så ringa person som jag. Men då baronen som svåger, som broder räckt Heinze sin hand, då den sköna, den ädla, den stolta, den försakande systren vid altarets fot fullbordat offret, då skall jag träda fram med min upptäckt, Du hörde den öfverenskomna lösen. Genom den skall jag undanrödja alla tvifvel om hvem denne Heinze verkligen är. Han skall få höra den uttalas och besvärjas. Och var öfvertygad, en grefve Leweubaupt skall derefter aldrig tillåta sin dotter att blifva en friherrinna Schsumbach, att inträda i en förbindelse, :sora. bringar henne i slägtskap med en afmaskerad Heinze. Och då, då vill jag träda fram med alla baronens skuldsedlar och schatullet, lestadt med guld och juveler, sådant det efter den döendes anvisning af mig blef taget i besittning, tör att tillstäla det de ScHaumbachska barnen, och säga: sSå här dina skuldsedlar, som jag skönker dig i det jeg tifver dem i tusende stycket se här dina skatter, kopplare för guldet! Det Var jag, som tog dem i förvar åt dig vid gamma tid som du bestal mig på hvad jag bade dyrbarast på jordens Det ör jag söm anlegt derna plan att störta dig: jag, ormen i stotet, som slingrat sig i dina fjät och bunnit din häl. Nämn icke brott! Himlen låter icke gäcka sig. Hvad är brott i dina ögon? Att gifva menniskan ett sygm som aftsppar kenzes. blod, hvarmed känglan af Hennes li danden försvinser, eler ett pulver, eom efter några ryckningar gör slut på hennes lidanden? — Bahl — Hvad är väl det emot att insprita eit gift i bennes ådror, som bränner utan alt föriöras. och löter helfvetets qvel glöda Ge hinvevs frid förut bade sitt bemvisi? — — Är icke du märdare? Och hvad har du mötdat? — — Jtt menniskölif? — — Det vore ringa. Hvad som är födt miste dö. Nej, du her mördat ew högre lif — oskuldens Ii