tlrättigheter. Det finnes inga val, ingen om
llröstning mera, inga parlamenter mera här
Pesth. Hela landet är dödt och begrafvet!
Men då det inskränkta utrymmet för er
tidningsartikel förbjuder oss att meddela mång:
utdrag ut detta högst intressanta arbete, vilj
vi endast uttaga ett enda ställe, slutsummar
af författarens betraktelser öfver Ungerns när
varande ställning och framtida utsigter, och
vi behöfva förmodligen ej påtninnd våra lä
sare, huru nära äfven dessa åsigter öfverens-
stämma med Kossuths stora föredrag i Boston.
Efter noggranna iakttagelser och umgänge mer
alla samhällsklasser tvekar jag ej att säga, atten vä
understödd resning skulle taga med sig hvarje klass
race. och parti pä den ungerska jorden. Jag har re.
Idan talat om den ytterliga och nästan exempellöss
I slöheten hos österrikarnes administration öfver Ungerr
JIsedan revolutionen. De hafva förlorat allt hvad kloks
statsmän skulle hafva vunnit. Böndernas tillgifven
J het, penningmännernas förtroende — de fordom trogns
I nationaliteternas lojätet — de konservatives tillgifven.
het — allt hafva de förlorat, liksom deras välde vore
Ibygdt på en oomstörtelig grundval. De hafva jubla
i en tygellös segerglädje. Det synes som om de va-
rit betänkte på hvarje ätgärd som mest kunde särs
och reta den finkänsliga nationalstoltheten. Inga för
sonande ätgärder: icke ett sken af fördragsamhet el
ler storsinthet, som hos sinnen sädana som ungrarne:
skulle hafva utplånat sekellänga kränkningar — medå
stt kalt, sträft och hänande förtryck. De hafvs
förgätit att det stora österrikiska väldet hvilar på er
grund af lös sand och de hafva trampat de besegrade
ander sina fötter, liksom trohet och tillgifvenhet icke
hade att göra med ett välde säsom deras. Hvem kan
rvifla att alla dessa klasser skulle med hjerta och
hand förena sig med ungtarne i byarje förnuftigt för
sök att äterfå sin frihet! De tydligaste vinkar i detta
afseende förnummos i sjeltva verket öfverallt. Hvarje
samhällsklass och nationalitet kände sin förnedring.
Jag var öfvertygad, och fick bekräftelse derpå i de
officiella tidvingarnes korrespondensartiklar, att de
särskilda nationerna voro på yttersta kanten af en re-
volt. Vallackerna hade funnit, att regeringens emis-
sarier bedragit dem på alla möjliga sätt, och bäde de
och kroaterna hafva blifvit mer och rher förenade mec
magyarerha genom deras gemensamma olycka. Huru
det än mä förklaras har jag ingen tvifvel, att mec
användande af deras gamla kraftiga militärorganisa-
tion, en arme at 300,000 dugtiga krigare skulle
kunna uppställas på några få dagar af hela massar
af folket för att fäkta för Ungern. Dervid får man
ytterligare erinra sig, att 150,000 honveds — bepröf.
vade ungerska soldater -— äro instuckna i österrikar-.
oes leder, de tappraste soldater i hela kejserliga ar.
måen. - Hvar och en som vet någonting om den un
gerska folkkarakteren skulle icke ett ögonblick tveka
att utsäga, atti en ny allmän resning för Ungerns
oberoende med Kossuths namn i spetsen, skall ingen af
dessa öfvergifva sina landsmäns leder. Det sista ung-
caren efter äratal af landtfykt och lidanden skall för-
glömma — den sista känsla som skall komma hans
bjerta att slå, skall — ehuru pya: och lyckliga. hans
omständigheter må hafva blifvit — alltid vara hans
kärlek för hans dyrbara, sorgbrustna Ungern. — —
Ingen menniska hoppades fredliga är för framtiden.
Det rådde hos alla en dunkel väntan, att den när-
maste framtiden skulle blifva vittne till en fruktans-
värd resning i Ungern. : Men jag tror att hos de
flesta fanns en manlig och allvarlig föresats att möta
den, att om så erfordrades dö i den, men att aldrig,
sä länge det fanns en skugga af hopp, gifva en tum
efter för tyranniets pätryckning. Iogen mä af sam-
mansvärjningar vänta nägot för Ungern. Folkkarak-
teren är för öppen och hederlig för sädana rörelser.
De kunde aldrig bevara en hemlighet under de far-
ligaste skiftena af sin historia, och i hvarje hemlig
intrig skulle österrikarne genast öfverlista dem. Den
fara som Österrike har att frukta är frän ett af dessa
plötsliga utbrott af passion, som ingen styrelse kan
förutse eller kontrollera. De skola tära och stinga
på den ridderliga nationen, tills den, i en vildhet
som liknar vansinne, störtar sig öfver dem. Verlden
har sett fruktansvärda strider för lusta, hämnd eller
rihet, men de skola vara ingenting i jemförelse med
denna strid, då Ungern ändtligen reser sig för att
olifva fritt. En nation af starka och tappra män,
örbittrade och förvildade af ärslängt hån, förtryck
och förnedring, skall fäkta i förtviflan. Det blir in-
et hopp och ingen räddning — pardon kommer al-
Irig i fråga. Jag känner folket och jag är säker att
let knappt finnes en man på ungerska slätten, från
bypresten till den ringaste bonde på prairien, som ej
kall fatta lian eller svärdet för denna sista kamp.
Det skall bli slutpunkten — nationens sista ansträng-
ling för sitt lif.