1ior nonom upgger ett opegransadt talt, oOppet för ärelystnadens bearbetningar. Han har an-; vändt sin fängelsetid på Ham att förvärfva sig en quasi-reputation såsom demokrat. Ett enda faktum tecknar honom tillräckligt. Då han under vistandet på Ham offentliggjorde sin bok om Pauperismens utrotande, hvilken bok efter utseendet endast och allenast har för ändamål att undersöka det sår som frambragts genom folkets nöd, och angifva medlen att hela det, så skickade han arbetet till en af sina vänner, med följande biljett som vi haft tillfälle att se: Läs detta arbete om Pauperismen och säg mig om ni tycker att det kan blifva mig nyttigt. Hr Louis Bonapartes stora talang är tystnaden. Före den 2 December hade han ett ministerråd, som var ansvarigt och följaktligen inbillade sig betyda något. Presidenten förde ordet. Aldrig, eller-nästan aldrig, deltog han i diskussionerna. Medan hrr Odilon Barrot, Passy, Tocqueville, Dufaure eller Faucher talade, så sysselsatte han sig, berättade oss en af dessa ministrar, att med mycken omsorg göra pappersfigurer eller rita karrikatyrer på pappersluntörna. Att förhålla sig orörlig, deri ligger hans konst. Han förblir stum och orörlig, med blicken vänd åt ett håll, motsatt det hvartåt han syftar, ända tills stunden kommer. Då vänder han hufvudet och störtar öfver sitt rof. Hans politik visar sig hastigt för er, vid en oväntad vändning, med pistolen i handen. Ända dittills så litet rörelse som möjligt. Under de trenne förflutna åren såg man honom ett ögonblick vid sidan af Changarnier, hvilken också å sin sida rufvade på ett företag. Frankrike betraktade med en viss ängslan dessa tvenne män. Hvad buro de inom sig? Drömmer icke den ene om Cromwell, den andre om Monk? Man frågade hvarann, man såg på hvarann. Hos den ena och hos den andra samma hemlighetsfulla ställning. samma orörlighetstaktik. Bonaparte yttrade icke ett ord, Changarnier gjorde icke en rörelse. Man kunde knappt märka att någondera andades; båda syntes täfla om hvem som skulle mest likna en staty. Louis Bonaparte bryter emellertid stundom denna tystnad. Men då talar han icke, han ljuger. Denne man ljuger såsom andra menniskor tala. Förkunnar han en hederlig afsigt. så varen på er vakt; ger han en försäkran, så tågen er till vara; gör han en ed, så darra! Macchiavelli har efterlemnat yngel. Louis Bonsparte tillhör detta slägte. i Först utsprida en orimlighet, vid hvilken verlden häpnar, med indignation desavouera den, bedyra sin oskuld, förklara sig vara he: derlig karl; sedermera, då man väl lugnat sig, då man skrattar åt den ifrågavarande orimligheten , utföra den. Så har han gjort med statskuppen, så med landsförvisningsdekreterna, så med de orleanska prinsarnes ruinerande; så skall han göra med invasionen i Belgien och Schweiz och: med det öfriga. Sådant är hans förfaringssätt; ni mi tänka derom hvad ni vill; han betjenar sig deraf, han: finner det godt, det är derpå har fäster afseende. Han får afgöra saken med historien. Man tillhör hans förtrogna umgängeskrets; han ger en antydning om ett företag, som synes, ieke omoraliskt, man: granskar det icke så noga, men oförnuftigt och farligt, och farligt för honom sjelf; man gör invändningar: han hör på, svarar icke, get stundom vika för ett par, tre dagar, sedan återtar han sin plan och utför sin afsigt. Han har i sitt bord, i sitt kabinett i Elysge, en låda som ofta står Halföppen. Han framtager derur ett papper, uppläser det för en minister, det är ett dekret. Ministern till-eller afstyrker. Om han afstyrker, så återkastar Louis Bonaparte papperet i sin låda, der det finnes en hel bop papperslappar, den allsmäktige mannens fantasifoster, tillsluter lådan, tager ur nyckeln och lemnar ämnet utan att säga ett ord. Ministern helsar och drager sig tillbaka, förtjust öfver statsschefens eftergifvenhet. Dagen derpå står dekretet i Monitören. Stundom med ministerns underskrift. Genom detta förferingssätt har han alltid i sin tjenst det oförmodades stora kraft; och då ban inom sig sjelf icke stöter på något hinder uti hvad andra menniskor kalla samvete, så fullföljer han sina syften utan afseende på hvilka hinder som möta, vi hafva visat det, utan afseende på något, och uppnår sitt mål. Han ger stundom vika, icke för den moraliska effekten af sina handlingar, utan för deras materiella följder. Då de dekreter, som landsförvisade 84 representanter, den 9 Januari, offentliggjordes i Monitören, så upprörde de i hög grad sinnena. Såväl bundet som Frankrike än var, så kände man dock dess sprittningar. Man var ännu helt nära den andra December; hvarje rörelse kunde medföra fara. Louis Bonaparte förstod det. Dagen derpå, den 10, skulle ett andra förvisningsdekret utkomma, innehållande åttahundrade naron. Louis Bonaparte lät hemta korrekturet till Monitören; listan upptog fjorton spalter i det; officiella bladet. Han skrynklade ihop korrekturet, kastade det på elden, och dekretet Kom icke ut. Proskriptionerna fortforo, utan dekret. I sina företag har han behofaf hjelpare och medarbetare; han behöfver, såsom han sjelf kallar det, ;mäns. Diogenes sökte dem med en lykta. Louis Bonaparte söker dem med en bankosedel i handen. Han finner dem. Den jmenskliga naturen frambringar ett helt eget slags personager, hvilkas naturliga centralIpunkt ban är, och hvilka nödvändigtvis gruppera sig ikring honom enligt denna hemligörnen nee NORR —ERR————— :