dagseftermiddagar gaf och vid hvilka ledamöter ai gälla stånden voro närvarande, till dem, som ej kunde fransyska, använda trägorna i sina Cahiers,. Han gjorde det också och det syntes i början gå-ganska bra. Nu stannade han vid en bonde; men när han kom till frägan: huru många kor föder du på ditt hemman? förstod bonden honom ej, emedan han frä: gade huru mänga Kår (värl djupa o kunde han ej lära sig uttala och utlänningar, isynnerhet fransmän, lära det ock svärligen). Na ropade ban H. K. H. arfprinsen, som sedermera beständigt blef hans tolk. Prins Oscar hade ock, i anseende dertill att jag hos bonom hade ordentliga timmar och att han omgafs af personer, som med honom talade svenska, inom loppet af ett är så lärt spräket, att han icke allenast med färdighet läste men äfven talade det — och säledes vid alla tillfällen kunde tjena sin herr fader till tolk, som icke litet gladde de personer, hvilkas framställningar; genom en sådan organ, gjordes begripliga för denne hans höge och älskade fader.