EERO EE EE AR AN a SE RT ISRA ELITEN) I min ungdomp, sade han, shbar jag tjenat som garderobsbetjent hos generalen grefve Königsmark, då denne blef mördad vid hannoveranska hofvet: Den hemlighet, som kastades öfver detta mörd och den sköfling, till vilken hans dyrbarheter gåfvos till spillo, förledde mig. .Grefver vär omätligt rik. Ian hade nyss iordninglagat en faddergäfva till orefvinnan Auroras dotter, som under en halfförtäckt hemlighet uppfostrades i Bremen. Denna faddergåfva bestod af juveler af ett oerhördt värde, och i penningar 10,000 dukater. Grefven hade nemligen alltid ömt älskat sin sköna syster och ville härigenom försäkra hennes dotters framtid. Dessa dyrbarheter förvarades i Hans schatull; I den villervalla, gom uppstod efter hans plötsliga försvinnande, tillgrep Jag det. Jag hade dock icke länge ansett Mig som egare deraf, innan jag öfverfölls och an lagades af — mitt samvete. Jag ledlänge outsägliga marter och grubblade natt och dag på en utväg att blifve qvitt min börda, utan att kasta den i like ovärdiga händer. Min olycklige herres när: maste anhöriga voro vidt. åtskilda. Grefvin. nan Aurora vistades i Dresden, hennes syster refvinnan Levenhaupt, i Hamburg, och beggs voro dessutom oftast på resande fot, än på den ena än på den andra orten, samt vid all: Tysklands :hof; De stodo, för högt att jag skulle våga nalkas dem. Under de samvets qval, som plågade mig, sjuknade jag ned en liten stad, dit jag begifvit mig. Värdin nan i det hus der jag bödde vårdade mig son hade jag varit hennes son, hennes anförvandt Hon hade en dotter, som biträdde henne sina omsorger vid min. sjuksäng. Hon va vacker och af ett älskeligt sinnelag. . Då ja ) Se Nio 197—199, 201 och 202.