STOCKHOLM, den 20 Augusti. Vi meddela på ett annat ställe i bladet en kort öfversigt af de utlåtanden, Kongl. Maj:ts befailningsbafvande afgifvit i anledning! af länens deputerades yttranden rörande den! ifrågasatta reduktionen af de många persedlar, hvilka nu ingå 1 den så kallade jordeboksoch hemmantals-räntan. Dessa utlåtanden äro icke utan sin stora märkvärdighet, likasom hela denna frågas bebandling å regeringens sida. Så t. ex. började regeringeni med en proposition till rikets ständer angående en tillämnad reglering eller förenkling af grundräntorna, hvilken egentligen gick derpå ut, att de så kallade småpersedlarne skulle afföras ur räkenskaperna och förvandlas samt utföras i penningar, men deremot vissa hufvudpersedlar bibehållas, i hvilket sistnämnde hänseende regeringen lofvade en proposition till nästa ständer. Regeringen dröjde dock icke längre än hågra få veckor efter det ständerna åtskiljts, för att, utan att ens deröfver höra kammarkollegium, på fri hand uppgöra ett dylikt förslag till de räntepersedlar, som ansågos lämpligast att för hvarje län qvarstå eller, i vissa, införas såsom nya. Detta förslag utsändes derelter i landet med befallning till landshöfdingarna att höra deputerade af räuvtegifvare öfver frå. ! gan i allmänhet avgående en förenkling afj, grundräntorna till vissa hufvudpersedlar, hvar!. vid ett af br finansministern uppgjordt völ-l ment förslag. ekulle tjena till ledning. Re-Jsultatet af dessa skattemöten är kändt. :Detj har varit en fullkomlig dekonftyr för rege-l ringen, hvars förslag egentligen icke antogs i. mer än två län, nemligen Götheborgs ochl. Westernorrlands (uti de andra fem — Blekinge, : Christianstads, Jemtlands, Westerbottens och ! Norrbottens — der regeringens förslag icke! tillbakavisades, var frågan af så obetydlig vigt, att den kvappt förtjenar nämnas). Ut alla öfriga 16 län väckte regeringens förslag en mer eller mindre stark opposition, och på de flesta ställen af dessa uttrycktes önskningar och opinioner, hvilka voro helt och hållet stridande emot hvad regeringen väntat eller påräknat; ja, om hon kunnat ens ana hvad som nu inträffat, hade det säkert aldrig fallit henne in att i ämnet fråga primärförsamlin-. gerna. Nu var emellertid detta skedt, och regeringen hade dervid nästan öfverallt fått det svar af de skattskyldige, att de väl öngkade en förenkling af räntepersedlarne, men en vida mer genomgripande än den regerin-j gen föreslagit, hvilken snart sagdt syntes tje-j, na till ingenting. Vidare fick hon der höral: bekräftelsen på den sanning, som de libe-l rale så ofta utsagt, eller att svenska fol-! ket alldeles ieke, såsom de konservativa låtsa föreställa sig, ärså förtjust af sina gamla sedvänjor, lagar och beskattningsformer, att det! ju icke ganska gerna ser dessa förändrade till något bättre och enklare, såvida nemligen, folket upplyses om och begriper hvadl som sättes i stället. Eu sådan erfarenhet vari — man kan icke unära derpå — ganska obebaglig för vår konservativa minister och isyn-, nerhet för hr finansministern, som hittat på l. den xklippska, åtgärden att i frågan höra raenigheterna. Hvad bar då varit naturligare, än att hrr landshöfdingar ansett det vara sin underdåniga pligt att bereda någon hugsvalelse åt vederbörande uti de utlåtanden, som afgåfvos öfver skattedeputerades förslag? Endast ur denna synpunkt kunna vi för vår del förklara, att t, ex. icke mindre än nio blandl. hrr landshöfdingar, tvärtemot den mening som ! ! 4 j EC rr pen need brisndhann åå GR MR Ern PY . ög Refr KR i AR oh blifvit af länets deputerade på de flesta ställen alldeles enhälligt yttrad, tillstyrka bibehållandet af räntetiteln dagsverken, likasom att vissa landshöföingar, såsom t. ex. i Upsala. Calmar, på Gottland och i Nyköping, till den! grad frånpgått deputerades moderata förslag att! de, i stället för två, tre, ja t.o. m. fyra hufvudpersedlar, tillstyrkt regeringens förslag all: fem, sex, ja ända till sju sådana, i strid meå den vid de hållna mötena inom länet högt yttrade opinion. Andra landshöfdingar, hvilke ändå äro kända såsom ganska lojala, hafva dock vågat tillstyrka rätt väsendtliga afvikelser från regeringens förslag t. ex. iatseende pöl utbyte af skattetiteln dagsverken i Jönköpings. Kroncbergs, Hallands och Elfsborgs lön. Slutligen bar en landshöfding, den 1 Skaraborgs lön, afgifvit ett genomfördt utlåtande i den vigtiga frågan uti dess kelhet, hvartill vil hoppas snart få återkomma. . Sedan frågan på detta sätt synes hafva blif: vit långt mer intrasslad, än den någonsin va-lrit, bar det behagat regeringen att hänskjute densemma till kammarkollegii utlåtande eller måhända rättare utredning. Och en sådan blir sannerligen icke lätt. En egen och hit-. tills icke begagnad procedur är det också, att reg. först sjelf gör upp ett förslag, utan kammarkollegii biträde, men sedan detta blifvit kullkastadt eller åtminstone befunnits misslyckadt, så flyr reg. till kammarkollegium och begör att detta skall ställa allt till rätta och förlika meningarne.: Ty hvad är väl eljest afgigten med remissen? I sammanhang härmed och jemte det vi skola uppmörksemt följa äfven kemmarkollegii behandling af ifrågavarande ärende, tagal. vi oss jeraväl friheten erinra om verkställigheten af Kovgl. Möj:ts och Rikets Ständers samfällda beslut angående cels rättighet förräntegifvarne att, efter 10 ärs medelpris, få lösal alla de åt ersbets och tjenstemän på lön indelta räntor och tiondeanslag c. utan rättighet för räntetagarne att något af dessa anslag in natura uppsäga, dels förändrade grunder för markegängenrs bestäm de friga äfven hvi 1 J mande, hvilken sistnämn: lar på kammarkollegii utlå! Å De nsla tar han sig(! liflig; men i fråga om erkö tvåbundra års betänketid,