det den 11 Juni 1847 — företaller det underligt att
man nu, oafsedt den motgång man hade vid aktie-
teckningen, sä helt och hället tycks ha glömt allt-
sammans och lägga armarna i kors, då tiden mer än
nägonsin är lämplig att handla. Saken är dock för
vigtig att glömmas och i en enda punkt i det utför-
liga prospektet framhällas alla fördelarne och päpe-
kas särskildt den stora vinst, som, i händelse bäda
banorna kommo till ständ, kunde komma dem sam-
fält till godo. Det heter i inbjudningen nemligen:
,Ifrågavarande företag (banans anläggning) skulle er-
hålla en ytterligare vigtig utsträckning derest sjöarne
Wenern och Hjelmaren blifva med jernväg samman-
bundne, hvarigenom ex ny kommunikationslinea mellan
hafvet och Östersjön vore öppnad.r
Skulle projektet änyo kunna bringas ä bane, torde
man få bereda sig på lika mycket motständ som förra
gängen af det parti som dä till en del bidrog till
företagets ringa framgäng; men eget skulle det vara
om ej motständarnes antal skulle ha minskats liks
mycket som dess försvarare ökats, eller om saken
verkligen är så obetydlig att den ej förtjenar att be
hjertas af en grefve Rosen eler hr Swainson..