STOCKHOLM, den 6 Augusti Under den strid mellan de båda partierna i Nordamerikas förenta stater, som nu pågår i afseende på det förestående presidentvalet, torde det icke vara utan intresse att efter en engelsk tidning lägga framför våra läsare en kort teckning af den karakter och de ledande politiska grundsatser som utmärka de tvenne partier, hvilka nu äro färdiga att försöka sin styrka mot hvarandra. I den närvarande striden ingår icke slaffrågan. Denna betraktas för närvarande såsom mindre af politisk än af moralisk natur; och ehuru försök blifvit gjorda att skapa ett tredje parti, de så kallade Free Soilers, hvilkas ögonmärke voro de svartas slutliga emancipation och en ögonblicklig förminskning i slafegare-intressets inflytande, hafva dessa bemödanden icke varit åtföljda af någon utmärktare framgång. Både Whigarne — det konservativa partiet, så vidt ett sådant kan existera i ett ungt land som Amerika — och Demokraterne, hvilka närmast motsvara Europas radikaler, räkna i sina leder många deciderade abolitionister och många hårdnackade försvarare af våra inhemska institutioner, såsom slafveriet höfligt benämnes; men båda äro ense i ett sorgfälligt uteslutande af detta ämne ur deras vanliga politiska kombinationer. Man har liksom ingått en tyst öfverenskommelse att såvidt ske kan lemna detta bittra tritofrö ur sigte, och i alla händelser icke tillåta det att influera på utgången af den närvarande striden. Demokraterna hafva rätt i dagens stora materiella fråga, frshandeln. De afsky höga tullgatser, vare sig att de heta skyddseller finanstullar. De protestera mot alla taxor eller inskränkningar, eller äfventyr, som till fördel för de norra staternas manufakturer kunna drabba de södras handel. De fordra den friaste kommerciella förbindelse med alla nationer. Med ett ord, de äro i Amerika målsmän för det system, som vi anse icke allenast grundedt på sanning och rättvisa; utan äfven egnadt att medföra den högsta utveckling och den största blomstring för alla länder. ÅA andra sidan hysa de 1 de flesta punkter djerfva och äfventyrhga åsigter, hvilka icke kunna vinna de säånsade liberales i Europa sympatier. De äro starkast i vestern och södern, och innesluta den vildaste och minst uppfostrade delen af samhället. De äro de hufvudsakligaste gynnarne och verkställarne af Lynchilagen; och de drifva med förkärlek den läran, att det är folkets, i dess mest tillfälliga och minst regelbundna opinionsyttringar som har att fordra lydnad framför dess lagligt och konstitutionellt valda representanter. De predika den farliga grundsatsen att makt gör rätt,, och att folket, icke kan göra hvad orätt är. I afseende på den utländska politiken äro åerasg grundsatser lika äfventyrliga. Det var de som hufvudsakligen yrkade öch genomdrefvo införlifvandet af Texas, likasom de som ifrigt ropade på införlifvandet af Mexico. Ibland deras antal funnos de män som uttänkte och utförde den roflystna expeditionen mot Cuba, De hylla den: vidunderliga och hånande grundsatsen att ingen europeisk makt har något att beställa på Amerikas kontinent. De äro beständigt färdiga att på de lumpna-l; ste förevändningar inveckla sitt land i krigl och tvister, och vädja med vida mindre samvetsgrannhet än deras motståndare till massans häftigaste och råaste passioner. Whigarne äro på det hela en mera bildad klass än deras motståndare, och hafva klarare begrepp om politisk anständighet och de rättvisans och sedlighetens lagar som tillhöra civilisationen och det internationella lifvet. Deras egentliga hemvist är i unionens nordöstra ståter, som äro tätast bebyggda och mest civiliserade. Ehuru lika lättretliga som deras motståndare i allt hvad som rörer deras nationella heder och intressen, hafva de med undantag af en enda punkt större vyer öfver dessa intressen och en klarare uppfattning af hvad som rörer deras landg heder. De äro angelägna att underhålla vänliga och värdiga förbindelser med England och Europa. De ogillade expeditionen mot Cuba såsom en skam oeh en laglöshet. De få röster, som i hela unionen höjde fig mot kriget med Mexiko och mot införlifvandet af Texas, kommo ur deras leder. De äro målsmännen för lageng välde när den kömmer i kollision med den stora måssans påssioner för stunden. De häfva i allmänhet taladt en högre uppfattning aflandets sedliga och intellektuella intressen, i motsats mot de blott materiella; de representera ett mera bildadt folk, ett högre trappsteg på civilisationens skala. Men.de gynna protektionstullar. De önska att göra Förenta Staterna till en stor manufakturstat, och liksom de flesta menniskor och partier låta de sina omedelbara pekuniära intressen inskränka och fördunkla sina vyer. En stor:del af: deras numeriska styrka ligger i de : norra och ,östliga industristäderna. I detta afseende motsvara de temligen nämnde engelska åkerbruks konservatives sjunkande: parti. : Medan. demokraterne skulle vara mest benägna att gräla med England i territorialfrågor, skulle Whigarne hellre förklara ett krig med tulltariffen. Det är derföre icke lätt att söga hvilket parti man bör önska framgång. Båda skola, såsom vi hoppas, med hvarje år blifva mer och mer upplysta; men vickunna: dock knappast föreställa oss att Whigarne,i fall desegra i striden om presidentskapet, skulle hafva djerfhet nog att i sitt eget intresse försöka någon ändring i tullsatserna, och vi skulle gerna hoppas ätt -en;sådan seger vore ett bevis på en moralisk inflytelse och en nationell styrka, SAID RED DEREN SLOTT VS IAEA er — ER 1