att alltmera aflägsna sig ifrån dem, utan tvungo äfven under de båda sednaste riksdagarne, då deras beteende blef allt mera besynnerligt, de män att skilja sig ifrån dem, som i många år och långt innan. Bondevänr nerna existerade, kämpat, ofta till ytterlighet för bondeståndets emancipation. I frågan om ordnandet af landtegerdomsförhållandena, som skulle vara partiets, starka sida, hafva dess ledare icke kunnat framlägga något enda förslag, som ledt till något resultat; och för de flera lågar, sota: utgöra ett stort och verkligt framåtskridagde i detta hänseende har man oufvudsakligen att tacka Monrad, som icke inskränkte sig till några allmänna fraser och obestämda löften , utan verkligen framlade grundligt utarbetade förstag, till hvilka en stor del af bönderna i folkethinget närmade sig, ifven med fara att af ledarne kallas affällingar; emedan det för dem är af verkligt intresse och stor vigt, att det blir något resultat af förhandlingarne, då deremot Bondevännernas anförare gerna se dessa frågor så länge som möjligt oafgjorda, emedan de med deras afgörande förlora det agitationsmedel, hvarpå de sökt grunda sin makt. Samma taktik hafva de följt äfven i andra frågor, der de satt sig emot nästan alla reformförslag, som afsett ait genomföra grundlagens grundsattser, emedan des, efter deras vid flera tillfällen undfallna yttranden , heldre behålla den äldre lagstiftningen, derför att den är så dålig och orimlig , att den allsicke kan användas., Specielt uttalade de detta, i fråga om den nya liberala, men i afseende på privata smädelser stränga tryckfribetslagen. Deras uppträdande i den yttre politiken, är af samma beskaffenhet och ännu mera inkonseqvent. Anda intill de allrasednaste åren hafva så väl Tscherning som B. Christensen tillhört det natioaella parti, som uppställt Eidergränsen samt Holsteins ,oberoende af Danmark och Danmarks af Tyskland såsom de första vilkoren för Danmarks politiska frihet Och nationella sjelfständighet. Men det är märkvärdigt, att detta s. k. oppositionsparti, denna -vensters med hvarje på sednare tiden inträffad ministerförändring åt höger blifvit alltmera ministeriellt. Dess anförare mottogo den bekanta kungörelsen af den 28 Januari detta år, hvilken proklamerar helstaten och till följe deraf en revision åt höger af Danmarks författning, icke såsom en sorglig nödvändighet, utan med fröjd och jubel. De hafva sedermera uppställt såsom sitt närmaste mål: helstat och grundlagsrevision, och hafva sålunda, såsom vi redan antydt, alldeles gemensamt fältrop med godsegarföreningen, hvars oförsonliga fiender de, till följe af alldeles motsatta sträfvanden i fråga om landtegendomsförhållandena, skulle vara. De önska nu endast, att valrätten till folkethinget skall bibehållas lika vidsträckt som nu; i afseende på landsthingets sammansättning och riksdagens befogenhet till behandling af särskilda ämnen, kan man för dem gerna få företaga huru stora inskränkningar som helst. De se neml. i ett sålunda förändradt tillstånd goda tillfällen yppas för en fortsatt agitation; denna visar sigalltmera för dem vara målet och icke medlet att uppnå Bondevännernap. Femte-Juni-föreningen e B. Christensen. Barfod. Schack. Tscherning. Schroll. Rotwitt. J. A. Hansen. H. Olesen. Spandet. P. Hansen. Sidenius. Alberti. Gomard. C. Larsen. L. Schöler M. Rasmussen. H. C. Johansen. Olsen. 5. Jensen. J. Knudsen. C. Jörgens Trydemand. Höier. P. Nielsen. Ree. L. Jensen; L. Hansen. J. Petersen. F. Petersen. Nörgaard. OC. Jensen. e. Winthol. V. Schöler. T. Therkelsen. Aundresen. J. Pedersen. R. Mathiasen. Wad. J. Jochumsen. Milling. — Från Eisenach skrifves den 8 dennes: I förrgår hitkommo från Kissingen Drottaingen af Sverige och enkestorhertiginnan af Meklenburg-Schwerin,y och togo sitt logis på Gasthof zum Rautenkranz.. Följande dag bitkom äfven Konungen af Sverige. Den svenska konungafamiljen besökte Wartburg, der de isgynnerhet med uppmärksamhet dröjde i Luthers kapell och kammare, Konungenaf Sverige har härifrån rest till Dresden, der han