nessan som dansade en Saraband, ibland en
smärt behaglig qvinnogestalt som lutade sig
öfver honom och smålog. Då cigarren var
slut kastade han sig i sängen och insomnade
snart.
Vare sig af trötthet eller behof af enslig-
het hade fröken de la Seigliere lemnat salon-
gen kort efter Bernard. Ensamma framför den
halfslocknade elden betraktade markisen och
fru de Vaubert hvarannan under tystnad.
Nå, markis,, sade slutligen baronessan,
yban är rätt hygglig, den der lilla Bernard!
Fadren luktade ladugård, sonen kasern.,
Den olycksfogeln!, utbrast markisen, upp-
hetsad af vrede; jag trodde han skulle aldrig
sluta med sin batalj. Slaget vid Moskva det
var just en vacker affär det! Hvad är det
för strunt? Hvem talar derom? Jag har aldrig
gjort någon kampanj; men om jag någonsin
gjorde det... vid mina fäders värjor! fru ba-
ronessa, då skulle det blifva en annan lek.
Hela armåen skulle stupa, jag ville icke en
gång att en invalid skulle komma tillbaka.
Bataljen vid Moskva! Och den pratmakaren
er sig sken af en Cesar eller Alexander!
e der dessa prisade hjeltar! se der dessa
märkvärdiga drabbningar som herr Bonaparte
gjort så mycket väsen utaf, och som monar-
kiens fiender ännu i dag rosa! När allt kom-
mer ikring var det blott små gymnastiska och
stärkande öfningar; de döda stego sjelfva upp,
och de stupade må förträffligt deraf. Besitta
mig! då vi äro med, vi andra, aflöper saken
helt annorlunda; då en adelsman faller är det
för att icke mer stiga upp. Men om man än
är en bonde, en usling, en Stamply, då man
Jåtit döda sig i Frankrikes tjenst, kommer
man väl icke sjelf och berättar det. Om ban
egde för två styfver bjerta, skulle pojken
rodna öfver att vara vid lif, och genast gå och
kasta sig i floden.n