SKIIUADUC, UCM UCHDAa OaDUCil HUar ACiKHVvIc I act SLOIA hela förblifvit stationär, isynnerhet hvad Läbeck beträffar. — Efter att hafva lagt dessa förhällanden i dagen menar förf. att det lätt bör inses, det England skall komma att medgifva en billigare kredit, och öfverhufvud uppträda säsom en genom sina öfvermäktiga kapitaler farlig konkurrent till Tyskland. mRNA NER Louis Napoleons porträtt. (Ur Napoleon le petit, par Victor Hugor.) Louis Bonaparte är en man af medelmåttig växt, kall, blek, trög, och har utseende at att ej vara riktigt vaken. Han har offentliggjort en ganska värderad afhandling öfver artilleriet, och känner i grund kanonmanövern. Han sitter väl till häst. Hans uttal har en lätt tysk brytning. Det komediantmessiga hos hönom har visat sig vid torneringen i Eglington. Han har tjocka mustacher, som dölja hans leende, liksom hos hertigen af Alba, och en slö blick såsom Carl IX. Om man bedömer honom mutan att taga i betraktande hvad han kallar sina nödtvungna handlingar, eller psina stora handlingar,, så är han en vulgär, barnslig, teatralisk och fåfäng person. De, som under sommaren äro inbjudna till honom på S:t Cloud, mottaga, jemte bjudningen, befallning att medföra en morgonoch en aftontöilett. FHan älskar sken, grannlåt, fjädrar, broderier och paljetter, stora ord, stora titlar, hvad som klingar, hvad som lyser, alla maktens leksaker. I sin egenskap af slögting till segraren vid Austerlitz kläder han sig i generalsuniform. Det bekymrar honom föga om han är föraktad; han nöjer sig med skenet af aktning: Denne man skulle vanpryda andra rummet i historien; han befläckar det första. Europa skrattade åt den andra kontinenten för företeelserna på Hayti vid samma tid som det såg denne hvite Soulouque uppträda. Det råder för närvarande i Europa, på bottnen af hvarje upplyst sinne, äfven 1 utlandet, en djup bestörtning och liksom en känsla af personlig förolämpning, ty med eller mot sin vilja är den europeiska kontinenten solidarisk med Frankrike, och hvad som förnedrar Frankrike förödmjukar Europa. Före den 2 December yttrade högerns l1edare gerna om Louis Bonaparte: vHan är en idiot. De bedrogo sig. Visserligen, denna bjerna är rubbad, denna bjerna har sina brister, men man kan i densamma följa flera tankar, som äro fullkomligt sammanhängande. Det är en bok i hvilken finnas bortryckta blad. Louis Bonaparte har en fix id, men en fix id är icke idiotism. Han vet hvad hanvill och sträfvar till sitt mål. Han må på sin väg stöta emot rättvisa, lagar, förnuft, heder, mensklighet, han går dock till sitt mål. Det är icke någon idiot. Det är en man af en annan tid än vår. Han synes oförnuftig och absurd, emedan han icke är på sin rätta plats. Förflytta Honom till sextonde seklet i Spanien, och Filip II skall kännas vid honom; i England, och Henrik VIIL skall le emot honom; i Italien, och Cesar Borgia skall falla honom om halsen. Eller inskränken er att flytta honom utom den europeiska civilisätionen; sätt honom år 1817 i Janina, och Ali-Tepeleni skall räcka honom handen. Han påminner om medeltiden och det sjunkande romerska kejsaredömet. Hvad han gjort skulle synts Michael Ducos, Romanus Diogenes, Nicephorus, eunuquen Narses, Vandalen Stilicon,. MahomedIL, Alexander VI, Ezzelin afPadua helt enkelt, och så anser han det äfven sjelf. Men han glömmer eller han är okunnig derom; att i den tid i hvilken vi lefva hans handlingar skola bestå profvet. inför den menskliga moralitet, som är frukterr af trenne seklers litterära sträfvanden och den franska revolutionen, och att dervid hans handlingar skola framträda i sin rätta skepnad och synas för hvad de äro, vederstyggliga. Hans anhängare — han har sådana — ställa Honom gerna i bredd med hans farbroder, den förste Bonaparte. De säga: Den ena har gjort den 18 Brumaire, den andre hur gjort den 2 December; de voro båda äregiriga., Den förste Bonaparte ville återupprätta det vesterländska kejsaredömet, göra Europa till sitt lydland, beherrska kontinenten med sin makt och förblända den med sin storhet, sjelf intaga en fåtölj och gifva konungarna taburetter; han ville i historien nämnas vid sidan af Nimrod, Cyrus, Alexander, Hannibal, Cesar, Carl den store; han ville blifva verldens beherrskare. Han har varit det. Det är derföre han gjorde den 18:de Brumaire. Denne andre Bonaparte vill hafva hästar och flickor, kallas monseigneur och lefva godt. Det är derföre han gjort den 2 December. — Dh voro båda äregiriga; jemförelsen är ju riktig! Tilliggom att, likasorå den förste, så vill äfven denne blifva kejsare. Med hvad som kanske gör jemförelsen något. haltande är, att det måhända är någon skillnad att eröfra kejsärdömet och att stjäla det genom ett bedrägeri. Vare buru som helst, hvad som är visst och hvad som af ingenting kan döljas, ej ens at detta bländande täckelse af ära och olycka på hvilket man läser: Arcöle, Lodi, Pyramiderna, Eylau, Friedland, S:t Helena; hvad som är visst, säga vi, det är att den 18 Brumaire är ett brott, och den fläck det satt på Napoleons tiinne bar vuxit betydligt genom den 2 December. Hr Louis Bonaparte ser gerna att man anser Honom för socialist. Häån känner att deri