nad företagen af hr mag. J. Bahr, har för-
fattaren benäget tillåtit oss att reproducera ur
Stockholms Dagblad; der de förut varit tryckta,
i hopp att deras innehåll skola intressera dem
af våra läsare, som egnat sig åt bergshandte-
ringen och dermed beslägtade ämnen.
Blandade- uppsatser och meddelanden i
naturvetenskap och industri.
Utur den af magister Bahr till kommersekollegium
invgifne Berättelse om en under förra äret verkställd
teknisk-kemisk Resa till England, Frankrike, Belgien
och Tyskland, ämna vi efterhand meddela nägra ut-
drag. Som författaren isynnerhet fäst sig vid sädana
ämnen, som kunna hafva tillämpning uti värt eget
land och för vär. egen industri, torde det ej vara ur
vägen, att för allmänheten framlägga dessa utdrag
ur förenämnda reseberättelse till den uppmärksamhet,
de möjligen kunna förvärfva sig. — — — — —
—— — — Ifrån Littich till det 3 lieues derifrån
belägna Valentin Cocy, hvarest ännu en zinkhytta fin
nes, leder vägen genom ett herrligt landskap. Bel-
gien har, på de punkter, der jag sett detsamma, ka-
rakteren af Södermanland eller Nerike, kulligt och
bergigt samt genomdraget af vatten. Men härmed
upphör likheten. Ingen fläck finnes, som icke är od-
lad, eller der industrien icke nedslagit sina bopälar.
Den rika vegetationen, som grönskar i dalarne eller
klättrar upp för kullarne såsom fruktträd och träd-
gärdar, afbrytes endast af dels täcka och välbyggda,
dels stätliga boningshus och de ännu ståtligare fa-
briksbyggnaderna. På bergssluttningarne, till höger
om vägen mellan Littich och det ställe dit jag äm-
nade mig, ligger, lika fogelbon, den ena stenkols-
grufvan efter den andra, och öfver allt, bäde till hö-
ger och venster, uppstiga de höga skorstenarne frän
fabriksbusen. Fordom byggde man fabrikerna och
verkstäderna, hvilka skulle bebos af fliten och verk-
sambeten, de der ensamma förmå ge lif, rikedom och
intelligens ät ett land, nästan säsom fängelser, tränga,
mörka, smutsiga och osunda, när deremot overksam-
heten och flärden bebodde de präktiga palatserna.
Nu deremot äro fabriksbyggnaderna verkliga palat-
ser, luftiga, höga och ljusa, och att ett land befinner
sig väl af en dylik lyx, synes, såsom jag tror, ingen-
städes bättre än i Belgien. Hvar jag for fram säg
jag trefnad och välstånd, och den säkraste barome-
ter häruppä voro de friska och rentvättade barnungar,
som öfver allt lekte i solskenet utanföre de snygga
arbetareboningarne. Välviljan och vänligheten hos
folket vittnade äfven om detsamma, ty dessa säll-
skapa gerna med välständet hos den lägre: befolknin-
gen, när deremot misstänksamhet och afundsam vre-
sighet helst vistas hos dem, som kämpa med eländet
och misströsta om framtiden. Välmägan i dessa trak-
ter är för öfrigt icke ny; få länders innevånare hafva
en vackrare historia, än dessa provinsers. Inga eröf-
ringskrig, intet väld mot grannarne; men vapea egde
de dock mot förtrycket, när detta ville göra inkräkt
ningar uti det välständ och deraf betingad frihet och
oberoende, dem idogheten och fliten skapat hos dem
under äldrarne.
Den trefnad, jag öfverallt säg, och hvilken låg
lik ett solsken öfver det vackra landskapet, gjorde
den korta vägen till en af de behagligaste. Körvä-
gen gär paralelt med jernbanan till Namur, men bö-
jer sig emellanät och skär den sednare på ett par
ställen. Åtskilliga jernbanståg passerade under tiden.
Längre fram, vid Jemappes, återfinner man stranden
af Maas, som man lemnat vid Littich, och en präk-
tig jer bro förenar denna strand med den motstäende,
längsmed hvilken sträcker sig Cockerills jättestora
etablissement vid Seraing. Jag besäg detsamma en-
dast helt flygtigt, mera för att hafva sett det, än för
att jag kunde hafva någon nytta deraf, och ätertog
sedan min väg öfver bron och längsmed venstra Maas-
stränden till Hollogne, och sedan till fots en half-
timmas väg till Valentin Cocq.
Denna zinkbytta, som i utsträckning och anlägg-
ning till och med öfverträffar den vid Angleur, är
föga öfver ärsgammal. Man vill icke tro möjlighe-
fen af stora och präktiga hus samt en rörelse i ofant-
lig skala och i full gäng uppvexta inom den korta ti-
den af 14 månader. Broar med railvägar för trans-
porten af materialier och produkter förena de sär-
skilda byggnaderna, som äro anlagda på en nägot
aecidenterad terrain.
Zinkreduktionen här gär till på samma sätt, som
vid S:t Leonhard, endast med nägon obetydlig olik-1
Bet i mufflarnes dimensioner, samt äfven nägra smärre
förändringar i ugnarnes konstruktion, säsom man sade
mig, men hvilket, när principen är densamma, en
dast genom mätningar kunde erfaras. Det var för
öfrigt mindre för zinkreduktionens skull, som jag be-
sökte stället, utan hufvudsakligen för den fabrikation
af zinkoxid till mälning, som här eger rum.
Vid expositionen i London fanns utställd en mängd
profver frän flera häll af zinkhvitt och zinkfärger,
samt tillika prof af mälning med dessa färger. Van-
ligen var utaf dessa sednare den ena hälften målad
med bly — den andra med zinkpreparater, för att
visa den relativa förmägan hos bäda att motstå in-
verkan af luften och kemiska agentier. Man kunde
säga, att det var en kamp på lif och död emellan de
tvenne ämnena. Denna kamp pågick icke blott inom
väggarne af kristallpalatset; jag blef vittne till den
hvar jag for fram, särdeles i Paris.
Till fördel för zinkhvitt åberopade man dess billi-
gare pris, dess beständighet och egenskap att icke
mörkna eller svartna, oskadligheten för helsan vid
dess fabrikation, när deremot blyhvitts beredande for.
drar en uppoffring af menniskors helsa och lif. ÅA
andra sidan anklagade män af yrket zinkoxidens ofull-
komligare täckningsförmäga, hvarigenom tid och ma-
terialier förlorades, samt dertill dess egenskap att ej
torka sä fort som blyhvitt. Onekligen äro dock desse
tvänne olägenheter ganska ringa motde fördelar, der
eger, särdeles i sanitärt afseende; men det synes som
man ej gifvit Zzinkoxiden tid att sjelf vinna sin se.
ger, utan genom ett öfverdrifvet bemödande att med
ens skaffa öfverhanden åt densamma, gjort motstän-
det ä andra sidan sä mycket skarpare och ihärdigare,
I Frankrike är, såsom bekant, numera en förordning,
att all Mätbing för statens räkning skall företrädes-
vis verkställas med preparater af zink, i stället för
sädana af bly, och denna omständighet, att lagen:
arm mäste skydda dem, kunde inge en misstanke,
att de ej förmädde beskydda sig sjelfva. Det ser
äfven ut, som det stora berömmet, som ges ät zink-
färger, till en stor del kan tillskrifvas egarne af zink-
verk och deras fruktan för ett fall i priset på der
metalliska zinken. Till den stora produktionen af zink
utur malmerna, som successivt ökar sig, kommer äf-
ven den zink, som förut-varit, använd till en mängd
ändamäl, men som förbrukad och otjenstbar äterkom-
mer till hyttorna, för att ömsmältas. Vid Angleuw
säg jag störa fyräder af dylikt, såsom takplätar, rän-
nor, förhydningsbleck o. d, Det mäste derföre vars
högst välkommet för zinkproducenterna att uti zink
oxiden hafva funnit en destruktionsprocess för metal-
len, hvarigenom jemvigten emellan produktionen oct
hehofyet kan nägorlunda bivenanas. vonss hörde
jag, vare sä iuea oMcr utan skäl, att den nämnde
förorlölngem i Frankrike skulle blifvit tillvägabrag:
uti zinkvännernas interesse.
Zinkhvitt beredes vid Valentin Coeq på det sätt.
att zinken upphettas till förflygtigande uti dylika ug-
nar, som för dess reduktion, men så att zinkängorn:
få fri utgång, föratt triffas af luften, hvarigenom d:
förbrännas till oxid. Jag säg ej dessa retorter an-
norlunda än insatta uti ugnen, men de syntes til!
sormen 61 afvika från retorterna vid S. Leonbard,
u!om det att de voro något lägre och bredare. Vid
hvalfvet af retortenv, der öppniogen eliest skulle vare
för jnsättaåndet af kondensätionsröret, var här en sma-
jare längrund tppoing, synbarligen för att zinkän
gorna skulle utströmma nästan säsom ett bredt band
och lemna 0 större yta, att på en gäng träffas af
in RN I std unn8?t längt mad frimra titlar