STOCKHOLM, den 31 Augusti
Det är en märkvärdig inkonseqvens, hvar-j
till åtskilliga af dem, som i allmänhet hylla
liberala åsigter, göra sig skyldiga i afseende
på den frihet, som är den högsta och dyrba-
raste, — samvetets och den religiösa bekän-
nelsens. Ena stunden kunna de med värma
förfåkta tankens och ordets frihet, för så vidt
den är frihet att uttala den skarpaste kritik i
fråga om statsärender och politiska handlingar,
och skulle anse för det värsta dåd, om någon
genom hot och tvång och straff trugades att
offentligen uttala och bekänna helt andra po-
litiska meningar än dem han inom sig hyser;
ögonblicket derefter äro de firdiga att lof-
prisa den lagstiftning, som drifver i landsflykt
hvar och en som hyser och uttalar en religiös
tro, som i något afviker från den privilegie-
rade. Ena dagen kunna dessa liberala för-
svara den fria associationsrätten såsom den
frie medborgarens oförytterliga rättighet; den
andra kunna de lika varmt försvara det gud-
lösa plakatet om enskilda gudaktighetsöfnin-
gar, hvilket står i den gröfsta strid mot både
associations - och hemfridsrätten.. I dag skola
de mähända tala något om forskningens fri-
het och om hvarje åsigts rätt att få göra sig
hörd, utan att förkättras, samt om vådan och
förhatligheten af hierarki och prestvälde, och
i morgon skola de med fanatiskt hån och be-
gabberi och uppmaningar till förföljelser be-
möta den som står på en annan religiös stånd-
punkt än de sjelfva, och som på öfvertygel-
sens väg vill söka att göra sin uppfattning
och sina åsigter gällande, samt fordra att
hvarje yttrande, snart sagdt hvarje tanke i
religiösa ämnen skall monopoliseras åt prester-
skapet.
Och vid sitt bedömande af sjelfva det sträf-
vande till religiös frihet, gom nu visar sig i
vårt land, bete de sig på ett lika inkonse-
qvent och motsägande sätt. Ena ögonblicket
ställa de sig nemligen på den fria forsknin-
gens ståndpunkt och förmena att religionsfri-
heten endast skulle vara dem till gagn, som
motarbeta ljus, frihet och framåtskridande,
hvarvid de alldeles förgäta, att full frihet på
andens område aldrig kan i längden blifva till
gagn för mörkrets partigängare. Straxt derpö
ser man samma personer betrakta sakerna ur
den mest stela, ortodoxerande statskyrkliga
synpunkt och uttala en fruktan, att religion,
sedlighet och kultur skola gå under, om icke
det statskyrkliga tvånget upprätthålles, om
icke den verldsliga öfverheten, vid äfventyr
att förlora medborgerliga rättigheter, föreskrif-
ver individen vissa dogmer för hans tro och
vissa kyrkliga former att iakttaga. De fram-
kasta härvid till och med icke sällan motre-
ligionsfrihetens vänner beskyllningar om lik-
giltighet för kyrkan, och okristlighet, och ställa
sig ofta. såsom vapenbröder bredvid hierar-
kiens kämpar i den stora striden sför kyrkany,
hvarvid de alldeles förbise, att hvad dessa
under namn af kyrka och kristendom med så
mycken häftighet försvara, i grunden är nå-
gonting helt annat, nemligen några statskyrk-
liga former, som stå i nära samband med vissa
rättigheter och förmåner af ganska verldslig
natur.
Det stora misstag, hvarpå en del libe-
rales oriktiga uppfattning af religionsfrihets-
sträfvandet hvilar, ligger deri, att de ofta helt
och hållet förblanda statskyrkan och den stats-
kyrkliga institutionen med den evangeliskt-pro-
dtestantiska kyrkan och anse den sednare vara
hotad af hvarje slag, som riktas mot den
förra. Dervid blifva tvenne. fullkomligt sär-
skilda begrepp sammanblandade. I det tvångs-
system, som blifvit uppställdt och användt i
statskyrkans namn, har den rena evangeliskt-
protestantiska kyrkan icke haft någon annan
skuld eller del, än den, att hon icke egt styrka
nog att värna och försvara sig mot den skefva,
onaturliga ställning, i hvilken hon så smånin-
gom blifvit inskrufvad genom den verldsliga
maktens: jernhand: Ville de liberala -publici-
ster, som med ovilja tala om religonsfrihets-
frågan, med sans och oväld tänka sig in i
ämnet, så. skulle -de å ena sidan: finna: reli-
gionstvång, för verldsliga syften lämpad och
förfalskad kristendom, religiös försoffning
samt okunnighet; å den andra: religionsfrihet,
lefvande kristendom och folkupplysning. Re-
ligionsfrihetens varma och uppriktiga vänner
vilja icke frihet från religion, utan frihet för
religionen, för det religiösa medvetandet att
fritt utveckla och uttala sig; ett sträfvande
som är af så evangeliskt-protestantisk natur
som möjligt, då det ligger uti och följer af
protestantismens innersta väsende. Om ent
eller annan af en tilläfventyrs mindre ren be-
vekelsegrund skulle. sträfva. till saroma måll
som de, så låta de sig icke deraf förmås att
anse sjelfva målet mindre godt och eftersträf-
vansvärdt.
Så tänker ock en betydande del af detl
sannt liberala partiet i Europas protestantiska
länder. Vi finna af med sednaste post er-l:
hållna underrättelser, att i England ett vigtigt:
steg är färdigt att tagas från den liberala si-l
dan för det religiösa och-kyrkliga lifvets fri-
het. Oaktadt religionsfrihetens principiEng-
land är ganska vidsträckt tillämpad, qvarstår l!
dock statskyrkan med nästan större glans och lj
makt än någonstides. Den står såsom en po-h
litisk institution, omgärdad med privilegier och Ii
förmåner; den har sin hierarki, sina instanser,
men i sista instånsen är det kronan som be-!t
stämmer allt; staten gifver kleresiet palatseri
och millioner, till hvilka äfven dissenters, som!
utgöra mer än hälften af Storbritanniens be-jl
folkning, bidraga; men deremot lofvar äfven
den anglikanske pröstett att vara kyrkans öd-1
masnie tHangrea ANN. hyara. nuv ntninind hisgiknn fö