IH UWUSlal I:S IOGCISORE. (Ur Biografiskt Lexikon.) Hvad Gustafs älder vidkommer, anse vi rättast att tro K. Carl IX, som då han författar ett historiskt arbete, kan skrifva om sin fader, vid hvars död: hän var 10:ärig, att han dog när han var sjutio äbr och tbertill tu. Det är högst otroligt att en så skarpsinnig herre som K. Carl, nitisk för historisk sanning, skulle kunna misstaga sig på 8 år i fråga om sin faders älder. Och den äldre sonen Johan, som var 23 är vid fairens död, äfvenledes en lärd herre, lät uppföra en grafvärd öfver sin fader i Upsala, der ä en marmortala läses: Hic jaceo ter guinque senex ubi lustra peregi. Väl kunde män ej i versen utmärka året så noga, att man ej nödgats dervid beräkna eller afräkna ett ej fullkomnadt lustrum, men att uppge 345 femärs tider (75 år), då man bordt uttrycka 64 är, är mot all inskriptionsstil, pä hvad språk och form som helst. K. Johan II kunde sjelf skrifva latinsk vers, ätminstone förkasta dylik, om han deri fann stora misstag. Säledes vittna 2 söner att K. Gustaf är född på 1480Jet och omöjligt är att här utgrunda nägon frestelse till dikt. De skäl som vär vördnadsvärde häfdatecknare Geijer anför för 1496 kunna ej, som det synes, ens uppväga dessa 2 intyg. Det uppgifves af de äldre, att K. Johan II vid sin kröning 1497 eller sin drottnings 1499, men af Geijer att han vid ett af sina sista besök i Sverige 1499 eller 1501, säg Gustaf Eriks: son leka kung och velat taga honom med sig till hofret i Danmark, dä gossen, för att ej kunna lockas att följa, sändes till Aland, der fadren dä var länsherre. Detta var vid fastlagen 1499, om det skedde enligt Dalins uppgift vid Drottning Christinas kröning. Huru rimmar sig denna berättelse om en gosse vid 3 eller 5 ärs älder? Den unge riddarsonen, med fader och moder ännu lefvande, mäste väl förutsättas ha varit minst 11, än rimligare 13 är, då dylik enlevering kunde komma ifräga. 1509 kom han till Upsala. Ej är det troligt att ett R.R. på Rydboholm sände dit en 13 ärig gosse, att gå jemte tig sande djeknoar och få stat i den offentliga skolan. Knappt 300 är derefter satte den förnämare adeln söaer i trivialskolan. Det säges uttryckligen af Dalin, att Gustaf kom först frän sin hemläsning till Stureska hofvet och lärde der alla ridderliga öfningar, underrisad derjemte i bokvett af Erik Falk, en Skyldman, ills danska kriget utbröt 1509, då han fick Sv. Stures tillständ att bevista Upsala Akademi; (Högskola nos Tegel). Detta allt passar mera in på en 21trigs än 13-årigs ställning. Mindre troligt är att hufrudbaneret, främsta anförarekallet näst Stures, lemnades vidi.Dufvenäs ät en 21-ärig yngling, än åt ev 29-ärig hofherre. Ingen synnerlig vigt kan ligga lerpå, att Christi himmelsfärdsdag 1496 inföll på der 12 Maj, ty man angaf födelsedagar i dessa tider vanigen genom dagens namn allena. De som antoge att han födts 1496 och ville anföra datum; uträknade säledes straxt med den tidens vanliga lärdom i Com outus Ecclesiast. när Christi himmelsfärd inföll pä det antagna äret. Dä Grekerne kunde lemna så mycker uppmärksamhet ät utrönande af Homeri födelsestad. år billigt att vi ej sä handlöst läta falla en fråga om 3 ärs tid i Gustaf I:s älder. Vi lägga säledes unde: sritiken Hr Rasmi uppgift om de fyra fruarna, som voro närvarande vid Gustafs födelse och sägo ban: segerhufva. Den ena var Fru Christina Gyllenstjerna, H:r Sten : Sturesn. Geijer anmärker det orimliga, enedan den allbekanta Christina Gyllenstjerna var födå 1494, och kunde då ej som fru närvara vid en fölelse, som Geijer antager ha skett 1496. Liksom med födelsedatum är det här med fruns namn. Mar nar velat bjelpa upp sägnen, som utan tvifvel blott infört Fru Gyllenstjerna. Vi ha nyss -sett att Erik Carlssons (Wases) enka blet en Fru Gyllenstjerna: säedes en tante i Wasaslägten, som vid dylikt tillfälle san väntas; men stär der i en trovärdig berättelse Fru Christina Gyllenstjerna, så är det en syster till Gustaf Trolles styfmor, hvilken i genealogierne anfö es före sin syster, hvilken snart giftes med en som lef enkling 1487, och säledes t. o. m. 1488 kan he varit vid en barnsäng. Den andra frun är Brito Thordsdotter Bonde på Penningeby, som åtte Hr. Eric Ottesson (Björnram). 1496 skulle hon hetat Hr Eik Ottessons efteriefverska, efter den tidens spräkpruk; ty Erik Ottesson dog 1495. Detta är Hr Erik Johanssons styfmoder som visst bör väntas här vid tt dylikt tillfälle. Den tredje frun var Gunilla Besc på Benhammar, Erik Thuresson Bjelkess. Som Hr Erik i slutet at 1480 talet var fogde på Stockholm, men 1495 :fflyttade till Stegeborg, ligger äter et: skäl i fru-registret att betvifla 1496 som födelseåret. Den fjerde frun var Brita Christiernsdotter, som åttc Matte Pehrsson, väpnaren. Matts hustru är det födda barnets kusin, som tillkommit liksom Fru Christina Gyllenstjerna, derföre att Rasmus kändeen Brita Obristiernsdotter, g. m. Matts Pehrsson, oplänning. Dä 1565 d. 16 Febr. fru Brigitta Mattes Pedersson älde ena tomt till Gustaf Tre Rosor (De la Gard. Arch. III. 161), är klart, att hon bvarken 1488, 1490 ller 1496 kunnat närvara som fru Cecilias gästvänz nna vid hennes första barnsäng; utan är här utap vifvel en husfadrens faster, säledes en bedagad tante ti familjen i fräga, hvilken 1475 blef enka efter en Brik Thuresson Bjelke och sedan säges g. m. danska Riksdrotzet Claus Rönnow. För henne behöfs födelseiret dragas tillbaka och visst ej framåyttas för att göra hennes närvaro på Lindholmen vid nämnde tillfälle antaglig, och nägon annan fru Brita Christierns lotter, som kan komma i fräga, är alldeles okänd. Att biskopen på Fyen Carl Rönnow Clausson, hvilken dog. 1501, var hennes styfson, är tydligt, fast Jens Worm anför att någre antagit honom som son af Claus Rönnows Fru Brita. Sannolikt hade Fru Brita efter Riksdrotzets död ätervändt till Sverige. Bisk. Rönnow var född i danska riket. Dr. Cl. Rönnows första äktenskap med en Christina, som var lotter af Henrik Knutson till Iversnäs, en Gyllenitjerna af danska grenen.) Man kan ju etter denna utredning ej annat än undra öfver att den i Geneaogien annars så starke Dalin kunnat (Sv. Rik. Hist. II. 4) utan anmärkningar upprepa Rasmi Carlssons itergifning af traditionen. Wärtembergska Folkskoleväsendet och om Tysklands. Folkskoleväsende i allmänhet. Det egentligen karakteristiska i det Wärtembergska