ar något tillbaka. Detta har händt oss bådaj
vå. En upphöjdare ton inom sjelfva vårt
jamahällslif skall utan tvifvel, i den mån den!
sör sig gällande, äfven på tidningspolemikenj
1töfva en lugnande och försonande inflytelse.t
Men vi hafva bemödat oss att aldrig öfver-t
öra denna polemik på personlighetens om-
råde, och aldrig ti!låtit oss att i bladet intaga
len minsta anspelning på sådana saker, ehuru
vi lidit ingen brist på insända artiklar med
hänsyftningar på Svenska Tidningens hufvud-
mans offentliga antecedentia, o. d. m. Vi
nafva aldrig tillåtit oss att göra bruk af så-
dana meddelanden. Det är således med nå-
son förvåning som vi sett Svenska Tidningen,
med alla sina försäkringar att vilja bidraga till
pressens moraliska lyftning, iakttaga ett i hög
grad motsatt handlingssätt, och för att i nå-
gon mån å vår sida bidraga till införandet af
godt förstånd och god vilja, vilja vi, utan all
skymt af bitterhet eller förebråelse, nämna
några sådana gravamina.
Ett af de förnämsta medlen att upprätthålla
en värdig ton mellan tidningar är bonne foi.
Vid början af Svenska Tidningens bana in-
gingo Stockholms dagliga tidningar en öfver-
enskommelse att alla lika höja priset på lös-
numror, nemligen till 3 sk. bko. Svenska
Tidningen bröt denna öfverenskommelse, och
vi underrättades ej förr derom än då det num-
mer som innehöll vär annons redan var lagdt
i pressen. Då likväl den ekonomiska skadan
deraf för oss blef vida mindre än man för-
modligen beräknat, hafva vi aldrig vid denna
handling föstat synnerlig uppmärksamhet. Vi-
dare har Svenska Tidningen nog ofta tillåtit in-
sändare att rikta alldeles obehöriga tillvitelser
mot våra syften och vår ärlighet, (såsom Sv. T.
JM 7). och flerstädes), utom ganska talrika utfall
mot våra personer. Äfven mot våra medar-
betares familjer bafva ej felats insinuationer,
såsom att vår brist på sympatier för monar-
kiens yttre herrlighet, hoffester o. s8. v. här-
rört deraf, ati ,Aftonbladsmagistrarnes, hustrur
och systrar. blifvit förbisedda och ej fått dansa
med höga personer o. d. (JM 16). De hafva
åketrig sökt och komma visst aldrig att söka
en sådan utmärkelse. -Äfvenså har Sv. T. ej
aktat för rof att ur en skandaltidning, som
under hela äret i sin anletes svett arbetat på
att begrina vår tidning, eftertrycka försök
till persiflager mot våra personer, som Sv. T.
sjelf svårligen kunnat ense som vädla, (såsom
i M 117). Möhända har Sv. T. i detta fall
endast åtlydt Skriftens bud, att man skall
icke binda munnen till på oxen som tröskarn.
Vidare har Sv. T. ansett passande, att då vi
uppiyste om ett konstateradt sakförhållande,
neraligen att exemplar af Svenska Tidningen
på våra utdelningsställen i landsorten utbjudas
gratis, insinuera att denna utdelning möjligen
härrör från oss sjelfva, för att derigenom ned-
sätta Svenska Tidningen, och slutligen har
vår värde collega för icke många veckor se-
dan ej dragit i betänkande att under sken af
ett skämt, som äfven skulle för syns skull
sträcka sig till dess egen hutvudredaktörs per-
:sonlighet, icke allenast utpeka ett par af våra
medarbetare, deras familjeförhållanden och de-
ras enskilda intressen, jemte insinuationer om
deras sätt att uppfylla sina moraliska förbin-
delser såsom medborgare, af en art som vi
ännu ej en gång funnit dem i den erkända
skandalpressen, utan äfven på en annan
tidnings ledande personlighet, som väl skulle
stå på samma . politiska linia med Svenska
Tidningen, sökt att kasta en skugga af löje
och förbatlighet, hvaremot vi i det, allmänna
wvettets namn måste anse öss pligtige att of-
fentligt protestera (se JM 168, brefvet tilltar-
bror Jonas).
Vi hafva anfört några af de skäl, som för-
bjuda oss att tillegna oss vår medbroders
komplimenter öfver vår moraliska bållning.
Men vi upprepa att detta afböjande sker i all-
sovanuvil jen Ugnen skymt af förebråelse
mer än en gång ur insända artiklar utstruki
Personliga förnärmelser mot Aftonbladets med:
arbetare, och att den endast tillåtit anfall, så-
som de ofvannämnda, för att cj lemna prin-
cipalernes mera eldiga åstundan alldeles otill-
fredsställd. Det skall vara oss ett stort nöje,
och utan tvifvel i den sanna moralens intresse,
om Svenska Tidningen vill med oss medverka
att bannlysa sådana saker ur den oftentliga po-
lemiken, och vi hoppas att vår medbroder ej
skall misskänna den försonande afsigten med
denna lilla uppsats.
et — es
TE fÅrekilda hrof frön VR