Soo OO BO RB VE KN AK (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSoch POLISSARER. Polisundersökningen med de for deltagande wu gatuuppträdena häktade personer. Såsom deltagare i dessa uppträden natten emel lan lördagen och söndagen häktades: vaktmästarer Petter Johan Jakobsson (hos grosshandelsbolaget Dug: ge Settervall), skräddaregesällen Nils Eric Forss man (i arbete hos skräddaren Lindstrand), skräddare: lärlingen Carl Johan Sandberg (boende i N:o 3 Grå munkegränd), korkskäraren Anders Oscar Jurell (N:c 19 Nya vägen), skräddaregesällen Otto Hinrik Johans son (hos skräddaren Bilow, N:o 38 Kammakarega tan), timmermannen Jonas Jonsson eller Nordsvahr (N:o 7 Skottgränd) samt f. d. poliskonstapeln Car Gustaf Hellberg (N:o 5 Klockjutaregränden). Samtlige dessa personer hade hurrat, hvisslat och dels anfört och dels tillställt folkskockningar, och skräd. daregesällen Johansson blef dessutom gripen å ba gerning, då han i Storkyrkobrinken afbrände en s k. svärmare och sjöng vänner hören j sigaalen. Kl. 3 på söndagsmorgonen sedan det äter blifvi tyst ä gatorna lät hr polismästaren i den förmodan att oväsendet icke skulle vidare utgrena sig, upphemta samtlige häktade och sedan de allesammans erhållit en allvarsam föreställning för sitt ofog och varning att taga sig till vara för att förnya nägot sädant, blefvo samtlige ställda ä fri fot med föreläggande att hvar för sig genast begifva sig till sit hem. Natten emellan söndagen och måndagen blefvo folk. samlingarne, som hufvudsakligen börjat dels i och dels vid utgången frän Humlegården allt större och större. KI. 10 var Mynttorget uppfyldt at flere hun. drade personer, hvilka uti det vackra mänskenet roade sig med att betrakta nägra dussin handtverkslärlingars och hamnbusars upptäg att hurra och arrangera s. k. gåsmarsch. Kl. mot 11 blef samlingen större, derigenom att en mängd nyfikne bättre klädde personer, (ja flere voro till och med ätföljde af sina fruntimmer) sällade sig till den redan betydliga folksamlingen. Å Riddarhustorget, dität folkmassan drog sig, sedan några personer blifvit häktade, tilltogo hurrningarne, men nägra strängare åtgärder häremot vidtogos icke, utan uppmanades folket af hr polismästaren att begifva sig till sitt hem, men anmärkningsvärd nog. säg man personer af en bättre samhällsställning häna dessa tillsägelser under yttrande: vi göra ju icke något ondt, vi kunna vara ute sä länge oss behagar. Hr kommendauten Devel åtföljd afsin adjutant, bäda till häst, infann sig nu och uppmanade i de mest fogliga och vänliga ord folkmassan att skingra sig, dervid han yttrade: jag ger mig hin på att mer än V,:delar af här församlade personer endast af nyfikenhet stå och gapa, hvarpä ett enhälligt ja det är sant, skallade, och derefter ett flere gänger förnyadt lefverop för kommendanten. Folksamlingen. syntes nu skingra sig; en del tagande vägen uppför Storkyrkobrinken och andra Myntgatan fram, men snart var Storkyrkobrinken åter alldeies uppfylld med menniskor. Hr polismästaren, dess biträden, äfvensom polispersonalen, sökte åter att på ett fogligt sätt skingra de nyfikna; men i stället att hörsamma en slik tillsägelse, började hurraropen och hvisslingarne allt mer och mer att tilltaga. Massan drog sig upp ät Trångsund förbi Börsen fram ät Slottsbacken, och der hördes nägra pojkar utropa: hurra för Sjöberg, ner med judarne; frän en annan del af folkhopen hördes äter ropen: ,lät hozom sitta tills mossan växer öfver honom. Dessa rop fortsattes någon stund; men det s. k. bättre folket syntes härefter skingra sig och på olika häll begifva sig hem, men en skara hamnbusar och minderäriga gossar togo vägen framåt Svartmangatan, och smart var en betydlig folksamling utanför judiska synagogan, der flera fönsterrutor inslogos. Sedan hr polismästaren och polispereonal dit anländt, upphörde stenkastningen, som, enligt hvad referenten tydligt iakttog, verkställces endast af nägra minderåriga gossar och ett par sjömansklädda personer. Folkmassan skingrade sig derefter och kl. omkring 1 var allt tyst och stilla och den vid högvakten stationerade sqvadron af lifgardet till häst erhöll ordres att återvända till kasernen. På mändagsmorgonen erfors sedermera att en flock af omkring 100 personer, allesammans mycket illa klädda, tägat åt söder och kl. !, 2 på morgonen infunnit sig vid bryggan ät Längholmen, men då de der emottogos af vakt och polis, begäfvo de sig till den straxt derinvid belägna, hr grosshandlaren S. L. Lamm tillhöriga Heleneborgs egendom, hvarest en färja vanligen finnes för öfverfart till Längholmen, men hvilken färja var uppdragen ät längholmssidan samt dragtäget afskuret. Vid ätervändandet frän färjestaden företogo dessa personer sig nu att nedrifva ett staket samt under hurrarop inslå några fönsterrutor i karaktersbyggnaden, men våldsverkarne skingrades. snart. Referenten, öfvergår nu till det i går afton hällne polisförhör med de natten till mändagen häktade personer: Snickarelärlingen Anders Magnus Bengtsson: (hos gnickaren Munthe ä Kindstugatan) pästod att han på eftermiddagen varit ute på ett lustparti med nägra bekanta deribland en dräng hos viktualiehandlaren Becklin, och kl. 10 på e. m. då han greps, hade sällskapet, varit på hemvägen. Poliskonstaplar hade dock för kommissarien Levander uppgifvit att Bengtsson häktades kl. efter 12 på natten under det han med en större fläsksvål sökt inslå fönster i judiska synagogan. Bengtsson äterfördes i häkte och skulle tills i dag vittnen för rntygande om hans brottslighet inkallas. Skräddaregesällen Carl Johan Lönnqvist bestred att han, hvileet dock ftere personer lära kunna inty ga varit rnsig och i sädant tillstånd hurrat och för oljd, bvarföre för vittnens inkallande målet skulle anstå tills i dag och återfördes Lönnqvist till häkte. Skoarbetaren Anders Gustaf Lundaren (N:o 6 Gö