så ringa person som jag. Men då baronen
som svåger, som broder räckt Heinze sin
hand, då den sköna, den ädla, den stolta,
den försakande systren vid altarets fot full-
bordat offret, då skall jag träda fram med
min upptäckt, Du hörde den öfverenskomna
lösen. Genom den skall jag undanrödja alla
tvifvel om hvem denne Heinze verkligen är.
Han skall få höra den uttalas och besvärjas.
Och var öfvertygad, en grefve Leweubaupt
skall derefter aldrig tillåta sin dotter att blifva
en friherrinna Schsumbach, att inträda i en
förbindelse, :sora. bringar henne i slägtskap
med en afmaskerad Heinze. Och då, då vill
jag träda fram med alla baronens skuldsed-
lar och schatullet, lestadt med guld och ju-
veler, sådant det efter den döendes anvisning
af mig blef taget i besittning, tör att tillstäla
det de ScHaumbachska barnen, och säga:
sSå här dina skuldsedlar, som jag skönker
dig i det jeg tifver dem i tusende stycket
se här dina skatter, kopplare för guldet! Det
Var jag, som tog dem i förvar åt dig vid
gamma tid som du bestal mig på hvad jag
bade dyrbarast på jordens Det ör jag söm
anlegt derna plan att störta dig: jag, ormen
i stotet, som slingrat sig i dina fjät och bun-
nit din häl. Nämn icke brott! Himlen låter
icke gäcka sig. Hvad är brott i dina ögon?
Att gifva menniskan ett sygm som aftsppar
kenzes. blod, hvarmed känglan af Hennes li
danden försvinser, eler ett pulver, eom efter
några ryckningar gör slut på hennes lidanden?
— Bahl — Hvad är väl det emot att insprita
eit gift i bennes ådror, som bränner utan alt
föriöras. och löter helfvetets qvel glöda Ge
hinvevs frid förut bade sitt bemvisi? — —
Är icke du märdare? Och hvad har du möt-
dat? — — Jtt menniskölif? — — Det vore
ringa. Hvad som är födt miste dö. Nej,
du her mördat ew högre lif — oskuldens Ii