ste tillika i betraktande tagas huru denna del af rän-
tan bör förvandlas. Om en dylik förvandling icke
skulle få ske annorlunda än emot räntor i persedlar,
så anser jag mig icke kunna framställa annat för-
slag, än att spanmäls- och smör-räntorne underkastas
en emot dagsverkenas värde svarande proportionerlig
tillökning. Men emot ett sädant förvandlingssätt,
eller utbyte af en ränte-titel eller persedel emot an-
åra, förekomma likväl betänkligheter, hvaråjag anser
mig pligtig att fösta E. K. M:ts nädiga uppmärk:
samhet. För att en dylik förändring icke skulle
komma att, hvarken för staten eller de skattdragande,
wedföra nägon förlust, borde framtida värdet af
de gamla och de nya räntepersedlarne bihehålla
samma inbördes proportion - som vid - förvandlin-
gen. Att sädant svårligen kan inträffa, är. dock
sannolikt och äfven af erfarenheten bekräftadt.
De -skattdragande skola säledes hysa den farhå-
gan, att den nya räntetiteln kan komma att med-
föra större framtida utgift än den gamla, derest den
bibehållits. Sä vidt utbytet skulle komma att ske
emot spannemäl, saknar ej heller denna farhäga
grund. Redan den omständigheten, att spanmälspri-
serne högst betydligt omvexla, utgör en icke ovigtig
betänklighet: och må i detta afseende i underdänig-
het äberopas, hurusom, enligt hvad de vid samman-
trädesprotokollet. fogade uppgifter utvisa, lösningsvär-
det för spanmälsräntorne inom detta län undergätt sä
stora förändringar att när sammanlagda beloppet deraf
är 1844, då det var lägst under de sista 20 ären, ut-
gjorde 40,643 rdr 41 sk. 3 rst., uppgick det för är
1846, dä det under samma tidrymd var högst, till
icke mindre än 91,482 rdr 41 sk. 7 rst., eller en till-
ökning af nägot mera än 125 procent. Men en ännu
vigtigare betänklighet ä de skattdragandes sida före-
finnes deruti, att då, enligt hvad allmänt kändt är,
de hittills höstetiden bestämda markegängspriserne ä
spanmäl i allmänhet varit lägre, än de som under
levereringstiden e:ler vintermänaderne, blifvit gällan-
de, men enligt det af R:s St:r,iföljd af E. K. M:ts
nådiga proposition, vid sednaste riksdagen fattade be-
slut, markegängssättningen framdeles skall komma att
bestämmas först efter det sistnämnde priser blifvit
kända, för att, som sig bör, kunna öfverensstämma
med de verkliga försäljningspriserne å skatteärets grö-
da, deraf måste följa, att lösningspriserne å spanmåls-
räntorne framgent blifva ej obetydligt högre, än om nu
gällande markegångssättningsmetod fortfarit. Då ett ut-
byte af dagsverken emot spanmål, om det skulle verk-
ställas, icke kunde tillgå på annat sätt, än att sä stor
spanmälsqvantitet bestämdes, som efter medelmarke-
gängsvärdet för en viss förfluten tidrymd, motsvarade
hvarje hemmans dagsverksränta. under samma tid,
komme säledes den på detta sätt tillökade spanmäls-
skatten, efter införandet af den nya markegängssätt-
hingsmetoden, att medföra en påtaglig förhöjning. uti
den ränta, emot hvilken densamma- blifvit utbytt.. Af
alla dessa: skäl är derföre min öfvertygelse, att dags-
verken icke lämpligen böra annorlunda än till bestämd
penningeräntå förvandlas. :
Hvad beträffar den af de. deputerade framställda
önskan, som de begärt mätte för BE. K. M:t i und.
anmälas, att en-sädan förändring uti-grunderna för
ränteförenklingen: kunde tillvägabringas, att hemmans-
räntorne blefve för framtiden förvandlade till bestämd
Ppenningeränta; sä förekommer visserligen att, genom
R:s St:rs bifall till E. K. M:ts nådiga proposition i
iponet, helt andra grunder för ränteförenklingen re-
dan äro antagne och att, för så vidt nägon rubbning
deruti icke skulle kunna ega rum, yttrande i anled-
ning af berörde begäran icke vore af nöden. Men
då sättet för nämnde förenklings utgörande skall när-
mare bestämmas, i följd af den förnyade nädiga pro-
position, som E. K. M:t. förklarat sig vilja till R:ts
näst sammanträdande . Ständer aflåta, möter likväl
ieke hinder att dervid föreslå .sädane jemkningar,
som möjligen - kunna -finnas af höden. E. K. M:t
som alltid med välvilja upptager hvarje ansökan af
dess undersätare och derä fäster det nädiga afseende,
den kan finnas förtjena, - lärer ock derföre desto hel-
dre ät den nu ifrågavarande vilja egna serskild nädig
pröfning, som, efter hvad kändt är, enahanda önsk-
ningar blifvit uttalade vid mänga andra af de inom
serskilda delar af riket hällne sammanträden. Frägan
är dessutom af den- stora vigt för de skattskyldige
jordegarne, att, om Eders Kongl. Maj:t, vid öfver-
vägande af förekommande omständigheter, skulle
finna anledning att, i ett eller annat afseende, frän-
gå de förut antagne grunderne, det beslut, som fat-
tats, icke torde, mera än vid åtskillige: andre fall,
och -hvarpå . just - ifrågavarande ärendes-behandling
under den förflutna tiden lemnar flere exempel, an
ses utgöra hinder att, vid slutliga afgörandet,
vidtaga de förändringar, som E. K. M:t tilläfventyrs
skulle i nåder -pröfva lämpliga. Ett serskildt bevis
derpå, att E. K. M:t i näder. antagit att, vid ären
dets slutliga. handläggning, afseende skulle kunna fä-
stas ä de skattdragandes, vid de anbefallda samman-
trädena yttrade äsigter, äfven om afvikelse ifrån de!
vid sednaste riksdagen fattade beslutet deraf blefve
en följd, har jag funnit i-den- genom chefen för
financedepartementet, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
befallniog, meddeldta föreskrift, att de deputerade vic
berörde sammanträden äfven egde att yttra sig, hu
ruvida de, heldre än att antaga det törslag, hvaröf
ver de borde höras, önskade bibehällandet af nuva
rande räntepersedlar, hvilket naturligtvis skulle för
anleda totalt frårgående af det om ränteförenklinger
fattade beslut. Vid betraktande af alla dessa omstän
digheter, har jag derföre ansett mig pligtig, att då
Eders Kongl. Maj:t i nåder anbefallt mig att, efte
det de deputerade blifvit hörde, afgifva eget yttram
de, äfven sträcka detsamma till den af de deputerade
i nyssberörde hänseende gjorda framställning, och
detta destoheldre, som denna fråga på det närmast
sammanhänger med deras svar ä förfrågan, huru
vida de föredroge att bibehålla de nuvarande ränte:
persedlarne, hellre än att antaga det uppgjorda för
slaget.
Det skäl hvarpå nämnde - framställning grundats,
har hufvudsakligen varit de skattskyldiges farhåga,
att om persedlar. fortfarande skulle ligga till grund
för hemmansräntornes utgörande, dessa skatter, ge-
nom stegrade varupriser, möjligen kunna biifva till
ökade; hvarjemte blifvit anmärkt, att den förenkling
i uppbörds- och redogörelseverket, som jemväl vari
med den länge ifrågaställde regleringen afsedd, föga
skulle vinnas. Att förstberörde farhäga hos de skatt
skyldige förefinnes, är lätt förklarligt, då betänklig
heterna emot hemmansräntornes förvandling till be-
stämd penningeskatt, som redan for läng tid tillbaka
varit af de skattdragande yrkad, och äfven en gäng
bifallen, fastän den snart äter upphäfdes, bufvudsak
ligen hemtats derifrån, attsen sådan förvandling.
hvars fördel att medföra den största förenkling ut
beskattningsväsendet blifvit medgifven, förmenats leds
till förlust för staten. Då fråga icke varit att verk
ställa samma förvandling annorlunda, än efter beräk
ning af hvad räntorna i medeltal för de sednaste 2(
åren utgjort: och säledes motsvarande det belopp
hvartill de under närvarande förhällanden kunna upp
skattas, är det följaktligen pätagligt,; att användande
af nyssnämnde skäl förutsätter den förväntan att, om
nuvarande beräkningssätt qvarstår, ifrågavarande skat
ter genom inträffande förhöjning i varupriserne, skull
blifva stegrade. Om och i hvad män en sädar
prisstegring kan inträffa, är naturligtvis högst svär
att på förhand beräknå. Den betydliga tillökning
rom nå dulikt sätt hittills eot rum. har huftvudsakli