tal, närmat sin fåtölj till markisens och satt nu
1 stum väntan.
Vill ni veta, fru baronessan, fortfor mar-
kisen,som med triumf nu såg sig hafva fäng-
slat sitt auditoriums uppmärksamhet, vill ni
veta hvad den namnkunnige Des Tournelles.
en af sin tids mest upplysta snillen, en dag
sade mig? Herr markis,, yttrade denne skick-
hge jurist, tiderna äro svåra, låt oss upptaga
folket så att det icke upptager oss, lät oss
nedstiga till det så att det icke uppstiger til!
oss. Det är nu för tiden med adeln som med
dessa dyrbara metaller som icke få någon fast-
het utan tillsats af oädlare ämnen. En tanke
så djupsionig att jag först svindlade dervid.
men efter att noga falva öfvervägt den, upp-
täckte jag dess sanning, En grym sanning.
jag medgifver det; men bättre är att äfven
med några uppoffringar försäkra oss om fram-
tiden än att insvepa 0ssi det förgångnas svep-
duk. Ventre-saint-gris! ropade han i det han
steg upp och gick med stora steg af och an,
det är länge nog vi blifvit ansedda för er
oförbätterlig kast, som tillbakastötte allt som
var under den, inbilsk och högdragen, ful aj
bögfärd och anspråk, fiende till jemnlikheten.
imman är slagen att göra slut på dessa låga
anklagelser, detta falska förtal; låt oss blands
oss med hopen, låt oss öppna för dem våre
portar, må våra fiender lära högakta 088 pö
samma gång de lära känna 0ss.
Vid dessa ord blickade markisen, förfärad
öfver sin egen djerfhet, på fru de Vaubert.
och kände sig i dens mans belägenhet som
antändt en mina och icke hunnit fly undan.
utan väntar sig att blifva krossad af explosio
nen. Men ingenting dylikt inträffade. - Baro-
nessan, som hade nog dålig tanke om sin
gamle vän för att icke misstänka hans ärlig-
het, var nu alltför mycket sysselsatt med sig
njelf för att ana att i verlden fanns någotan-