YGIKUBCR al 54 UUVCLyUllR all UC tj TOTTJERGE aAalL VC
hjertas af en grefve Rosen eler hr Swainson.
E. 0. 8.
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
I går afton har varit lugnt och tyst på huf-
vudstadens gator, med det undantag att en
del gossar samlat sig kl. 9—10 i Storkyrko-
brinken och hvisslat. De åtskildes dock så
snart polis ankom.
— Vid rädstufvurättens fjerde afdelning har före-
varit ett från öfverståthällareembetet remitteradt möj
angående murarearbetarne Spängberg, Åberg och Bong-
ner, tilltalade för att hafva mändagen den 14 sistl.
Juni, medan de varit sysselsatta med murarearbete
inne ä en gärd vil Barnhusträdgärdsgatan, våldsamt
slagit murarearbetaren Johan Eriksson. Slagsmåle:
hade föranledts deraf att Spångberg och en annav
murarearbetare Bengtsson ryckt till sig nägra tegel
stenar, dem Eriksson uppburit på byggnadsställnin-
gen för egen räkning, och att Eriksson i barmen
deröfver gifvit Bengtsson och, såsom Spängberg pä-
stätt, äfven denne en örfil. Uppretade häröfver, hade
säväl Spängberg som de två andra tilltalade uppe på
ställningen piskat upp Eriksson, dervid Bongner be-
gagnat en sä kallad trealnarskäpp säsom tillhygge,
hvaremot Eriksson med ett lod tilldelat Spängberg
ett stort sär på näsan. Af fruktan för ytterligare
misshandling hade emellertid Eriksson begifvit sig ned
från ställningen och till ett-gent öfver gatan beläget
bus, för att derstädes få skydd, men hade ej hunnit
längre än till portgängen, innan Bongner och Aberg
uppbunnit honom och släpat honom med sig tillbaka
till förstomförmälde gärd, der de på ett barbariskt
sätt slagit honom, sparkat honom för munnen, så att
en tand sprungit af, samt sönderslitit hans kläder.
De tilltalade hafva förnekat angifvelsen, men afhörda
vittnen hafva intygat det hufvudsakliga deraf. Eriks-
son har yrkat ansvar ä Aberg och Bongner enligt 20
kap. 7 missgerniogsbalksn samt fordrat ersättning
för sveda och verk, de sönderrifna kläderna m. m.
med minst 100 riksdaler bko.
— För nämnde afdelning inställdes i förrgär förre
uppassaren Gustaf Adolf Nylund, som blifvit angif-
ven för att hafva sistlidne höst, då han uti huset n:o
21 vid Lilla Nygatan betjenat resande med borstning,
från kapten Rothman frän Kalmar tillgripit ett par
stöflor, dermed så tillgätt, att Nylund, som af Roth-
man innan dennes afresa från staden fätt uppdrag
att inpacka hans saker, deribland varit två par stöf-
lor, sedan han inlagt blott det ena paret och igen
snört kappsäcken, visat Rothman att sakerna och sär-
skildt stöflarna voro med, hvilket nogsamt kändes,
då stöflarna lägo öfverst, hvarefter Rotbman törst vid
hemkomsten till Kalmar förmärkt att blott det ena
paret medföljt. — Nylund, som blifvit hitsänd från
Göthehorg, dit han efter första förhöret i poliskam-
maren afvikit, har under ären 1849—51 varit tillta-
lad och till en del blifvit fälld för en ansenlig mängd
förbrytelser, hvilkas uppräknande i öfverstäthällare-
ombetets remisshandlingar ensamt upptager ett halft
ark.
— Tunonbindaregesällerna Klintberg och Sandqvist
samt tannbindarearbetarae Äman och Ekberg hade den
15 sistl. Juni, medan deras mästare, tannbindaren
Nyström, varit bortrest från staden, hos öfverstäthäl-
lareembetet anhållit att blifva från Nyström skiljda
på den grund att N., som flera dagar varit borta från
staden, innen sin. afresa underlätit att förse dem med
nödig kost och arbete; på hvilken ansökning öfver-
stäthällareembetet, sedan poliskommissarien Rönnström
dels vitsordat sökanderras förenämnde uppgift, dels
ock upplyst, att Nyström gjort sig känd att i allmän-
het icke uppfylla de skyldigheter, hvilka honom i
hans egenskap af mästare äläge, resolverade, att som
sökanderna icke borde betagas tillfälle att hos annan
mästare förskaffa sig det arbete och underhäll, hvar-
med Nyström uraktlätit att dem förse, de tillsvidare
förklarades frie från sin arbetsskyldighet hos Ny-
ström.
Sedan Nyström, som icke öfverklagat detta beslut,
redan den 19 i nämnde möänad, efter sin äterkomst
till staden, hos öfverstäthällareembetet yrkat att äterfö
sina arbetare, men erhållit anvisning att derom stäm-
ma till domstol, hade Nyström bos rädstufvurätten
uttagit stämning ä ej mindre ofvanbemälde arbetare
med pästående att de, som hos N. häftade i ej obe-
tydliga ekulder för Jemnade försketter, mätte åläggas
att antingen genast betala sagde skulder eller ock
ätergå i Nyströms arbete för att desamma aftjena,
än äfven poliskommissarien Rönnström med yrkande
om ansvar ä denna för hans ofvanberörde ätgärd i
poliskammaren med arbetarnes befriande.
Under mälets handläggning vid rädstufvurättens
fjerde afdelning har Nyström anfört, att han lemnat
sina ifrågavarande arbetare kontanta förskott dels till
kläder och dels till betalande af skulder till deras
förra husbönder, men att de genom lättja och oor-
dentlighet ställt sä illa till för sig, att de, längt ifrän
att afbetala nägot på sina gamla skulder, i stället
åsamkat sig nya, hvarjemte Nyström förevisat skuld-
sedlar, dem arbetarne till honom utgifvit och deruti
de utfästat sig att genom arbete betala i förskott be-
komna summor, nemligen Klintberg 88 rår 24 sk.,
Sandqvist 67 rdr 24 sk., Aman 88 rdr 24 sk. och
Ekberg 27 rdr 24 sk. rgs samt förbundit sig att
från Nyström icke afflytta förrän nämnde summor blif-
vit till fullo betalda. — Häremot hafva arbetarne gen-
mält, att de blifvit hotade och förledda att utgifva
ofvanberörde skuldsedlar, och att skuldebeloppen till-
kommit pä det sätt, att Nyström skrifvit sju för tu
för den förtäring arbetarne, hvilka erhällit betalning
per styck emot att sjelfve hälla sig med mat, und-
fått ä hans hustrus näringsställe, hvarigenom inträf-
fat, att arbetarne, sedan de en gång räkat i skuld,
icke med bästa vilja förmätt arbeta utaf nägot deraf,
utan alltmera fallit i händerna på Nyström, som be-
sagnat och nu ville fortfarande begagna deras bero-
ende af honom för att qvarhälla dem i hans arbete
pä sämre vilkor, än de annorstädes kunde erhälla;
försäkrande de, att de på de få veckor de nu varit
skiljda frän Nyström, förtjenat mänga gänger mera
in pä månader förut; och förklarade Sandqvist, att
astän han i hela tolf är blifvit på förberörde sätt
jvarhållen hos Nyström, han likväl ej ämnade blifva
ans lifegne till döddagar, utan erbjöd sig att hvarje
fecka afbetala ett visst belopp utaf sin skuld, hvilket
rbjudande likväl ej antogs af Nyström, som fordrade!
RENHET RR ÅRSTA ABBES Ao GÖTENE DEN FEN STANS SANSAT
eller handens ingifvelee han lydde då han
3 Å
TS RA