dagseftermiddagar gaf och vid hvilka ledamöter ai
gälla stånden voro närvarande, till dem, som ej kunde
fransyska, använda trägorna i sina Cahiers,. Han
gjorde det också och det syntes i början gå-ganska
bra. Nu stannade han vid en bonde; men när han
kom till frägan: huru många kor föder du på ditt
hemman? förstod bonden honom ej, emedan han frä:
gade huru mänga Kår (värl djupa o kunde han ej
lära sig uttala och utlänningar, isynnerhet fransmän,
lära det ock svärligen). Na ropade ban H. K. H.
arfprinsen, som sedermera beständigt blef hans tolk.
Prins Oscar hade ock, i anseende dertill att jag hos
bonom hade ordentliga timmar och att han omgafs
af personer, som med honom talade svenska, inom
loppet af ett är så lärt spräket, att han icke allenast
med färdighet läste men äfven talade det — och sä-
ledes vid alla tillfällen kunde tjena sin herr fader
till tolk, som icke litet gladde de personer, hvilkas
framställningar; genom en sådan organ, gjordes be-
gripliga för denne hans höge och älskade fader.