reva VI VE ALBRL Tf UVTLEIAL,y IG YI EBV PLA LARVE VEv annat material, hvilket man på förhand med visshet kan säga, att det icke allenast är lika godt, utan äfven i afseende på egenskapen att hindra eller fördröja förbränning vida bör öfverträffa det andra, till följe af det svafvel det innebäller. Detta material är zinkblende, hvarpä vi hafva riklig tillgäng. Dettal: pulveriseradt och rifvet med olja bör sannolikt gifva en förträfflig anstrykningsfärg. Saken synes väl obe-ltydlig, men möjligen kunde nägon fästa sig vid uppgiften och någon liten industri, som sanuvolikt skulle löna sig, derigenom uppkomma inom landet. Vid de zinkbyttor, jag bittills omnämnt, tillverkas zinken utat galmeja. Mera interessant, äfven i andra afseenden, samt af en mera direkt tillåmpning på Sverige, var en annan, som jag säg vid staden Linz vid Rhen, tillhörig hrr Rhodius. Utaf geologen, Geh. N. Bischof i Bonn hade jag erhällit introduktionsbref till ägarne. Deras anläggning är ej ursprungligen ämnad för zink; den är hufvudsakligen bestämd för tillgodogörande af mycket fattiga kopparmalmer, som innehålla kopparn i form af syresalter. Dessa behandlas, under samtidigt tillträde af luft och vattenänga, med ivafvelsyrlighet, och efter massans behandling med vatten afdunstas de dervid erhällna svafvelsyradejernoch kopparsalterna till kristallisation till erhållande af en kopparhaltig vitriol. Svaflet uti zinkblendet förser nu mera svafvelsyrligheten och svafvelsyran, sedan den tillgång. på svafveloch kopparkis, som förut användes till detta ändamäl, tagit slut. Den zink, som bär tillverkas, är säledes pä sätt och vis en biprodukt, men skalan är dock tillräckligt stor för att man kan betrakta dess vinnande säsom en sjelfständig produktion. Reduktionen af zinkoxiden skedde på det förut aämnda belgiska sättet, och innehöll ingenting nytt. Deremot voro rostugnen och rostningsprocessen af ett särdeles interesse. Det är svärt att utan ritning gifva ett begrepp om rostugnens inrättning. Man föreställe sig fyra lådfack för länga rektangulära lädor, ställda såsom lika mänga staplar jemte hvarandra och med den smalare ändan af ladorna vända ät äskädaren. De på hvarandra staplade lädornas antal var 10; hvardera hade, efter ögonmätt, en bredd af 16 tum med omkring 4 tums höjd. Längden var 6 fot. Uti dessa lädor befann sig zinkblendet, som skulle rostas. Uti mellanrammen mellan dessa lädfack voro uppvärmningskanalerna. Uti dessa uppgingo vertikala rör af omkring 6 tums diameter, och ifrån dem utgingo korta och smala sidorör, som inmynnades i hvar sin låda nära vid dess främre kortare sida. De gröfre rören kommunicerade nedtill med hvarandra uti en större hufvudåder, som gick längs med gölfvet, och ati denna hufvudkanal indrefs med en bläsmachin luft, hvilken genom de korta sidorören inblästes öfver malmen uti hvardera lådan. Ugnen för zinkreduktionen var inunder, och det var med det värme, som derifrän förlorades, som rostningen hölls i gäng. Detta värme skulle ensamt hafva varit otillräckligt, men detta underbjelptes naturligtvis genom det värme, som utvecklades vid svafiets förbrävning uti zinkblendet. På den längst bort belägna kortsidan af hvarje läda var i öfverkanten en horisontel utskärning af omkring en fjerdedel af lädans höjd, och genom denna fick svafvelisyrligheten afträda, för att blandad med en ängström inkomma uti en stor och läg murad cistern utanföre huset, Genom basaltpelare, frän ettvid Rhenstranden nära beläget stort basaltbrott, var denna cistern afdelad uti tvenne rum öfver hvarandra. Basaltpelarne voro iagda jemte hvarandra med helt tränga öppningar emellan, säsom rosten i en härd eller såsom ett halster. Uti det undre rummet infördes svafvelsyrligheten från rostugnen, och i det öfre befann sig utbredd på basalthalstret ett lazer af den ofvannämnda fattiga kopparmalmen. Svafvelsyrligheten, som genomträngdele detta lager nedifrån, oxiderades snart till svafvelsyra, hvilken angrep jernoch kopparoxiderna uti malmen. De bildade svafvelsyrade salterna utvittrade efterhand på ytan af malmlagret, som blir hvit; och när bland: aingen varit tillräeskligt utsatt för inverkan af de sura ävgorna, afsläckes den med vatten oeh utlossas på stället, hvarvid..lösningen nedrinner utirummet inun der. Härifrån afpumpas den (den hålles omkring 28 gr. B.) uti afdunstningspannorna, hvarest den afdun stas till 48 gr. B., och fär sedan stå och kristallisera ati särskilda reservoirer, säsom vanligt vid vitriolverk. Den vitriol, som erbälles, är en blandning af omkring 22 procent. svafvelsyrad kopparoxid och 78 pr. svafvelsyrad jernoxidul. Afdunstningspannorna äro belägna öfver rostugnen, och drifves med det värme som der förloras: Hela inrättningen är säledes ställd på att i möjligaste måtto tillgodogöra allt värme, som utvecklas. Härtill bidrager ytterligare sjelfva ugnens konstruktion och eldningssättet, hvilket jag endast får omnämna till sin princip. Brännmaterialet är nemligen stenkol, men dessa inkomma ej genast midt i eldhärden för att med ens förbrännas, utan i ett 3 fot högt lazer, som först upphettas i massa och med ringa tillträde af luft, så att det ger ifrån sig sina flygtiga destillationsprodukter, hvilka gå till reduktionscylindrarne och omhölja dem, samt der antändas och bällas i förbränning genom en inledd luftström. Efter band makas sedermera stenkolen, som nu äro förvandiade till coaks, uti eldhärden, Sälunda är en successiv coaksbränning förenad med devna särdeles väl uttänkta ugn. Iorättningen i det hela är analog med hvad man på tyska kallar Pultfeuerung, der draget i början gär nedät, och hvilken just är lämplig vid sädana tillfällen, der man vill att äraget skall verka på en längre sträcka. Besparingen uti bränsle vid degna hrr Rhodia. ugn utgör 15 procent. Det får tilläggas, att uti den förenämnvda rostoingen väl större delen af svaflet uti malmen (bvilken, att döma af den rikliga utvecklingen af svafvelsyrlighetsgas, måtte varit svarkt blandad med svafvelkis. Såsom det ofta händer, när uppmärksamheten samtidigt tages i anspråk på flera häll, att man glömmer aägot, försummade jag att nogare betrakta eller taga prof af malmen) förbrännes och iogär i syrsatt tillständ i cisternen; men hettan i denna ugu är likväl för svag att fullkomligt befria zinkmalmen ifrän detsammma. Härtill bidrager också att malen icke är pulveriserad, utan endast sönderslagen i bitar, stora l: som ärter, emedan man funnit sttden i denna form rostad förhätler sig bättre vid reduktionen, Den undergär derföre en ny och fullständig rostning uti en annan och särskild ugn, Hrr Rbodius hade äfven cen fabrik för zinkhvitt, men den var belägen på annat stäle. Jag sög dec ej, men omnämner den derföre, att den zinkoxid som der erhölls väl var gulaktig, säsom förut är nämndt, ehuru efter uppgift fri frän jern och cadmium, men det skulle deremot hafva egenskapen att täcka lika fullkomligt som blyhvitt. Vid närmare eftersinnande at denna omständighet, och hvarvid jag ännu en gäng mäste ängra min försumlighet att ej derutaf hafva örskaftat mig prof, förefaller det mig som kanhönd: ziokängornas förbränning der skedde vid ett mers moderersdt luftdrag, Det synes nemligen troligt, at in starkare Iuftdrsoet Ör, 1 desto noare, lätiare och fy så att säga genomskinligare flingor ryckes den nybilu dade szinkoxiden med detsamma, när deremot, om den ej så alitför hastigt får lemna sin vagga, om lj jag sä får uttrycka mig, de små partiklarne få tidla och tillfälle att kondensera sig något mer passiva, jeh följaktligen ogenomskinligheten samt säledes af. ls sen täcknivgsförmägan blifva större. 01 ——— — Jag bör ej förbigå den artificiella gra-Si nit, jag säg i England. Vid den stora expositionen ?! voro ätskilliga saker deraf utställda. Mest i ögoner fallande var ett stort göthiskt kors, genombrutet och j3 med bildverk i haut-relicf, förträffigt utfördt. Dell var formadt. Denna granit är hvit, liknar steni alls .! afseenden, och eldar mot stälet. Utaf den yngre hi Bischof i Bonn, som varit på stället, erböll jag et: litet prof.5,; Beredningen deraf är enkel. Flinta ickeja nulveriserad. wan I otvalan tara som on knutnäfcoe Uti AR -mm MM JA fö Då As AM LL JA et Os DL SL MD CA va KE ÖÄÅe cmåÅ Aa