Kongl; sekreteraren .Smerlings hund. Redaktionen har blifvit ombedd att lemn: rum för nedanstående artikel rörande en förn refereräd rättegång, hvilken kan äga intress i och för frågan om den ersättning, som ega ren af en hund, kan finnas skyldig att gäld annan person, hvilken blifvit biten af hunder medan denna skulle föras till veterinärinrätt ningen. Denna fråga har, såsom man ser, det förevarande faltet blifvit mera invecklac genom den omständigheten, att hunden förs varit förd till veterinärinrättningen, men der ifrån återsänd med det förklarandet, att hun den icke vore angripen af den gångbara sjuk: domen. Den insända artikeln lyder som följer: Till Redaktionen af Aftonbladet. Dä det vid Stockholms rädstufvurätt anhängig gjorda mäl emellan sockerbruksarbetaren Pehr Svens son och undertecknad i fråga om ersättning för ska dan, som genom hundbett blifvit den förres son till skyndad, i flere af Stockholms tidningar på ett vrängd och ofullständigt sätt refererats, anhälles att genon tit. tidning få meddeladt följande den 26 nästlidn Juli gifne Utslag: Rädstufvurätten har detta mål i öfvervägande ta git; och ehuru e.o. kanslisten Carl Fredrik Smerling som, efter hvad i målet förekommit, mäste antaga hafva egt den hund, af hvilken gossen Frans Ludvi; Svensson lördagen den 20 December nästlidet är blif. vit ä Nybron här i staden biten och dymedelst till fogad flere skador, deribland å högra handens pek finger, ringfinger och lillfinger, hvaraf gossen, enlig vederbörande läkares intyg, erhållit lyten, som föl framtiden förorsaka minskad arbetsförmåga, styrkt, att han, som redan den 19 i nämnde mänad skal lätit ä kongl. veterinärinrättningen göra förfrågan huruvida den honom tillhörige hunden vore af der då gängbara hundsjukan angripen, men erhållit upp. lysning, att detta icke vore förhällandet, det oaktadi nästpäföljande -dagen lätit afföra hunden till kongl. veterinärinrättningen, för att der erhälla värd och skötsel, samt, fastän hunden den 19 December blif: vit från kongl. veterinärinrättningen ätersänd, unde: förklarande, att de oroande symptomer, som hös hunden visade sig, hbärflöto af en ä dess ena fot erhäller brännskada, för hvilken hunden ganska väl kunde värdas hemma, likväl åter den 20 December, enäl samma symptomer äfven dä fortfarit, gifvit befallning om hundens afförande till veterinärinrättningen, och Smerling sålunda vidtagit åtgärder till förekommande af olycka genom hundens iräkade sjukdom; likväl och som Smerling i så måtto brustit uti den sorgfällighet, han vid det för allmänna, säkerheten vädlige djurets värd bordt iakttaga, att han underlåtit tillse, det hunden blefve med nödig försigtighet till kongl. veterinärinrättningen afförd, samt öfverlemnat verk. ställigheten deraf ät personer, som lätit hunden gö lös på gatan och sälunda beredt tillfälle och möjlighet till. den derunder timade olyckan; thy pröfva rädstufvurätten, i förmägö. at 33 kap. 1 4, 34 kap. 2 och 3 46 samt 39 kap. 44 Missgerningsbalken, rätt. vist fälla Smerling, som redan af öfverstäthällare. embetet för polisärenden blifvit ädömd och derstäder erlagt de i förstnämnde lagrum för värdslöshet stad gade böter, tio daler silfvermynt, att för de gosser Svensson ä högra handens pekfinger samt ringoch lillfinger tillfogade skador i säraböter utgifva tillhopa sjutton och en half daler silfvermynt med 5 riksdale, 40 skilliogar, och i lytesbot tjugufem daler silfver mynt med 8 riksdaler 16 skillingar, allt bänko, dessa sednare mälsegandens ensak; hvarförutan Smerling förpligtas att antingen till gossen Svensson, säsom er. sättning för sveda och värk samt minskad arbetsför. måga i framtiden, utgifva i ett för allt 500 riksdale; banko, eller ock serskildt ersätta Svensson för sveds och värk med 33 riksdaler 16 skillingar samt i bidrag till Svenssons underhäll under hans äterstäende lifstid till honom årligen erlägga likaledes 33 riks. daler 16 skillingar, äfvensom att, i hvilketdera falle som helst, godtgöra käranden, sockerbruksarbetarer Svensson, för läkarelön och tidspillan samt hafde kost nader i mälet, med skäligen ansedde 33 riksdaler 1( skillingar, allt banko. Den, som med detta utslag icke ätnöjes, eger at deruti bos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrät söka ändring etc. Till de facta omförmälde utslag innehåller, får ja; endast tillägga: att, som den mig tillhöriga hunder vid afförandet till kongl. veterinärinrättningen sist: gängen den 20 December slitit sig och derigenon funnits lös ä gata, jag vid polisens näst derefte inträftade sessionsdag den 22 December, och sälede: 2:ne dagar efter hundens dödande, erlagt ofvanbe rörde, enligt då gällande polisförfattning, för sädan fall stadgade böter 3 rdr 16 sk.; — att jag, utar att känna om det varit min bund, som skadat gos gen Svensson, hvilket obevista förhällande jag, säson fränvarande vid olyckstillfället, lemnat under rätte gången helt och hället obestridt, lätit säväl å sera fimerlasarettet efterhöra gossens tillständ och tillställ: degzs mor mindre penningesummor, som äfven, efter det gossen blifvit läkt, under nästl. April månad sjelvilligt erbjudit mig ersätta gossens föräldrar de med hans vårdande förenade omkostnader, hvilka omständigheter blifvit af hustru Svensson inför rådstutvu: rättens protokoll erkände; — att jag ingalunda kun nat ana det någon rättegång skulle i anledning hära uppkomma till dess en dag emot slutet af nyssnämnde mänad en person, som uppgaf sig vara kommissionä ren Jacobsson, inställde sig hos mig under hotelse a stämning, derest jag ej ville genom honom uppgöre om biläggande af den då ännu icke existerande tvi sten emellan mig och sockerbruksarbetaren Svensson hvilken sistnämnde än i dag är mig fullkomligt obe kant; — samt att detta hr Jacobssons uppträdande just gjort för mig önskligt att få den i förevarande hänseende mig möjligen äliggande ansvarsskyldighe på domstolsväg bestämd. Stockholms den 13 Au gusti 1852. C. F. Smerling. (Införes pä begäran.) 7:11) Poedaktionen at Aftonbladet!