ronen blef den tappande. Af denna kris för-
stod Heinze alltid att draga fördel. Baronen
ville bryta sin otur och bringades lätt till ex-
cesser. Han höll högt på ett kort; lyckar
var vidrig och guldet strök.
Mina herrar! sade Heinze emellanåt til
de andra, då ban såg dem förlora; j kunner
icke vinna, ty j uppmanen icke lyckan. Ba-
ron Schaumbach är oss ett lysande exerapel
på ett chevalereskt sinne i strid med fatalite-
ten af en liten otur. Han förstår att näps:
den, så att den skall tröttna att förfölja ho-
nom... Se så, vågen då! Baronen skulle
på ett sådant kort vågat tiodubbelt. Icke
gannt, herr baron! Också mäste lyckan, då
hon kommer, ersätta alla edra förutgångns
förluster.
På detta sätt förstod Heinze att smickra.
uppmuntra och förespegla den olycklige spe-
laren och följderna äro oss bekanta.
Dukaterna voro slut, de hade rullat i raed-
spelarnes kassor. Heinze betraktade Joachim
kallt och frågande. Det låg en utmaning t:
denna blick.
Jaså, ni vågar ej Mer, sade han och
vände sigBtill de öfriga. Detta var nog. Joa-
chim stirrade på korten. Ni väljer. Jag pa-
rerer att er smak blir iycklig.
Joachim betraktade ringen. Ni tror på en
lycklig smak?, sade han.
Jag tor. på den goda smakens lyckan
svsrade Heinze, skäntande.
3ir OCD OCh segra!; ljöd det i Joachims
öra. Völan! nu vill jag pröfva din makt
Hjerteress ör et väcker kort, min smak fal-
j ä d dennar, sade han, visande
NE till gästerna. Den
högt Med Tembundrade du-
kater är Cen 1C8e betald. Jag håller honom
börs Och ban honom på kortet,
Heinze tycktes öfverväga. Var det smaken