1ior nonom upgger ett opegransadt talt, oOppet
för ärelystnadens bearbetningar. Han har an-;
vändt sin fängelsetid på Ham att förvärfva sig
en quasi-reputation såsom demokrat. Ett enda
faktum tecknar honom tillräckligt. Då han
under vistandet på Ham offentliggjorde sin
bok om Pauperismens utrotande, hvilken bok
efter utseendet endast och allenast har för än-
damål att undersöka det sår som frambragts
genom folkets nöd, och angifva medlen att
hela det, så skickade han arbetet till en af
sina vänner, med följande biljett som vi haft
tillfälle att se: Läs detta arbete om Paupe-
rismen och säg mig om ni tycker att det kan
blifva mig nyttigt.
Hr Louis Bonapartes stora talang är tyst-
naden.
Före den 2 December hade han ett mini-
sterråd, som var ansvarigt och följaktligen in-
billade sig betyda något. Presidenten förde
ordet. Aldrig, eller-nästan aldrig, deltog han
i diskussionerna. Medan hrr Odilon Barrot,
Passy, Tocqueville, Dufaure eller Faucher ta-
lade, så sysselsatte han sig, berättade oss en
af dessa ministrar, att med mycken omsorg göra
pappersfigurer eller rita karrikatyrer på pappers-
luntörna.
Att förhålla sig orörlig, deri ligger hans
konst. Han förblir stum och orörlig, med
blicken vänd åt ett håll, motsatt det hvartåt
han syftar, ända tills stunden kommer. Då
vänder han hufvudet och störtar öfver sitt rof.
Hans politik visar sig hastigt för er, vid en
oväntad vändning, med pistolen i handen.
Ända dittills så litet rörelse som möjligt.
Under de trenne förflutna åren såg man honom
ett ögonblick vid sidan af Changarnier, hvil-
ken också å sin sida rufvade på ett företag.
Frankrike betraktade med en viss ängslan
dessa tvenne män. Hvad buro de inom sig?
Drömmer icke den ene om Cromwell, den
andre om Monk? Man frågade hvarann,
man såg på hvarann. Hos den ena och hos
den andra samma hemlighetsfulla ställning.
samma orörlighetstaktik. Bonaparte yttrade
icke ett ord, Changarnier gjorde icke en rö-
relse. Man kunde knappt märka att någon-
dera andades; båda syntes täfla om hvem som
skulle mest likna en staty.
Louis Bonaparte bryter emellertid stundom
denna tystnad. Men då talar han icke, han
ljuger. Denne man ljuger såsom andra men-
niskor tala. Förkunnar han en hederlig afsigt.
så varen på er vakt; ger han en försäkran,
så tågen er till vara; gör han en ed, så darra!
Macchiavelli har efterlemnat yngel. Louis
Bonsparte tillhör detta slägte. i
Först utsprida en orimlighet, vid hvilken
verlden häpnar, med indignation desavouera
den, bedyra sin oskuld, förklara sig vara he:
derlig karl; sedermera, då man väl lugnat
sig, då man skrattar åt den ifrågavarande
orimligheten , utföra den. Så har han gjort
med statskuppen, så med landsförvisnings-
dekreterna, så med de orleanska prinsar-
nes ruinerande; så skall han göra med in-
vasionen i Belgien och Schweiz och: med det
öfriga. Sådant är hans förfaringssätt; ni mi
tänka derom hvad ni vill; han betjenar sig
deraf, han: finner det godt, det är derpå har
fäster afseende. Han får afgöra saken med
historien.
Man tillhör hans förtrogna umgängeskrets;
han ger en antydning om ett företag, som sy-
nes, ieke omoraliskt, man: granskar det icke
så noga, men oförnuftigt och farligt, och far-
ligt för honom sjelf; man gör invändningar:
han hör på, svarar icke, get stundom vika
för ett par, tre dagar, sedan återtar han sin
plan och utför sin afsigt. Han har i sitt
bord, i sitt kabinett i Elysge, en låda som
ofta står Halföppen. Han framtager derur ett
papper, uppläser det för en minister, det är
ett dekret.
Ministern till-- eller afstyrker. Om han af-
styrker, så återkastar Louis Bonaparte pappe-
ret i sin låda, der det finnes en hel bop pap-
perslappar, den allsmäktige mannens fantasi-
foster, tillsluter lådan, tager ur nyckeln och
lemnar ämnet utan att säga ett ord. Mini-
stern helsar och drager sig tillbaka, förtjust
öfver statsschefens eftergifvenhet. Dagen derpå
står dekretet i Monitören.
Stundom med ministerns underskrift.
Genom detta förferingssätt har han alltid i
sin tjenst det oförmodades stora kraft; och då
ban inom sig sjelf icke stöter på något hin-
der uti hvad andra menniskor kalla samvete,
så fullföljer han sina syften utan afseende på
hvilka hinder som möta, vi hafva visat det,
utan afseende på något, och uppnår sitt mål.
Han ger stundom vika, icke för den mo-
raliska effekten af sina handlingar, utan för de-
ras materiella följder. Då de dekreter, som
landsförvisade 84 representanter, den 9 Januari,
offentliggjordes i Monitören, så upprörde de i
hög grad sinnena. Såväl bundet som Frankrike
än var, så kände man dock dess sprittningar.
Man var ännu helt nära den andra Decem-
ber; hvarje rörelse kunde medföra fara. Louis
Bonaparte förstod det. Dagen derpå, den 10,
skulle ett andra förvisningsdekret utkomma,
innehållande åttahundrade naron. Louis Bo-
naparte lät hemta korrekturet till Monitören;
listan upptog fjorton spalter i det; officiella
bladet. Han skrynklade ihop korrekturet, ka-
stade det på elden, och dekretet Kom icke ut.
Proskriptionerna fortforo, utan dekret.
I sina företag har han behofaf hjelpare och
medarbetare; han behöfver, såsom han sjelf
kallar det, ;mäns. Diogenes sökte dem med
en lykta. Louis Bonaparte söker dem med en
bankosedel i handen. Han finner dem. Den
jmenskliga naturen frambringar ett helt eget
slags personager, hvilkas naturliga central-
Ipunkt ban är, och hvilka nödvändigtvis grup-
pera sig ikring honom enligt denna hemlig-
örnen nee NORR —ERR—————
: