EERO EE EE AR AN
a SE RT
ISRA ELITEN)
I min ungdomp, sade han, shbar jag tjenat
som garderobsbetjent hos generalen grefve
Königsmark, då denne blef mördad vid han-
noveranska hofvet: Den hemlighet, som ka-
stades öfver detta mörd och den sköfling, till
vilken hans dyrbarheter gåfvos till spillo,
förledde mig. .Grefver vär omätligt rik. Ian
hade nyss iordninglagat en faddergäfva till
orefvinnan Auroras dotter, som under en half-
förtäckt hemlighet uppfostrades i Bremen.
Denna faddergåfva bestod af juveler af ett
oerhördt värde, och i penningar 10,000 du-
kater. Grefven hade nemligen alltid ömt äl-
skat sin sköna syster och ville härigenom för-
säkra hennes dotters framtid. Dessa dyrbar-
heter förvarades i Hans schatull; I den viller-
valla, gom uppstod efter hans plötsliga för-
svinnande, tillgrep Jag det. Jag hade dock
icke länge ansett Mig som egare deraf, innan
jag öfverfölls och an lagades af — mitt sam-
vete. Jag led- länge outsägliga marter och
grubblade natt och dag på en utväg att blifve
qvitt min börda, utan att kasta den i like
ovärdiga händer. Min olycklige herres när:
maste anhöriga voro vidt. åtskilda. Grefvin.
nan Aurora vistades i Dresden, hennes syster
refvinnan Levenhaupt, i Hamburg, och beggs
voro dessutom oftast på resande fot, än på
den ena än på den andra orten, samt vid all:
Tysklands :hof; De stodo, för högt att jag
skulle våga nalkas dem. Under de samvets
qval, som plågade mig, sjuknade jag ned
en liten stad, dit jag begifvit mig. Värdin
nan i det hus der jag bödde vårdade mig son
hade jag varit hennes son, hennes anförvandt
Hon hade en dotter, som biträdde henne
sina omsorger vid min. sjuksäng. Hon va
vacker och af ett älskeligt sinnelag. . Då ja
) Se Nio 197—199, 201 och 202.