DR OUR KULA, S0R 28 MUHUSK. I
Å — AN
Den som af några lyckade våldsbandlingar
A maktens sida låtit förmå sig att förtvifla om
den borgerliga frihetens slutliga seger, roå
fista sin blick på Frankrikes närvarande re-
gering. Med en half roillion tillgifna preto-;
rianer kan usurpatorn ej qväsa den tysta op-
position, som ger sig så tydligt tillkänna i
tillbakadragenheten från de kommunala em-
betsmannavalen, der våld och fängelse är lö-
nen för en fritt och ärligt uttalad öfvertygelse.
Despoten har slagit tryck- och talfriheten i de
tyngsta bojor den hittills burit, och likväl ta-
las under censurens ferla ett språk, som i sin
undergifna höflighet biter som ett tveäggadt
svärd.
Detta inom Frankrike. Utom dess gränser
blir det svårare att undertrycka sanningens
språk. Förgäfves hotas Belgien, för att för-
stumma dess fria press. Fäfängt underhand-
las med Tysklands autokratiska regeringar om
mera höflighet hos pressen mot den franska
presidenten, och fruktlösa äro de skräimskott,
hvarmed han söker nedtysta de engelska tid-
ningarnes väl underrättade pariserkorrespon-
denter.
En af samtidens mäktigaste röster har nyss
över Louis Napoleon fällt en dom, som inom
kort skall genljuda i Frankrike liksom i det
öfriga Europa; vi mena Victor Hugos nya
gkrilt om Napoleon den lille, som vår motpart
inora pressen skyndat sig att förklara för en
smädeskrifto. Det är sannt, den andas ingen
hofmannasötma. 1 stället att uppstämma se-
gerhymmer åt fäderneslandets räddaren, slun-
gar den fordna representanten sina tillvitelse:
för de svartaste brott mot honom, som solar
sig i känslan af sin makt och endast väntarl
på en ytterligare eröfring, den af en qvinno-
hand, för att sälta en kejsarkrona på sitt huf-
vud. Det må erkännas att skaldens stämma
darrar af en vrede, som han gjort väl i av
bättre tygla. Men han har ännu icke talat ut,
och han ämnar spara den strängare bevisnin-
gen för ett lugnare ögonblick.
Den 2 Decembers historia är ännu oskrif-
ven, men om vi ej för rycket misstaga 03s,
bar Vietor Hugo lyftat ett godt stycke på för-
låten, som döljer dess förfärliga hemligheter.
Man kan vänta sig af en medlem af den re-
publikanska minoriteten inom lagstiftande för-
samlingen, att han skall-brännmärka detta dåd
med sitt rätta namn. Men utom dess anför
han en mängd fakta, sora förmodligen äro obe-
kanta för de flesta fransmän, och han för-
klarar sig beredvillig att bevisa dem när det
gäller.
Författaren vederlägger, såsom det synes
oss, på ett öfvertygande sätt den så omsorgs-
fullt utspridda åsigten, att det sociala tillstån-
det i Frankrike fordrade en utomordentlig åt-
gärd till landets räddning. Omröstningen till
den första lagstiftande församlingen åstadkom.
oaktadt den oinskränkta valrätten, ingen röd
kammare, utan en, der de konservativa ele-
menterna voro öfvervägande och all anled-
niog var, att valen i Maj 1852 skulle aflöpa
fredligt och utan skakningar, så vidt den in-
skränkande lagen af den 31 Maj förlidet år
dessförinnan blifvit afskaffad. Så resonnerar
åtminstone författaren. Vigtigare är hans för-
nekande utaf det af bonapartisterna påstådda
jacqueriet, , genom hvars skräckbilder man
ville göra statskuppen möjlig. Underprefek-
terna, hvilkas hustrur epligt dessas uppgifter
blifvit våldförda, hade aldrig varit gifta; pre-
sterna, som man lefvande stekt, mådde för-
t:öffligt; gensdarmerna, omkring hvilkas hk
kommunister och socialister hade dansat,
kommo och aflade sina vittnesmål inför krigs-
rätterna; de plundrade kassorna befunnos o-
förda i presidentens händer, som frälsude,
dem, och det famösa deficit i Clamery, de
oordningarne föregåfvos vera störst, deficit al
5000 francs, befanns reducera sig till 200 fr..
söm blifvit utdetade i matpolletter. En offi-
ciell berättelse hade sagt den 8 December.
att kyrkoherden, mären och underprefekten i
Joigny blifvit försåtligt mördade. Samma för
såtligt mördade mör förklarade i en offentlig
skrift, att icke en droppa blod blifvit spildt )
hans kommun, och intet lif hotadt.
På samma sätt förhöll det sig med utpress-
ningarne, och mången hvars egendom skulle
blifvit sköflad, hvars hus brändt, och hvar:
hustru och döttrar, våldförda, erfor saker
först genom tidningarne. Men pressen var ej
mera fri, och en reklamation skulle hafva varit
försök att diskreditera regeringen. Åt sjelfva
statskuppen! den 2 December, örnar V. Hugo
att egna ett särskildt arbete, hvarur han j
det närvarande endast -meddelar några frag-
menter. Ryslig är den anklagelse ban slun-
gar mot armåen, som i: ordningens, intresse
redsköt qvinnor och spetsade barn. Ar en-
dast hälften sannt, skulle franska krigarstån-
det vara söladt af en vanära, som de ädlaste
bedrifter aldrig kunna aftvå.: Soldater och
ofåcerare, säger V. Hugo, lefde under de kri-
tiska dagarne i beständiga orgier... Champag-
pen föt i strömmar, liksom biodet på boule-
varderna. Hvarje brigad kostade från den 2
till den 6 Deceraber 10.000 francs dagligen il
bränvin. Penningar utdelades dessutom, 20
francs till-hvarje soldat, och officerarne bröto
och delade sing emellan louisdor-rullar, lik-
som man bryter chokladstänger. Ruset och
höga befallningar med löften om belöningar
eggade blodstörsten, och snart rigtades ge-..
värsrmaynningen och bajonetten ej blott mot!
de lefvande på gatorna; — man stack pou-.
sköttpiporna ned i öppningarne till källrar!
och meilan gallerportar till bakgårdar, och fällde!
dem som der sökte sitt skydd. Men ej nog!
dermed. Det för ordningens, sak upplifvade
modet muntrade sig mellan nattens orgier med
KSS SEO RASTER TT SKADA RES SEEDA
mm my
-—
et Ft
AA ö ms Mm FR
MM OC Ö mm AN pj
-
Se In MM ot mt o-
TOP ÅR TTRNIA I