helstaten hoppas de att genomdrifva allt detl; andra; det är vägen på hvilken tillbakaskri-l: dandet skall ske. Helstaten är i sig sjelfl. byggd på absolutismen; i den ligger fröet tilll. en stark och mäktig aristokrati och med den-l! samma kan Danmarks grundlag icke ega be-l: ståud. i Partiet disponerar icke öfver några eminenta! talanger. Inom pressen har det fäåtti sin soldlt Kjöbenbavnsposten, hvars redaktör intill 185501: var kommunist, samt den mångskiftande po-l: litiske industrinddaren Goldschmiäåt. På sed-l! naste riksdagen hade det inom folkethingetl: egentligen en enda representant ur sin midt, t nemligen baron Blixen Finecke, hvars delta-l: gande i riksdagens förhandlingar har beredtl: större nöje åt det nationella partiet än åt gods-: egarföreningen; hvarföre denna också synes: hafva slagit ur hogen att hädaneftersträfva för dess egna koryfeers inväljande i folkethinget, dit det liberala partiet eljest gerna skulle önskat ännu några exemplar af denna klass, för att låta dem ännu klarare ådagalägga partiets ohjelplighet och totala brist på statsmannainsigter och politisk förmåga. Den har emellertid nitiskt-sökt att influera på valen. 2. Femte-juniföreningen är utgången från de män, hvilka Danmark isynnerhet har att tacka för sin fria författning och omfattar det nationeltliberala parti, som utgjort majoritet inom både folkething och landsthing vid de sednaste riksdagarne.. Föreningen är uppkallad efter den dag, då Danmarks grundlag af konungen sänktionerades. Den omfattar grundlagen, såsom en börgen för Danmarks frihet och sjelfständighet och sträfvar för att i den speciella lagstiftningen och i lifvet tillämpa den . politiska och borgerliga frihet, som är uttalad i grundlagens allmänna bestämmelser, hvilka den vill beskydda mot hvar och en som ärnar -antasta dem. Den önskar motverka hvarje fillbakagående, så väl det, som framträder i sträfvanden att omstörta eller försvaga den genom grundlagen framkallade nyal) sakernas ordning eller att hindra och qväfval utvecklingen af de frön till gagneliga refor-: mer i sambhällstillståndet, hvilka äro nedlagda ; i grundlagen, — som det tillbakagående, som är en oundviklig följl af ett öfveriladt om-l: formande af bestående förhållanden, som ickel kan ske utan. kränkning af sådana grundsatser, som alltid böra upprätthållas. Föreningen räknar inom sig landets yppersta politiska förmågor: den ädle och klartänkande Clausen,l. den snillrike och politiskt skarptblickandel Monrad, den för sin kloka bestyrelse af Slesvig bekante Tillisch, den srundlige och skarpsinnige Madvig, den vältalige Orla Lehmann. de utmärkta juristerna Krieger och Hall, den frisinnade och för sitt ädla och redbara väsende såsom folkethingspresident af alla par-l. tier uppburna Andre, o. 8. v. 3. Bondevännernas, förening är äldre än de båda förut nämnda. Den hade redan bil-l dat sig ett par år före 1848, men hade ickel någon politisk, utan mera en social karakter. Dess ändamål var att verka för reformer i en enda sambällsklass ställning. Sällskapet såsom sådant kunde icke hafva något intresse för den rent politiska frågan, utan för så vidtl dennas lösning kunde gifva utsigt till reformer i landtegendomslagstiftningen. . Sällskapets ledare och medlemmar skiljde sig likväl icke från det dåvarande liberala partiet, utan deltogo verksamt i sträfvandet att ernå en friare författning. I sitt speciella syftemål understöddes sällskapet äfven med värma af framåtskridandets vänner i allmänhet. Men då de politiska förhållandena 1848 togo en så oväntad riktning, ville. de män, som egentligen styrde )Bondevännernas sällskap, icke längre inskränka sin verksamhet till dess hittills varande vigtiga uppgift, ordnandet af landtegendomsförhållandena; de började, för att skafta sig politisk betydelse, använda sällska-l pets krafter i en annan riktning. B. Christensen, J. A. Hansen och sällskapets öfriga ledare kände med sig, att de i allmänna politiska frågor, både yttre och inre,! icke hade att uppställa några andra grundsatser än de män, med hvilka de hittills arbetat i fullkomlig enighet och tillika måste de medgifva att dessa män, Clausen, Schouw, Monrad o. ss v. genom sina djupare insigter och sin större förmåga helt naturligt skulle blifva de ledande, i fall man skulle fortfara att arbeta tillsammans; De saknade den. resignation, som erfordras för att uppgifva rollen af anförare och underordna sig. det allmänna bästa. Redan i den grundlagsstiftande församlingen framkommo de med en mängd af! smärre förslag och amendementer, som säkert skulle under dåvarande kritiska förhållanden gjort genomförandet af. en verkligen liberal konstitution omöjligt, om icke det parti, som i det väsendtliga slöt sig omkring det af Marsministeren framlagda förslaget, : varit så stort och i andligt hänseende öfverlägset, att Bondevännernas) ledare hade takt nog att omsider sluta sig till dessa, så att grundlagen nöstan enhälligt antogs sådan den nu är. Starkare framträdde Bondevännernas sträfvande, att vilja utgöra ett eget politiskt parti, vid den första ordinarie riksdagen. Namnet Bon-l: devänner skulle nu till och med uppgifvasl och det för oppositionspartiet i andra länder brukliga namnet venstern skulle i stället antagas, Detta namn fick gälla i stället för proklamerade : grundsatser och många riksdagsmän, som voro uppriktigt tillgifna den förnuftiga: demokratiens sak, slöto sig till en början till partiet, i bopp att derigenom bäst kunna verka för folkfriheten. Men efterhand som principlösheten hos partiets ledare klarare lyste fram, skiljde sig den ena frisinnadel: r.ksdagsmwannen efter. den andra ifrån detsamma, så alt det, ifrån att utgöra majoritet, ! snart reducerades till en tredjedel af Folkethinget, och bo.tkastande den usurperade ti-I teln afvrvensters åter framstod såsom -Bondevänners. Ledarne utöfvade ett märkvördigt tyranni öfver partiets medlemmar. Nästan, ingen sak förekom på riksdagen, om hvilken i! icse de hade en egen, från regeringenoch från det nationeliliberala purtiet afvikande, om än 4 aldrig så underlig och tillkrystad inening, hvil; 120 Fo se a Ke LA KR TR RR ; Cor oa ML TRI fe er fr