tacksamt derför, Men lät mig fara. Jag kan
icke säga er de mäögtiga skäl som gör det till
en lag för mig; men emedan jag underkastar
mig denna lag, emedan jag bar styrka att
rycka mig undan eder godhetsfulla enträgenhet,
bör. ni förstå, min fröken, att de skäl som tvinga
mig att resa verkligen äro mycket mäktiga.
Min herrev, svarade fröken dela Seigliere,
som. trodde sig känna de skäl Bernard an-
tydde; om ni står ensam i verlden, om icke
vänskapsförhållanden kalla er bort, om ert
bjerta är fritt från hvarje band, vetjag ingen-
ting som kan hindra er att lefva hos oss.o
Jag är ensam och mitt bjerta är fritt från
alla band, genmälde den unge mannen sorg-
set; men betänk att jag. blott är en soldat,
med råa och säkert ohyfsade fasoner. Jag
har hvarken er-herr fars vanor, opinioner el-
ler smak. Fremmande för den krets han
umgås med skulle jag der blifva besvärlig
och sjelf lida derutaf.s
Är detta blott skälet?, frågade Hålene.
sMen. betänk ni i er ordning att ni här är
hemma hos er sjelf. och att ingen tänker på
att motsäga er smak, edra vanor och opinio-
ner. . Min far har ett älskvärdt, lätt och godt
lynne, - Ni skall se oss då ni vill; om ni fö-
redrager det, så se vi hvarandra aldrig. Ni
kan välja det lefnadssätt som behagar er mest,
och. utom klimatet, som vi icke förfoga öfver,
beror det blott på er sjelf att lefva som i Si-
berien. . Ni skall blott icke frysa och har
Frankrike omkring er.
Var säker om, min frökenn, svarade Ber-
nard, att min plats icke är hos markisen de
la Seigliere.n ;
Det är att låta mig förstå att vår plats icke
är här, sade fröken de la Seiglisre, ty vi
äro ju hos er. ; s
Så förnekade dessa begge ädla hjertan
ömsesidigt sina rättigheter för att icke föröd-
mjuka hvarandra. - Bernard rodnade, blef för-
virrad och tystnade.