reva VI VE ALBRL Tf UVTLEIAL,y IG YI EBV PLA LARVE VEv
annat material, hvilket man på förhand med visshet
kan säga, att det icke allenast är lika godt, utan äf-
ven i afseende på egenskapen att hindra eller för-
dröja förbränning vida bör öfverträffa det andra, till
följe af det svafvel det innebäller. Detta material
är zinkblende, hvarpä vi hafva riklig tillgäng. Dettal:
pulveriseradt och rifvet med olja bör sannolikt gifva
en förträfflig anstrykningsfärg. Saken synes väl obe-l-
tydlig, men möjligen kunde nägon fästa sig vid upp-
giften och någon liten industri, som sanuvolikt skulle
löna sig, derigenom uppkomma inom landet.
Vid de zinkbyttor, jag bittills omnämnt, tillverkas
zinken utat galmeja. Mera interessant, äfven i an-
dra afseenden, samt af en mera direkt tillåmpning på
Sverige, var en annan, som jag säg vid staden Linz
vid Rhen, tillhörig hrr Rhodius. Utaf geologen, Geh.
N. Bischof i Bonn hade jag erhällit introduktionsbref
till ägarne.
Deras anläggning är ej ursprungligen ämnad för
zink; den är hufvudsakligen bestämd för tillgodogö-
rande af mycket fattiga kopparmalmer, som innehålla
kopparn i form af syresalter. Dessa behandlas, un-
der samtidigt tillträde af luft och vattenänga, med
ivafvelsyrlighet, och efter massans behandling med
vatten afdunstas de dervid erhällna svafvelsyradejern-
och kopparsalterna till kristallisation till erhållande af
en kopparhaltig vitriol. Svaflet uti zinkblendet för-
ser nu mera svafvelsyrligheten och svafvelsyran, se-
dan den tillgång. på svafvel- och kopparkis, som förut
användes till detta ändamäl, tagit slut. Den zink,
som bär tillverkas, är säledes pä sätt och vis en bi-
produkt, men skalan är dock tillräckligt stor för att
man kan betrakta dess vinnande säsom en sjelfstän-
dig produktion.
Reduktionen af zinkoxiden skedde på det förut
aämnda belgiska sättet, och innehöll ingenting nytt.
Deremot voro rostugnen och rostningsprocessen af ett
särdeles interesse.
Det är svärt att utan ritning gifva ett begrepp om
rostugnens inrättning. Man föreställe sig fyra låd-
fack för länga rektangulära lädor, ställda såsom lika
mänga staplar jemte hvarandra och med den smalare
ändan af ladorna vända ät äskädaren. De på hvar-
andra staplade lädornas antal var 10; hvardera hade,
efter ögonmätt, en bredd af 16 tum med omkring 4
tums höjd. Längden var 6 fot. Uti dessa lädor be-
fann sig zinkblendet, som skulle rostas.
Uti mellanrammen mellan dessa lädfack voro upp-
värmningskanalerna. Uti dessa uppgingo vertikala
rör af omkring 6 tums diameter, och ifrån dem ut-
gingo korta och smala sidorör, som inmynnades i hvar
sin låda nära vid dess främre kortare sida. De gröfre
rören kommunicerade nedtill med hvarandra uti en
större hufvudåder, som gick längs med gölfvet, och
ati denna hufvudkanal indrefs med en bläsmachin
luft, hvilken genom de korta sidorören inblästes öf-
ver malmen uti hvardera lådan. Ugnen för zinkre-
duktionen var inunder, och det var med det värme,
som derifrän förlorades, som rostningen hölls i gäng.
Detta värme skulle ensamt hafva varit otillräckligt,
men detta underbjelptes naturligtvis genom det värme,
som utvecklades vid svafiets förbrävning uti zinkblen-
det. På den längst bort belägna kortsidan af hvarje
läda var i öfverkanten en horisontel utskärning af
omkring en fjerdedel af lädans höjd, och genom denna
fick svafvelisyrligheten afträda, för att blandad med
en ängström inkomma uti en stor och läg murad ci-
stern utanföre huset,
Genom basaltpelare, frän ettvid Rhenstranden nära
beläget stort basaltbrott, var denna cistern afdelad
uti tvenne rum öfver hvarandra. Basaltpelarne voro
iagda jemte hvarandra med helt tränga öppningar
emellan, säsom rosten i en härd eller såsom ett hal-
ster. Uti det undre rummet infördes svafvelsyrlighe-
ten från rostugnen, och i det öfre befann sig utbredd
på basalthalstret ett lazer af den ofvannämnda fattiga
kopparmalmen. Svafvelsyrligheten, som genomträngdele
detta lager nedifrån, oxiderades snart till svafvelsyra,
hvilken angrep jern- och kopparoxiderna uti malmen.
De bildade svafvelsyrade salterna utvittrade efterhand
på ytan af malmlagret, som blir hvit; och när bland:
aingen varit tillräeskligt utsatt för inverkan af de sura
ävgorna, afsläckes den med vatten oeh utlossas på
stället, hvarvid..lösningen nedrinner utirummet inun
der. Härifrån afpumpas den (den hålles omkring 28
gr. B.) uti afdunstningspannorna, hvarest den afdun
stas till 48 gr. B., och fär sedan stå och kristallisera
ati särskilda reservoirer, säsom vanligt vid vitriolverk.
Den vitriol, som erbälles, är en blandning af omkring
22 procent. svafvelsyrad kopparoxid och 78 pr. svaf-
velsyrad jernoxidul.
Afdunstningspannorna äro belägna öfver rostugnen,
och drifves med det värme som der förloras: Hela
inrättningen är säledes ställd på att i möjligaste
måtto tillgodogöra allt värme, som utvecklas. Här-
till bidrager ytterligare sjelfva ugnens konstruktion
och eldningssättet, hvilket jag endast får omnämna
till sin princip. Brännmaterialet är nemligen sten-
kol, men dessa inkomma ej genast midt i eldhärden
för att med ens förbrännas, utan i ett 3 fot högt la-
zer, som först upphettas i massa och med ringa till-
träde af luft, så att det ger ifrån sig sina flygtiga
destillationsprodukter, hvilka gå till reduktionscylin-
drarne och omhölja dem, samt der antändas och bäl-
las i förbränning genom en inledd luftström. Efter
band makas sedermera stenkolen, som nu äro för-
vandiade till coaks, uti eldhärden, Sälunda är en
successiv coaksbränning förenad med devna särdeles
väl uttänkta ugn. Iorättningen i det hela är analog
med hvad man på tyska kallar Pultfeuerung, der
draget i början gär nedät, och hvilken just är lämp-
lig vid sädana tillfällen, der man vill att äraget skall
verka på en längre sträcka. Besparingen uti bränsle
vid degna hrr Rhodia. ugn utgör 15 procent.
Det får tilläggas, att uti den förenämnvda rostoin-
gen väl större delen af svaflet uti malmen (bvilken,
att döma af den rikliga utvecklingen af svafvelsyrlig-
hetsgas, måtte varit svarkt blandad med svafvelkis.
Såsom det ofta händer, när uppmärksamheten samti-
digt tages i anspråk på flera häll, att man glömmer
aägot, försummade jag att nogare betrakta eller taga
prof af malmen) förbrännes och iogär i syrsatt till-
ständ i cisternen; men hettan i denna ugu är likväl
för svag att fullkomligt befria zinkmalmen ifrän det-
sammma. Härtill bidrager också att malen icke är
pulveriserad, utan endast sönderslagen i bitar, stora l:
som ärter, emedan man funnit sttden i denna form
rostad förhätler sig bättre vid reduktionen, Den un-
dergär derföre en ny och fullständig rostning uti en
annan och särskild ugn,
Hrr Rbodius hade äfven cen fabrik för zinkhvitt,
men den var belägen på annat stäle. Jag sög dec
ej, men omnämner den derföre, att den zinkoxid som
der erhölls väl var gulaktig, säsom förut är nämndt,
ehuru efter uppgift fri frän jern och cadmium, men
det skulle deremot hafva egenskapen att täcka lika
fullkomligt som blyhvitt. Vid närmare eftersinnande
at denna omständighet, och hvarvid jag ännu en gäng
mäste ängra min försumlighet att ej derutaf hafva
örskaftat mig prof, förefaller det mig som kanhönd:
ziokängornas förbränning der skedde vid ett mers
moderersdt luftdrag, Det synes nemligen troligt, at
in starkare Iuftdrsoet Ör, 1 desto noare, lätiare och fy
så att säga genomskinligare flingor ryckes den nybil- u
dade szinkoxiden med detsamma, när deremot, om
den ej så alitför hastigt får lemna sin vagga, om lj
jag sä får uttrycka mig, de små partiklarne få tidla
och tillfälle att kondensera sig något mer passiva,
jeh följaktligen ogenomskinligheten samt säledes af. ls
sen täcknivgsförmägan blifva större. 01
——- — — Jag bör ej förbigå den artificiella gra-Si
nit, jag säg i England. Vid den stora expositionen ?!
voro ätskilliga saker deraf utställda. Mest i ögoner
fallande var ett stort göthiskt kors, genombrutet och j3
med bildverk i haut-relicf, förträffigt utfördt. Dell
var formadt. Denna granit är hvit, liknar steni alls .!
afseenden, och eldar mot stälet. Utaf den yngre hi
Bischof i Bonn, som varit på stället, erböll jag et:
litet prof.5,; Beredningen deraf är enkel. Flinta ickeja
nulveriserad. wan I otvalan tara som on knutnäfcoe Uti
AR -- mm MM JA fö Då - As AM LL JA
-
et Os DL SL MD CA va KE
ÖÄÅe cmåÅ Aa