tal, närmat sin fåtölj till markisens och satt nu 1 stum väntan. Vill ni veta, fru baronessan, fortfor markisen,som med triumf nu såg sig hafva fängslat sitt auditoriums uppmärksamhet, vill ni veta hvad den namnkunnige Des Tournelles. en af sin tids mest upplysta snillen, en dag sade mig? Herr markis,, yttrade denne skickhge jurist, tiderna äro svåra, låt oss upptaga folket så att det icke upptager oss, lät oss nedstiga till det så att det icke uppstiger til! oss. Det är nu för tiden med adeln som med dessa dyrbara metaller som icke få någon fasthet utan tillsats af oädlare ämnen. En tanke så djupsionig att jag först svindlade dervid. men efter att noga falva öfvervägt den, upptäckte jag dess sanning, En grym sanning. jag medgifver det; men bättre är att äfven med några uppoffringar försäkra oss om framtiden än att insvepa 0ssi det förgångnas svepduk. Ventre-saint-gris! ropade han i det han steg upp och gick med stora steg af och an, det är länge nog vi blifvit ansedda för er oförbätterlig kast, som tillbakastötte allt som var under den, inbilsk och högdragen, ful aj bögfärd och anspråk, fiende till jemnlikheten. imman är slagen att göra slut på dessa låga anklagelser, detta falska förtal; låt oss blands oss med hopen, låt oss öppna för dem våre portar, må våra fiender lära högakta 088 pö samma gång de lära känna 0ss. Vid dessa ord blickade markisen, förfärad öfver sin egen djerfhet, på fru de Vaubert. och kände sig i dens mans belägenhet som antändt en mina och icke hunnit fly undan. utan väntar sig att blifva krossad af explosio nen. Men ingenting dylikt inträffade. Baronessan, som hade nog dålig tanke om sin gamle vän för att icke misstänka hans ärlighet, var nu alltför mycket sysselsatt med sig njelf för att ana att i verlden fanns någotan