Höge herren, generalen, klädd Bitter, bjäfs och
Blef så mörk och ryckte hatten häftigt ur soldatens
hand,
Säg på honom, säg på folket, såg och inom en minut
Läg den gamles skatt afslantar slagne öfver torget ut.
Häpen stod der granadören, men generalen tog till
ord
Jag har hört din sång, jag kämpat såsom du för
samma jord.
Att jag äger detta minne i min älders höst ännu,
Ser du, jag är stolt deröfver, mycket stoltare än du.
Det är sannt att lyckan svek oss under mängen blo-
dig dag,
Det är sannt att vära segrar vändes snart till ne-
derlag.
Men ödmjuka oss, behöfva vi för ingen nu ändä.
Och jag bär min hatt på hufvet, bär du, gube, din
ocksä.
Sagdt; ett sken af hög förklaring i hans anlet nu
g spred
Och han tryckte manligt hatten Då soldatens hjessa
ned.
Och han talte, bjertat brinner an af glädje i mitt
röst
När jag tänker på hans uppsyn, när jag minns hans
ord och röst.
Ojemnt falla ödets lotter, sä en högre vishet bjöd.
,Jag har gods och länderier, du har fattigdom och
nöd.
Men det bästa ha vi lika: trohet aldrig vilseförd,
Ära med värt blod beseglat och värt samvets vitt
nesbörd.
Derför äro vi kamrater, derför kom och sätt dig här,
Gladt vi dela må det mindre då det större lika är.
2Jag har guld om du behagar, jag har tak och bröd
ör dig
Du må ha din sena trefnad och din vackra säng
för mig.
Och i samma stund i vagnen satt den gamle grana-
dörn
Folket skiljde sig med jubel och gaf plats från hörn
till hörn.
Och jag hörde vagnens rullning, der den for långs
gatan ner,
Men min blick var skymd af tärar, och jag såg den
snart ej mer.