i många herrans år. Bedrägliga sken! Dag
Ifrån dag försvagas jag; se på mina stackars
ben, de äro ju som pionar! tillade han mec
en gorgsen blick på sina vackra och välrun-
Idade vader. Mitt bröst är mycket angripet
Uppriktigt sagdt är jag nu blott en torr gren
som en vindstöt snart bryter utaf.
O, min far, min far, hvad säger ni! ropade
Håelene, som förskräckt kastade sig i denna nya
martyrs armar. ; ;
Ack, mitt barn, tillade markisen, svårmo-
digt, hburu mycken moralisk styrka man än
blifvit begåfvad med, är det dock förfärligt
att vid min ålder återvända i landsflykt och
fattigdom, då man icke har någon annan för-
hoppning eller ärelystnad, än att lugnt få ut-
slockna och blanda sitt stoft med sina :för-
fäders.n
Ni skall icke dö, min älskade far, ni skall
lefvan, sade Helene, med tillförsigt, under det
hon omfamnade honom. Gud som jag an-
ropar för er i alla mina böner, Gud -som är
god och rättvis, skall icke rycka er ur mina
armar; han bönhör mig då jag: beder att han
ville förlänga era dagar, på bekostnad af mina
egna. Hvad den andra faran angår, som hotar
088, är den då verkligen så stor och öfver-
hängande, som min far föreställer sig? Tillåt
mig tro, att er fruktan är alltför öfverdrifven.
Hvarför skulle folket hata 088; edra bönder
älska er, ty ni är god emot dem. Då jag går
utåt fälten afbryta de sitt arbete för att akt-
ningsfullt helsa mig; barnen Springa glada
och vänliga emot mig; och mer ön en gång
har husmodren i den läga kojan kysst mina
händer och välsignat mig. Detta folk batsr
oss icke. Ni talar om en undergräfd mark,
orå hemska förebud, om en mörk horisont.
Se, jorden grönskar och blomstrar, himle; ir
blå, luften ren; jag hör intet annat buller En
fåglarnas qvitter och herdens aflägsna sång;