Höge herren, generalen, klädd Bitter, bjäfs och Blef så mörk och ryckte hatten häftigt ur soldatens hand, Säg på honom, säg på folket, såg och inom en minut Läg den gamles skatt afslantar slagne öfver torget ut. Häpen stod der granadören, men generalen tog till ord Jag har hört din sång, jag kämpat såsom du för samma jord. Att jag äger detta minne i min älders höst ännu, Ser du, jag är stolt deröfver, mycket stoltare än du. Det är sannt att lyckan svek oss under mängen blodig dag, Det är sannt att vära segrar vändes snart till nederlag. Men ödmjuka oss, behöfva vi för ingen nu ändä. Och jag bär min hatt på hufvet, bär du, gube, din ocksä. Sagdt; ett sken af hög förklaring i hans anlet nu g spred Och han tryckte manligt hatten Då soldatens hjessa ned. Och han talte, bjertat brinner an af glädje i mitt röst När jag tänker på hans uppsyn, när jag minns hans ord och röst. Ojemnt falla ödets lotter, sä en högre vishet bjöd. ,Jag har gods och länderier, du har fattigdom och nöd. Men det bästa ha vi lika: trohet aldrig vilseförd, Ära med värt blod beseglat och värt samvets vitt nesbörd. Derför äro vi kamrater, derför kom och sätt dig här, Gladt vi dela må det mindre då det större lika är. 2Jag har guld om du behagar, jag har tak och bröd ör dig Du må ha din sena trefnad och din vackra säng för mig. Och i samma stund i vagnen satt den gamle granadörn Folket skiljde sig med jubel och gaf plats från hörn till hörn. Och jag hörde vagnens rullning, der den for långs gatan ner, Men min blick var skymd af tärar, och jag såg den snart ej mer.