tacksamt derför, Men lät mig fara. Jag kan icke säga er de mäögtiga skäl som gör det till en lag för mig; men emedan jag underkastar mig denna lag, emedan jag bar styrka att rycka mig undan eder godhetsfulla enträgenhet, bör. ni förstå, min fröken, att de skäl som tvinga mig att resa verkligen äro mycket mäktiga. Min herrev, svarade fröken dela Seigliere, som. trodde sig känna de skäl Bernard antydde; om ni står ensam i verlden, om icke vänskapsförhållanden kalla er bort, om ert bjerta är fritt från hvarje band, vetjag ingenting som kan hindra er att lefva hos oss.o Jag är ensam och mitt bjerta är fritt från alla band, genmälde den unge mannen sorgset; men betänk att jag. blott är en soldat, med råa och säkert ohyfsade fasoner. Jag har hvarken er-herr fars vanor, opinioner eller smak. Fremmande för den krets han umgås med skulle jag der blifva besvärlig och sjelf lida derutaf.s Är detta blott skälet?, frågade Hålene. sMen. betänk ni i er ordning att ni här är hemma hos er sjelf. och att ingen tänker på att motsäga er smak, edra vanor och opinioner. . Min far har ett älskvärdt, lätt och godt lynne, Ni skall se oss då ni vill; om ni föredrager det, så se vi hvarandra aldrig. Ni kan välja det lefnadssätt som behagar er mest, och. utom klimatet, som vi icke förfoga öfver, beror det blott på er sjelf att lefva som i Siberien. . Ni skall blott icke frysa och har Frankrike omkring er. Var säker om, min frökenn, svarade Bernard, att min plats icke är hos markisen de la Seigliere.n ; Det är att låta mig förstå att vår plats icke är här, sade fröken de la Seiglisre, ty vi äro ju hos er. ; s Så förnekade dessa begge ädla hjertan ömsesidigt sina rättigheter för att icke förödmjuka hvarandra. Bernard rodnade, blef förvirrad och tystnade.