Kongl; sekreteraren .Smerlings hund.
Redaktionen har blifvit ombedd att lemn:
rum för nedanstående artikel rörande en förn
refereräd rättegång, hvilken kan äga intress
i och för frågan om den ersättning, som ega
ren af en hund, kan finnas skyldig att gäld
annan person, hvilken blifvit biten af hunder
medan denna skulle föras till veterinärinrätt
ningen. Denna fråga har, såsom man ser,
det förevarande faltet blifvit mera invecklac
genom den omständigheten, att hunden förs
varit förd till veterinärinrättningen, men der
ifrån återsänd med det förklarandet, att hun
den icke vore angripen af den gångbara sjuk:
domen.
Den insända artikeln lyder som följer:
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Dä det vid Stockholms rädstufvurätt anhängig
gjorda mäl emellan sockerbruksarbetaren Pehr Svens
son och undertecknad i fråga om ersättning för ska
dan, som genom hundbett blifvit den förres son till
skyndad, i flere af Stockholms tidningar på ett vrängd
och ofullständigt sätt refererats, anhälles att genon
tit. tidning få meddeladt följande den 26 nästlidn
Juli gifne
Utslag:
Rädstufvurätten har detta mål i öfvervägande ta
git; och ehuru e.o. kanslisten Carl Fredrik Smerling
som, efter hvad i målet förekommit, mäste antaga
hafva egt den hund, af hvilken gossen Frans Ludvi;
Svensson lördagen den 20 December nästlidet är blif.
vit ä Nybron här i staden biten och dymedelst till
fogad flere skador, deribland å högra handens pek
finger, ringfinger och lillfinger, hvaraf gossen, enlig
vederbörande läkares intyg, erhållit lyten, som föl
framtiden förorsaka minskad arbetsförmåga, styrkt,
att han, som redan den 19 i nämnde mänad skal
lätit ä kongl. veterinärinrättningen göra förfrågan
huruvida den honom tillhörige hunden vore af der
då gängbara hundsjukan angripen, men erhållit upp.
lysning, att detta icke vore förhällandet, det oaktadi
nästpäföljande -dagen lätit afföra hunden till kongl.
veterinärinrättningen, för att der erhälla värd och
skötsel, samt, fastän hunden den 19 December blif:
vit från kongl. veterinärinrättningen ätersänd, unde:
förklarande, att de oroande symptomer, som hös hun-
den visade sig, hbärflöto af en ä dess ena fot erhäller
brännskada, för hvilken hunden ganska väl kunde
värdas hemma, likväl åter den 20 December, enäl
samma symptomer äfven dä fortfarit, gifvit befallning
om hundens afförande till veterinärinrättningen, och
Smerling sålunda vidtagit åtgärder till förekommande
af olycka genom hundens iräkade sjukdom; likväl
och som Smerling i så måtto brustit uti den sorgfäl-
lighet, han vid det för allmänna, säkerheten vädlige
djurets värd bordt iakttaga, att han underlåtit tillse,
det hunden blefve med nödig försigtighet till kongl.
veterinärinrättningen afförd, samt öfverlemnat verk.
ställigheten deraf ät personer, som lätit hunden gö
lös på gatan och sälunda beredt tillfälle och möjlig-
het till. den derunder timade olyckan; thy pröfva
rädstufvurätten, i förmägö. at 33 kap. 1 4, 34 kap.
2 och 3 46 samt 39 kap. 44 Missgerningsbalken, rätt.
vist fälla Smerling, som redan af öfverstäthällare.
embetet för polisärenden blifvit ädömd och derstäder
erlagt de i förstnämnde lagrum för värdslöshet stad
gade böter, tio daler silfvermynt, att för de gosser
Svensson ä högra handens pekfinger samt ring- och
lillfinger tillfogade skador i säraböter utgifva tillhopa
sjutton och en half daler silfvermynt med 5 riksdale,
40 skilliogar, och i lytesbot tjugufem daler silfver
mynt med 8 riksdaler 16 skillingar, allt bänko, dessa
sednare mälsegandens ensak; hvarförutan Smerling
förpligtas att antingen till gossen Svensson, säsom er.
sättning för sveda och värk samt minskad arbetsför.
måga i framtiden, utgifva i ett för allt 500 riksdale;
banko, eller ock serskildt ersätta Svensson för sveds
och värk med 33 riksdaler 16 skillingar samt i bi-
drag till Svenssons underhäll under hans äterstäende
lifstid till honom årligen erlägga likaledes 33 riks.
daler 16 skillingar, äfvensom att, i hvilketdera falle
som helst, godtgöra käranden, sockerbruksarbetarer
Svensson, för läkarelön och tidspillan samt hafde kost
nader i mälet, med skäligen ansedde 33 riksdaler 1(
skillingar, allt banko.
Den, som med detta utslag icke ätnöjes, eger at
deruti bos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrät
söka ändring etc.
Till de facta omförmälde utslag innehåller, får ja;
endast tillägga: att, som den mig tillhöriga hunder
vid afförandet till kongl. veterinärinrättningen sist:
gängen den 20 December slitit sig och derigenon
funnits lös ä gata, jag vid polisens näst derefte
inträftade sessionsdag den 22 December, och sälede:
2:ne dagar efter hundens dödande, erlagt ofvanbe
rörde, enligt då gällande polisförfattning, för sädan
fall stadgade böter 3 rdr 16 sk.; — att jag, utar
att känna om det varit min bund, som skadat gos
gen Svensson, hvilket obevista förhällande jag, säson
fränvarande vid olyckstillfället, lemnat under rätte
gången helt och hället obestridt, lätit säväl å sera
fimerlasarettet efterhöra gossens tillständ och tillställ:
degzs mor mindre penningesummor, som äfven, efter
det gossen blifvit läkt, under nästl. April månad sjel-
villigt erbjudit mig ersätta gossens föräldrar de med
hans vårdande förenade omkostnader, hvilka omstän-
digheter blifvit af hustru Svensson inför rådstutvu:
rättens protokoll erkände; — att jag ingalunda kun
nat ana det någon rättegång skulle i anledning hära
uppkomma till dess en dag emot slutet af nyssnämnde
mänad en person, som uppgaf sig vara kommissionä
ren Jacobsson, inställde sig hos mig under hotelse a
stämning, derest jag ej ville genom honom uppgöre
om biläggande af den då ännu icke existerande tvi
sten emellan mig och sockerbruksarbetaren Svensson
hvilken sistnämnde än i dag är mig fullkomligt obe
kant; — samt att detta hr Jacobssons uppträdande
just gjort för mig önskligt att få den i förevarande
hänseende mig möjligen äliggande ansvarsskyldighe
på domstolsväg bestämd. Stockholms den 13 Au
gusti 1852. C. F. Smerling.
(Införes pä begäran.)
7:11) Poedaktionen at Aftonbladet!