nessan som dansade en Saraband, ibland en smärt behaglig qvinnogestalt som lutade sig öfver honom och smålog. Då cigarren var slut kastade han sig i sängen och insomnade snart. Vare sig af trötthet eller behof af enslighet hade fröken de la Seigliere lemnat salongen kort efter Bernard. Ensamma framför den halfslocknade elden betraktade markisen och fru de Vaubert hvarannan under tystnad. Nå, markis,, sade slutligen baronessan, yban är rätt hygglig, den der lilla Bernard! Fadren luktade ladugård, sonen kasern., Den olycksfogeln!, utbrast markisen, upphetsad af vrede; jag trodde han skulle aldrig sluta med sin batalj. Slaget vid Moskva det var just en vacker affär det! Hvad är det för strunt? Hvem talar derom? Jag har aldrig gjort någon kampanj; men om jag någonsin gjorde det... vid mina fäders värjor! fru baronessa, då skulle det blifva en annan lek. Hela armåen skulle stupa, jag ville icke en gång att en invalid skulle komma tillbaka. Bataljen vid Moskva! Och den pratmakaren er sig sken af en Cesar eller Alexander! e der dessa prisade hjeltar! se der dessa märkvärdiga drabbningar som herr Bonaparte gjort så mycket väsen utaf, och som monarkiens fiender ännu i dag rosa! När allt kommer ikring var det blott små gymnastiska och stärkande öfningar; de döda stego sjelfva upp, och de stupade må förträffligt deraf. Besitta mig! då vi äro med, vi andra, aflöper saken helt annorlunda; då en adelsman faller är det för att icke mer stiga upp. Men om man än är en bonde, en usling, en Stamply, då man Jåtit döda sig i Frankrikes tjenst, kommer man väl icke sjelf och berättar det. Om ban egde för två styfver bjerta, skulle pojken rodna öfver att vara vid lif, och genast gå och kasta sig i floden.n