ter hand, och det återstår snart alltså endast
afsättning, afsättningstillfällen.
Hvad då England först beträffar, så är vårt
jern der tullfritt, och derstädes hafva vi så-
lunda numera intet annat att göra, äu att er-
bjuda en så god vara som möjligt till lägsta
möjliga pris. För det närvarande åtminstone
visar sig icke eller någon fara för att Eng-
Jand skall minska sin import af vårt bättre
ståljern; och detta missbjudes nu derstädes
icke af minskadt behof deraf, utan af förstor
produktion och marknadens öfverfyllande af
varan. Amerika deremot, som länge emotta-
git vårt ordin. jern, använder nu för de flesta
gröfre behof inhemsk vara, och har ännu en
föga utvecklad stålmanufaktur, hvarföre det
nu använder föga af vårt bättre jern. Sanno-
likt skall detta förhållande så småningom än-
dra sig i mån af Amerikas tilltagande befolk-
ning och civilisation, hvilka fortskrida med
jettesteg. Amerikas demokratiska författning,
hvilken gör att än frihandels- och än skydds-
tullsintresset ligger öfver vid lagstiftningen,
vållar likväl att periodvis utsigterna för vårt
jern kunna vara mindre goda derstädes, och
då sådant är ett oundvikligt ondt, är det dess
mer nödvändigt att söka öppna nya afsätt-
ningsorter för det svenska jernet.n
En sådan skulle erbjuda sig i Frankrike,
om detta land kunde förmås att afstå ifrån
sitt orimliga skyddstullsystem, hvilket i afse-
ende på artikeln jern är jemngodt med ett
rent förbud; ty 70 proc. tull kan ingen vara
uthärda. Frankrike har högt uppdrifna stål-
manufakturer, och skulle med sin öfverlägsna
smak snart kunna täfla med Englands och
Tysklands bästa tillverkningar, allenast det ville
dervid använda svenskt råämne, i stället för
att äflas med onyttiga försök att på kemisk
väg söka förbättra sin egen råvara, hvilket
ända hittille, oaktadt de oerhördaste ansträng-
ningar och uppoffringar, visat sig fruktlöst.
Men emedan Frankrike eger god skogstillgång,!
hvilket England icke gör, sä skulle det förral
dessutom kunna med det sednare öppna en
storartad täflan på verldsmarknaden uti oar-
betadt stål, tillverkadt af svenskt råämne. Menl
då måste också Frankrike i afseende på arti-l
keln jern omfatta samma system som Eng-
land och göra varan tullfri.
Allt detta har icke undgått våra affärsmäns
uppmärksamhet, hvarpå vi sett ett färskt be-
vis uti den underdåniga ansökning, hvilken
sista posten från hufvudstaden förmäler vara
till regeringen ingifven, och hvari såväl han-
delsföreningen i Götheborg, som ett stort an-
tal bruksegare i våra förnämsta jernverksorter,
efter en belysning af svenska jernhandterin-
gens närvarande betryck tillfölje afjernpriser-
nas fallande på Sveriges förnämsta afsätt-
ningsorter, England och Norra Amerika, il:
underdånighet anhålla att Kongl. Maj:t täck-
tes låta inleda underhandlingar med Frankrike
om nedsättning i dervarande tullafgifter å
svenskt jern, hvarigenom en ny marknad för
nämnde vara kunde öppnas och denna vigtiga
näriog såmedelst räddas från en hotande total
undergång.
Man har intet skäl att betvifla vår rege-
rings beredvillighet att i allt hvad den förmår
söka motsvara de uti ansökningen framställda
anspråken på dess medverkan till en lycklig lös-
ving af de begärda underhandlingarne med
Frankrike; men med kännedom om Frankri-
kes hittillsvarande handels- och tullsystem,
hvilket afsett att i möjligaste måtto vara nog
för sig sjelft, och hvilket den icke kan hop-
pas att hvarken Frankrikes regering eller dess
affärsmän ännu i hufvudsak äro villiga om Mu
rincipen uppgifva, måste vår regering hafva
sn Inåkt Ng kunna erbjuda F ankrike mot-
svarande fördelar för hvad man kanske ännu
der anser för en uppoffring. De fördelar vi
kunna erbjuda Frankrike äro en måttlig tull
på franska viner och franska siden- samt
yllefabrikater. Hvad vinerna beträffar, så är
det en känd sak, att de simpla franska vin-
sorternå, hvilka skulle kunna ernå en betyd-
lig konsumtion hos oss, likasom de redan
göra i Danmark och Norge, och derigenom i
någon mån ersätta det förstörande bränvinet,
nu i Sverige draga en tull af 100, ända till
150 procent at värdet på skeppningsorten.
Frankrike kan med skäl säga, att så länge
ett sådant förhållande fortfar i Sverige, kan
äfven det förra bibehålla den höga jerntullen.
I afseende på franska siden- och yllevaror
gäller härstädes antingen rent af förbud eller
en så hög skyddstull, att de icke kunna på
loflig väg införas. Äfven häri har Frankrike
rätt och skäl att fordra ändring. Vår siden-
fabrikation är, ehuru gammal, likväl konstlad
och onaturlig, då vi icke kunna producera in:
hemskt silke, och kan den icke uthålla täflar
med utlänningen, skyddad af en måttlig tull.
så må den falla; ty de små intressena måste
gifva vika för de stora. Yllefabrikationen,
gärdeles den af kläden, har redan hos oss upp-
nått den ståndpunkt, att den kan med tillhjelp
af en måttlig tull af 20 å 25 procent, kon-
kurrera med utlänningen, och allt det döfvande
skrönet, som vid våra riksdagar häremot upp-
stämmes, är intet annat än alstret af en feg
fruktan, eller en låg vinningslystnad på öfriga
medborgares bekostnad. Efter de oerhörda
uppoffringar som svenska folket åtagit sig för
denna näringsgrens uppkomst och utveckling
och hvilken bragt sina idkare till ett iSverige
icke vanligt välstånd, är det nu på tiden alt
de få prötva egna krafter när vigtiga riks-in-
tressen sådant oundgängligen kräfva; ty icke
blott Frankrike, utan jemväl tyska tullförenin-
gen fordrar ovilkorligt såsom vederlag för ned-
sättning i jerntullen, införselsrätt af kläden.
Och när denna billiga fordran en gång blif-
ver bifallen, skall man med förvåning finna
att man allt hittills låtit dåra sig af en enfal-
dig fruktan. Med en tull af 20 procent kan
nemligen utlänningen omöjligen tillföra oss
billigare kläden än till 3 rdr bko alnen; ty
våra stränga vintrar tillåta icke vår allmoge
att begagna tunnare tyger, hvilka i alla fall
för sin ohållighet snart skulle förlora kredi-
ten. Likaså är det notoriskt att de finaste
klädessorterna, från 5 till 10 rdr bko alnen,
pön SS av
nm OA I ÅR SS mm rr KA ——
— n— oh 20; mur be — pd ÖR IL RR RT AK oe Cr