SKIIUADUC, UCM UCHDAa OaDUCil HUar ACiKHVvIc I act SLOIA
hela förblifvit stationär, isynnerhet hvad Läbeck be-
träffar. — Efter att hafva lagt dessa förhällanden i
dagen menar förf. att det lätt bör inses, det England
skall komma att medgifva en billigare kredit, och
öfverhufvud uppträda säsom en genom sina öfvermäk-
tiga kapitaler farlig konkurrent till Tyskland.
mRNA NER
Louis Napoleons porträtt.
(Ur Napoleon le petit, par Victor Hugor.)
Louis Bonaparte är en man af medelmåttig
växt, kall, blek, trög, och har utseende at
att ej vara riktigt vaken. Han har offentlig-
gjort en ganska värderad afhandling öfver ar-
tilleriet, och känner i grund kanonmanövern.
Han sitter väl till häst. Hans uttal har en
lätt tysk brytning. Det komediantmessiga hos
hönom har visat sig vid torneringen i Egling-
ton. Han har tjocka mustacher, som dölja
hans leende, liksom hos hertigen af Alba, och
en slö blick såsom Carl IX.
Om man bedömer honom mutan att taga i
betraktande hvad han kallar sina nödtvungna
handlingar, eller psina stora handlingar,, så
är han en vulgär, barnslig, teatralisk och få-
fäng person. De, som under sommaren äro
inbjudna till honom på S:t Cloud, mottaga,
jemte bjudningen, befallning att medföra en
morgon- och en aftontöilett. FHan älskar sken,
grannlåt, fjädrar, broderier och paljetter, stora
ord, stora titlar, hvad som klingar, hvad som
lyser, alla maktens leksaker. I sin egenskap
af slögting till segraren vid Austerlitz kläder
han sig i generalsuniform.
Det bekymrar honom föga om han är för-
aktad; han nöjer sig med skenet af aktning:
Denne man skulle vanpryda andra rummet
i historien; han befläckar det första. Europa
skrattade åt den andra kontinenten för före-
teelserna på Hayti vid samma tid som det såg
denne hvite Soulouque uppträda. Det råder
för närvarande i Europa, på bottnen af hvarje
upplyst sinne, äfven 1 utlandet, en djup be-
störtning och liksom en känsla af personlig
förolämpning, ty med eller mot sin vilja är
den europeiska kontinenten solidarisk med
Frankrike, och hvad som förnedrar Frankrike
förödmjukar Europa.
Före den 2 December yttrade högerns l1e-
dare gerna om Louis Bonaparte: vHan är en
idiot. De bedrogo sig. Visserligen, denna
bjerna är rubbad, denna bjerna har sina bri-
ster, men man kan i densamma följa flera
tankar, som äro fullkomligt sammanhängande.
Det är en bok i hvilken finnas bortryckta
blad. Louis Bonaparte har en fix id, men
en fix id är icke idiotism. Han vet hvad
han- vill och sträfvar till sitt mål. Han må
på sin väg stöta emot rättvisa, lagar, förnuft,
heder, mensklighet, han går dock till sitt mål.
Det är icke någon idiot. Det är en man
af en annan tid än vår. Han synes oförnuf-
tig och absurd, emedan han icke är på sin
rätta plats. Förflytta Honom till sextonde
seklet i Spanien, och Filip II skall kännas vid
honom; i England, och Henrik VIIL skall le
emot honom; i Italien, och Cesar Borgia skall
falla honom om halsen. Eller inskränken er
att flytta honom utom den europeiska civilisä-
tionen; sätt honom år 1817 i Janina, och
Ali-Tepeleni skall räcka honom handen.
Han påminner om medeltiden och det sjun-
kande romerska kejsaredömet. Hvad han
gjort skulle synts Michael Ducos, Romanus
Diogenes, Nicephorus, eunuquen Narses, Van-
dalen Stilicon,. Mahomed- IL, Alexander VI,
Ezzelin af- Padua helt enkelt, och så anser
han det äfven sjelf. Men han glömmer eller
han är okunnig derom; att i den tid i hvil-
ken vi lefva hans handlingar skola bestå prof-
vet. inför den menskliga moralitet, som är
frukterr af trenne seklers litterära sträfvanden
och den franska revolutionen, och att dervid
hans handlingar skola framträda i sin rätta
skepnad och synas för hvad de äro, veder-
styggliga.
Hans anhängare — han har sådana — ställa
Honom gerna i bredd med hans farbroder,
den förste Bonaparte. De säga: Den ena
har gjort den 18 Brumaire, den andre hur
gjort den 2 December; de voro båda äregiri-
ga., Den förste Bonaparte ville återupprätta
det vesterländska kejsaredömet, göra Europa
till sitt lydland, beherrska kontinenten med
sin makt och förblända den med sin stor-
het, sjelf intaga en fåtölj och gifva konun-
garna taburetter; han ville i historien nämnas
vid sidan af Nimrod, Cyrus, Alexander, Han-
nibal, Cesar, Carl den store; han ville blifva
verldens beherrskare. Han har varit det. Det
är derföre han gjorde den 18:de Brumaire.
Denne andre Bonaparte vill hafva hästar och
flickor, kallas monseigneur och lefva godt.
Det är derföre han gjort den 2 December. —
Dh voro båda äregiriga; jemförelsen är ju
riktig!
Tilliggom att, likasorå den förste, så vill
äfven denne blifva kejsare. Med hvad som
kanske gör jemförelsen något. haltande är,
att det måhända är någon skillnad att eröf-
ra kejsärdömet och att stjäla det genom ett
bedrägeri.
Vare buru som helst, hvad som är visst och
hvad som af ingenting kan döljas, ej ens at
detta bländande täckelse af ära och olycka på
hvilket man läser: Arcöle, Lodi, Pyramiderna,
Eylau, Friedland, S:t Helena; hvad som är
visst, säga vi, det är att den 18 Brumaire är
ett brott, och den fläck det satt på Napoleons
tiinne bar vuxit betydligt genom den 2 De-
cember.
Hr Louis Bonaparte ser gerna att man an-
ser Honom för socialist. Häån känner att deri