en plats vid ministeren såsom sekreterare vid Board of Control, hvilken plats han sedermera utbytte mot ett ledamotskap uti indiska rädet. År 1838 återvände han frän Ostiodier och inträdde i underhuset säsom representant för Edinhburgh, hvars valmän dock 1847 undandrogo honom sitt förtroende i anseende till bans frisinnade tänkesätt i den religiösa lagstiftoingen, hvilka han visat i Maynootbfrögan. Frän September 1839 och till dess sir Robert Peel blef premierminister 1841 var Maeaulay understatssekreterare i krigsdepartementet och från Juli 1846 till Maj 1848 beklädde han en krigsskattmästareplats. Efter sistnämnde år har han dragit sig tillbaka trån all politisk och tjenstemannaverksamhet, till dess ban nu vid de sista valen äter blef representant för Edinburgh. Beklagligtvis skall han för närvarande vara så sjuklig, att man fruktar det ban ej blir fullkomligt äterstalld. Macaulay har utgifvit följande arbeten: Pompeii, a Poem. Cambridge 1819 och Evening, a Poem. Cambridge 1821, bäda prisskrifter vid universitetet. Critical and Miscellaneous Essays. Philadelphia 1846. Lays of Ancient Rome. London 1842 (i flera nya upplagor). Critical and Historical Essays. Contributed to the Edinburgh Review. 3 vols. London 1843. The History of England, from the Accession of James II. Vols I, II, London 1848. Inaugural Address as Rector of the University of Glasgow. London 1849. — EN MODIG HANDLING, krönt med en förvänande framgäng, verkställdes för nägra dagar sedan på Boulevard Montparnasse i Paris. En yster häst, på hvilken red en beslöjad dame, åtföljd af en betjent, hade börjat skena och störtade sig med fruktansvärd hastighet fram i alleen. Damen, som fattat tag i sadeln, utstötte genomträngande rop, dä en ung, elegant klädd man störtade sig emot hästen, fattade tyglarne och hängde sig fast vid hästens hufvud med hela sin tyngd, på detta sätt bortsläpad öfver trettio steg. Hästen närmade sig stundom så nära intill husen, att äskådarne trodde det den unga mannen skulle få hufvudet krossadt och kroppen sön