ker som öfver dettå intressanta land blifvit utgifna, Brace kom i början af förlidet år till Wien, och äggad af nyfikenhet att erfara något om ett land, som just då vär hårdast träffadt af det reaktionära dråpslag som följde på oafbängighetskriget, förskaftade han sig ej utan svårighet pass af den österrikiska polisdirektören, och gick dermed försedd nedför Donau, förbi Komorn och Gran, uppehöll sig någon tid i Pesth och begaf sig derefter inåt landet till Debreczin och Grosswardein. Han umgicks under denna tid med ungrare af alla klasser, och är således kompetent att yttra sig e sociala förhållandena i detta olyckliga and. Brace skrifver såsom en fri man, och den moderation och betänksamhet, hvaraf hela hans framställning bär prägel, kan ej hindra honom att intrycket af hela arbetet blir temligen ofördelaktigt för den österrikiska regimen. Det är naturligt att en amerikansk resande i Ungern, som sjelf för ett fritt språk och hör andra tala på samma sätt, skulle göra sig misstänkt hos den kejserliga polisen, Då han uppnått Wardein blef han, utan någon föregående varning, arresterad, förhörd och kastad i fängelse. Den anklagelse som auktoriteterna försökte att uppställa emot honorö, var att ban vore utskickad af de ungerska flyktingarna i England och Amerika, för revolutionära ändamäl, och ehuru icke det minsta bevis favns för att stödja en sådan anklagelse, sväfvade han en tid i verklig fara. Genom en engelsk resandes deltagande, som händelsevis erfor hang arrestering, underrättades amerikanska ministern i Wien, br MCurdy, och såsom engelska och amerikanska sändebud i sådana fall pläga uppträda med raskhet, blef Brace omsider, efier några veckors fångenskap, med många ursägter lössläppt och : fraktad till Wien; Emellertid var österrikiska olisen icke nöjd förr än han väl var utom ejsarstatens gränser. Öfverallt i Ungern, både i Pesth och bland bondbefolkningen i det inre af landet, fann Brace ett allmänt hat mot österrikarna och ellmän missbelåtenhet med deras regering. Ei heller fann ban, såsom han väntat sig, folket nedtryckt och modlöst genom derag lidna missöden. Tvärtom förvånades han öfver allt hvar han kom af alla ungrares muntra, manliga och hurtiga hållning, både hos godsegare och bönder, — det lefvande hopp, hvarmed de sågo en ny dag till mötes, och den öppenbjertighet hvarmed de, trots alla faror frän det politiska spioneriet, häfdade det fria ordets urgamla rätt, och icke en gång Pesth gjorde i detta afseende något undantag. Vi anföra, såsom prof på framställningen, en episod, hvars ämne är bekant, men hvars detaljer torde vara nya för de fleste af våra läsare: Ibland andra ofter för den österrikiska styrelsens grymheter, lefver ännu i Pesth ett fruntimmer, som piskades af de österrikiska soldaterna — madame MHMaderspack. Jag har träffat flera som sett henne, och den berättelse de gifva om hennes affär är följande. Hon var ett fruntimmer at ravg och förmögenhet, och bodde i Siebenbärgen i sydöstra hörnet af Ungern. Hennes man var officer i ungerska armeåen, och hon sjelf sympatiserade naturligtvis med bans parti, och säg ofta i sitt gästfria hus Bern och hans officerare. Detta hade förbittrat österrikarne, och dä de slutligen hade kommit i besittning af denna del af Ungern, voro de alldeles färdiga att begå hvilken grymhet som helst eroot henne. Olyckligtvis för henne hade hennes underhafvsnde vid samma tid anställt nägon lustbarhet och dervid brännt kejsar Frans Josef in effigie. Han blef genast, utan hennes vetskap, arresterad och på österrikiska befälhafvarens befallning lät man henne sprivga gatlopp. Jag skaffade mig nögon kännedom om denna österrikiska bestraffning, under det jag satt fängslad i Gross Wardein, emedan det alla lördagseftermiddagar tillämpades på tjufvar och desertörer från regementeroa. Vanligen utkallas 300 man, som uppställas på tvä leder, 150 man i hvardera. Hvarje man är försedd med ett längt, mjukt hasselspö; brottslingen, som vanligen är en stark härdad man, atklades till midjan, och mäste helt längsamt efter trumma marschera genom den sälunda bildade gatan. Om nägon i ledet underläter att lägga till det bälta ham rof ar ban sjelf att vänta sina fem och tjugus. Det-beräknas i allmänhet att en stor stark man, om han har styrka nog att marschera fyra gänger genom gatan, dör efter nägra få timmar. Detta var madame Maderspachs bestraffning, eburu man med ridderligt afseende pä hennes kön och ständ inskränkte gauoppet till en gäng. Verkan på denna stolta, högborna fru var att störta henne i vansinne. Ryktet om ep sädan offentlig, ovärdig brutalitet mot hans hustru grep hennes man till den grad, att ban jagade en kula genom pannan. För att fullständigt nedtysta bela äfventyret blef deras enda son säsom simpel soldat införlifvad i italienska armeen, der han ännu innes. Hela saken synes hafva härledt sig från Haynau, om icke direkte, ätminstone trän hans allmänna föreskrifter. Den stackars damen lefver ännu i Pestk ett halfförkrossadt tillständ. Man säger att efter Hayaus grundliga bastonad af Londons bryggardrängar nägon tillsändt henne en tidning med berättelsen derom, och att bon flera dagar hade det vid sin barm och fuktade det med sina tärar. På ett eller annat ätt erhöll hon jemväl nägra qvistar af en qvast, varmed han blifvit piskad, och i sin vansinniga slädje lät hon deraf göra sig ett armband som hon ipnu bär. -Uograrne påstå att detta tall med madame Maderspach är endast ett bland mänga. Den målning af tillståndet i landet, som Brace fick af mer än en handtverkare och onde, öfverensstämmer på ett ganska slående sätt med hvad Kossuth yttrade i sitt sista af oss anförda tal. Ack, sir!s, sade en handtverkare till honom, om ni hade sett vårt land ör fyra eller fem år tillbaka! Jag tror ej att let fanns ett så fritt och lyckligt land i-Euopa. Vin och spanmäl och allting var då så villigt för den fattige — adeln gjorde reformer och förbättringar i alla vägar och vi hade; såra parlamenter här i Pesth, och vi utvaldelso råra embetsmän och voro oberoende af ÖsterJo ike. Nu är det ekatt på allting. Vi måste lsig vetala tre gulden i mjölkskatt, och hvarje Pe vark kött som vi köpa är beskattad, och det ng r taxa på trädgårdarne och på sjelfva husen. hy Vi hafva förlorat vår konstitution och våra de