ISRAELITEN. I Kar. Hötet. Det var en aftonen af.de första dagarne i Augusti månad, år 1742. Solen hade nyss sjunkit ned om horisonten. : Vesterns. skyar stänkte de sista purpurstrimmorna öfver de små vågorna, som lekte på Mälarfjordens blåa yta, och skuggorna började allt mer att sammanblanda konturerne af de stolta byggnader, som höja sig omkring Riddarholmen, då man från fönstren i den väning, hvilken i konung Fredriks tid beboddes af preussiska sändebudet vid svenska hofvet, såg skenet af en rik eklärering undantränga det naturliga ljusets bortdöende strålar. ZE Det var dock endast plilla sidan af ministervåningen, som..var Naplyst, denna som begagnades för små tillfällens, hvartill naturligtvis hörde de mindre aftoncirklar, i hvilka kortspel och dagens politiska frågor uteslutande. underhöllo gästerna. . Kort efter sedan de sista vibrerande ljuden af tioslaget från den gamla Riddarholmskyrkan försvunnit i rymden, synteg en many, insvept i en kappa och med :hatten temiigen djupt nedtryckt öfver pannan, komma ut från gårdsporten af palatset, hvilken läg åt en gränd, och börja patrullera i närheten af detsamma, Tid efter annan stadnadehan och vände ögonen emot hufvudingången, som om han derifrån väntade någon. Hans rörelser utvisade att han var intagen af otålighet. Emellanåt höjde han hufvudet utur den uppslagna kappkragen, då ett ansigte med särdeles bestämda drag visade sig. De buro pregeln af en högst karakteristisk nationaltyp. Det gick som en jernhaltig åder genom dem. Men blicken i de nästan svarta ögonen, hvilka lågo djupt under den breda, framskjutande pannan och voro beskuggade af ett par gråsprängda, buskiga ögonbryn, hade nägonting kyggt och irrande, oaktadt sitt öfvervägande