ISRAELITEN.
I Kar.
Hötet.
Det var en aftonen af.de första dagarne
i Augusti månad, år 1742. Solen hade nyss
sjunkit ned om horisonten. : Vesterns. skyar
stänkte de sista purpurstrimmorna öfver de
små vågorna, som lekte på Mälarfjordens blåa
yta, och skuggorna började allt mer att sam-
manblanda konturerne af de stolta byggnader,
som höja sig omkring Riddarholmen, då man
från fönstren i den väning, hvilken i konung
Fredriks tid beboddes af preussiska sändebu-
det vid svenska hofvet, såg skenet af en rik
eklärering undantränga det naturliga ljusets
bortdöende strålar.
ZE Det var dock endast plilla sidan af mini-
stervåningen, som..var Naplyst, denna som
begagnades för små tillfällens, hvartill natur-
ligtvis hörde de mindre aftoncirklar, i hvilka
kortspel och dagens politiska frågor uteslutande.
underhöllo gästerna. .
Kort efter sedan de sista vibrerande ljuden
af tioslaget från den gamla Riddarholmskyr-
kan försvunnit i rymden, synteg en many, in-
svept i en kappa och med :hatten temiigen
djupt nedtryckt öfver pannan, komma ut från
gårdsporten af palatset, hvilken läg åt en
gränd, och börja patrullera i närheten af det-
samma, Tid efter annan stadnade- han och
vände ögonen emot hufvudingången, som om
han derifrån väntade någon. Hans rörelser
utvisade att han var intagen af otålighet. E-
mellanåt höjde han hufvudet utur den upp-
slagna kappkragen, då ett ansigte med sär-
deles bestämda drag visade sig. De buro pre-
geln af en högst karakteristisk nationaltyp.
Det gick som en jernhaltig åder genom dem.
Men blicken i de nästan svarta ögonen, hvilka
lågo djupt under den breda, framskjutande
pannan och voro beskuggade af ett par grå-
sprängda, buskiga ögonbryn, hade nägonting
kyggt och irrande, oaktadt sitt öfvervägande