ande glädtighet, samma infall som förr roade 08s
så Hicks men ännu hade hanlyckats att då och
då återfå en skymt af sitt glada lynne, en gnista
af sin fordna lekande och lifliga älskvärdhet.
Det var en sårad fjäril, men soft ännu flaxade
med vingarna då den elake juristen. under fö-
revändning att hjelpa honom; fattade honom
sina klor och fästade honom lefvande på
verkligheten.
Då började för markisen en tortyr, aldrig
förr känd. Hvad parti skulle han taga? Om
högmodet bjöd honom att draga sig tillbaka
med högburet hufvud, var egoismen af mot-
satt mening, och om stoltheten:hade :förträff-
liga skäl att framdraga, hade egennyttan lika
goda, om icke bättre. Markisen var. gammal;
vikten pinade honom ständigt; tjugufem års
landsflykt och försakelse hade botat honom
för sin ungdoms ridderliga svärmerier. Fat-
tigdomen behagade honom så mycket mindre
som han redan kände den väl; han kände sitt
blod stelna, vid minnet af detta. bleka dystra
anlete som tjugufem år setat vid hans bord
och vid. hans: härd. : För :att-säga. sanningen
så, fastän han ingenting älskade högre än sig
sjelf, tillbad han sin dotter, och hans hjerta
sammanpressades smärtsamt vid tanken at
denna älskliga varelse som nu var van vic
lyx och rikedom skulle återfälla iden mörka,
usla atmostfer som omgaf-hennes vagga. Han
tvekade: viskänna mer än en som i ett dy-
likt fall skulle betänkt sig två gånger, utan
att hafva som utsägt en älskvärd dotter, sex-
tio år och gikt. Hvad var att göra? Åt hvil-
ken sida ban vände sig såg markisen endast
förnedring och vanära. Fru de Vauberts ord:
man .måste vänta, och hafva-tålamod; — till
fredsställde honom icke Mer. Den gamle adels-
mannen var I tysthet förtretad på sin ädla grann
fru, som narrat honom att, spela en så föga
ädel roll, Å andra sidan förfärades markiser