DR OUR KULA, S0R 28 MUHUSK. I Å — AN Den som af några lyckade våldsbandlingar A maktens sida låtit förmå sig att förtvifla om den borgerliga frihetens slutliga seger, roå fista sin blick på Frankrikes närvarande regering. Med en half roillion tillgifna preto-; rianer kan usurpatorn ej qväsa den tysta opposition, som ger sig så tydligt tillkänna i tillbakadragenheten från de kommunala embetsmannavalen, der våld och fängelse är lönen för en fritt och ärligt uttalad öfvertygelse. Despoten har slagit tryckoch talfriheten i de tyngsta bojor den hittills burit, och likväl talas under censurens ferla ett språk, som i sin undergifna höflighet biter som ett tveäggadt svärd. Detta inom Frankrike. Utom dess gränser blir det svårare att undertrycka sanningens språk. Förgäfves hotas Belgien, för att förstumma dess fria press. Fäfängt underhandlas med Tysklands autokratiska regeringar om mera höflighet hos pressen mot den franska presidenten, och fruktlösa äro de skräimskott, hvarmed han söker nedtysta de engelska tidningarnes väl underrättade pariserkorrespondenter. En af samtidens mäktigaste röster har nyss över Louis Napoleon fällt en dom, som inom kort skall genljuda i Frankrike liksom i det öfriga Europa; vi mena Victor Hugos nya gkrilt om Napoleon den lille, som vår motpart inora pressen skyndat sig att förklara för en smädeskrifto. Det är sannt, den andas ingen hofmannasötma. 1 stället att uppstämma segerhymmer åt fäderneslandets räddaren, slungar den fordna representanten sina tillvitelse: för de svartaste brott mot honom, som solar sig i känslan af sin makt och endast väntarl på en ytterligare eröfring, den af en qvinnohand, för att sälta en kejsarkrona på sitt hufvud. Det må erkännas att skaldens stämma darrar af en vrede, som han gjort väl i av bättre tygla. Men han har ännu icke talat ut, och han ämnar spara den strängare bevisningen för ett lugnare ögonblick. Den 2 Decembers historia är ännu oskrifven, men om vi ej för rycket misstaga 03s, bar Vietor Hugo lyftat ett godt stycke på förlåten, som döljer dess förfärliga hemligheter. Man kan vänta sig af en medlem af den republikanska minoriteten inom lagstiftande församlingen, att han skall-brännmärka detta dåd med sitt rätta namn. Men utom dess anför han en mängd fakta, sora förmodligen äro obekanta för de flesta fransmän, och han förklarar sig beredvillig att bevisa dem när det gäller. Författaren vederlägger, såsom det synes oss, på ett öfvertygande sätt den så omsorgsfullt utspridda åsigten, att det sociala tillståndet i Frankrike fordrade en utomordentlig åtgärd till landets räddning. Omröstningen till den första lagstiftande församlingen åstadkom. oaktadt den oinskränkta valrätten, ingen röd kammare, utan en, der de konservativa elementerna voro öfvervägande och all anledniog var, att valen i Maj 1852 skulle aflöpa fredligt och utan skakningar, så vidt den inskränkande lagen af den 31 Maj förlidet år dessförinnan blifvit afskaffad. Så resonnerar åtminstone författaren. Vigtigare är hans förnekande utaf det af bonapartisterna påstådda jacqueriet, , genom hvars skräckbilder man ville göra statskuppen möjlig. Underprefekterna, hvilkas hustrur epligt dessas uppgifter blifvit våldförda, hade aldrig varit gifta; presterna, som man lefvande stekt, mådde fört:öffligt; gensdarmerna, omkring hvilkas hk kommunister och socialister hade dansat, kommo och aflade sina vittnesmål inför krigsrätterna; de plundrade kassorna befunnos oförda i presidentens händer, som frälsude, dem, och det famösa deficit i Clamery, de oordningarne föregåfvos vera störst, deficit al 5000 francs, befanns reducera sig till 200 fr.. söm blifvit utdetade i matpolletter. En officiell berättelse hade sagt den 8 December. att kyrkoherden, mären och underprefekten i Joigny blifvit försåtligt mördade. Samma för såtligt mördade mör förklarade i en offentlig skrift, att icke en droppa blod blifvit spildt ) hans kommun, och intet lif hotadt. På samma sätt förhöll det sig med utpressningarne, och mången hvars egendom skulle blifvit sköflad, hvars hus brändt, och hvar: hustru och döttrar, våldförda, erfor saker först genom tidningarne. Men pressen var ej mera fri, och en reklamation skulle hafva varit försök att diskreditera regeringen. Åt sjelfva statskuppen! den 2 December, örnar V. Hugo att egna ett särskildt arbete, hvarur han j det närvarande endast -meddelar några fragmenter. Ryslig är den anklagelse ban slungar mot armåen, som i: ordningens, intresse redsköt qvinnor och spetsade barn. Ar endast hälften sannt, skulle franska krigarståndet vara söladt af en vanära, som de ädlaste bedrifter aldrig kunna aftvå.: Soldater och ofåcerare, säger V. Hugo, lefde under de kritiska dagarne i beständiga orgier... Champagpen föt i strömmar, liksom biodet på boulevarderna. Hvarje brigad kostade från den 2 till den 6 Deceraber 10.000 francs dagligen il bränvin. Penningar utdelades dessutom, 20 francs till-hvarje soldat, och officerarne bröto och delade sing emellan louisdor-rullar, liksom man bryter chokladstänger. Ruset och höga befallningar med löften om belöningar eggade blodstörsten, och snart rigtades ge-.. värsrmaynningen och bajonetten ej blott mot! de lefvande på gatorna; — man stack pou-. sköttpiporna ned i öppningarne till källrar! och meilan gallerportar till bakgårdar, och fällde! dem som der sökte sitt skydd. Men ej nog! dermed. Det för ordningens, sak upplifvade modet muntrade sig mellan nattens orgier med KSS SEO RASTER TT SKADA RES SEEDA mm my -— et Ft AA ö ms Mm FR MM OC Ö mm AN pj Se In MM ot mt oTOP ÅR TTRNIA I