ar något tillbaka. Detta har händt oss bådaj vå. En upphöjdare ton inom sjelfva vårt jamahällslif skall utan tvifvel, i den mån den! sör sig gällande, äfven på tidningspolemikenj 1töfva en lugnande och försonande inflytelse.t Men vi hafva bemödat oss att aldrig öfver-t öra denna polemik på personlighetens område, och aldrig ti!låtit oss att i bladet intaga len minsta anspelning på sådana saker, ehuru vi lidit ingen brist på insända artiklar med hänsyftningar på Svenska Tidningens hufvudmans offentliga antecedentia, o. d. m. Vi nafva aldrig tillåtit oss att göra bruk af sådana meddelanden. Det är således med nåson förvåning som vi sett Svenska Tidningen, med alla sina försäkringar att vilja bidraga till pressens moraliska lyftning, iakttaga ett i hög grad motsatt handlingssätt, och för att i någon mån å vår sida bidraga till införandet af godt förstånd och god vilja, vilja vi, utan all skymt af bitterhet eller förebråelse, nämna några sådana gravamina. Ett af de förnämsta medlen att upprätthålla en värdig ton mellan tidningar är bonne foi. Vid början af Svenska Tidningens bana ingingo Stockholms dagliga tidningar en öfverenskommelse att alla lika höja priset på lösnumror, nemligen till 3 sk. bko. Svenska Tidningen bröt denna öfverenskommelse, och vi underrättades ej förr derom än då det nummer som innehöll vär annons redan var lagdt i pressen. Då likväl den ekonomiska skadan deraf för oss blef vida mindre än man förmodligen beräknat, hafva vi aldrig vid denna handling föstat synnerlig uppmärksamhet. Vidare har Svenska Tidningen nog ofta tillåtit insändare att rikta alldeles obehöriga tillvitelser mot våra syften och vår ärlighet, (såsom Sv. T. JM 7). och flerstädes), utom ganska talrika utfall mot våra personer. Äfven mot våra medarbetares familjer bafva ej felats insinuationer, såsom att vår brist på sympatier för monarkiens yttre herrlighet, hoffester o. s8. v. härrört deraf, ati ,Aftonbladsmagistrarnes, hustrur och systrar. blifvit förbisedda och ej fått dansa med höga personer o. d. (JM 16). De hafva åketrig sökt och komma visst aldrig att söka en sådan utmärkelse. -Äfvenså har Sv. T. ej aktat för rof att ur en skandaltidning, som under hela äret i sin anletes svett arbetat på att begrina vår tidning, eftertrycka försök till persiflager mot våra personer, som Sv. T. sjelf svårligen kunnat ense som vädla, (såsom i M 117). Möhända har Sv. T. i detta fall endast åtlydt Skriftens bud, att man skall icke binda munnen till på oxen som tröskarn. Vidare har Sv. T. ansett passande, att då vi uppiyste om ett konstateradt sakförhållande, neraligen att exemplar af Svenska Tidningen på våra utdelningsställen i landsorten utbjudas gratis, insinuera att denna utdelning möjligen härrör från oss sjelfva, för att derigenom nedsätta Svenska Tidningen, och slutligen har vår värde collega för icke många veckor sedan ej dragit i betänkande att under sken af ett skämt, som äfven skulle för syns skull sträcka sig till dess egen hutvudredaktörs per:sonlighet, icke allenast utpeka ett par af våra medarbetare, deras familjeförhållanden och deras enskilda intressen, jemte insinuationer om deras sätt att uppfylla sina moraliska förbindelser såsom medborgare, af en art som vi ännu ej en gång funnit dem i den erkända skandalpressen, utan äfven på en annan tidnings ledande personlighet, som väl skulle stå på samma . politiska linia med Svenska Tidningen, sökt att kasta en skugga af löje och förbatlighet, hvaremot vi i det, allmänna wvettets namn måste anse öss pligtige att offentligt protestera (se JM 168, brefvet tilltarbror Jonas). Vi hafva anfört några af de skäl, som förbjuda oss att tillegna oss vår medbroders komplimenter öfver vår moraliska bållning. Men vi upprepa att detta afböjande sker i allsovanuvil jen Ugnen skymt af förebråelse mer än en gång ur insända artiklar utstruki Personliga förnärmelser mot Aftonbladets med: arbetare, och att den endast tillåtit anfall, såsom de ofvannämnda, för att cj lemna principalernes mera eldiga åstundan alldeles otillfredsställd. Det skall vara oss ett stort nöje, och utan tvifvel i den sanna moralens intresse, om Svenska Tidningen vill med oss medverka att bannlysa sådana saker ur den oftentliga polemiken, och vi hoppas att vår medbroder ej skall misskänna den försonande afsigten med denna lilla uppsats. et — es TE fÅrekilda hrof frön VR